Nicole Fallqvist är veckans gästskribent. Hon debuterar här på sajten med att ge hennes syn på hur tråkigt det är att förlora.
Visst är det riktigt riktigt tråkigt att förlora? Visst känns det inte bra när du har gjort precis allt du kan och det ändå inte räcker till? För visst känns det inte bra att åka ur en serie?
Har du och ditt lag som vana att vinna matcher innebär det allt som oftast att ni är ett steg närmare en förlust. Vad som är viktigt i det läget är hur du tacklar förlusten, att du tar det på rätt sätt. Förhoppningsvis leder det till lärdom och utveckling. Däremot om du har med dig förlusten från föregående match in i nästa finns det risk att den sitter kvar i huvudet och att det kommer påverka spelet.
Det viktigaste innan du glömmer förlusten är alltså att reflektera och bearbeta det som kunde gjorts annorlunda, enligt mig. I varje lag brukar det ofta vara några spelare som har en förmåga att på ett konstruktivt och bra sätt få hela laget att skaka av sig en förlust.
Många av er känner säkert till att Holmalunds IF DAM spelade i Elitettan säsongen 2016 och 2017. Då har det förmodligen inte undgått någon att Alingsås enda elitlag även åkte ut. Den 12/11 2017, efter förlust borta mot AIK, blev det klart att Holmalund inte kommer att spela i Elitettan under 2018.
Detta är bland de sämsta fotbollsminnena på min lista då jag har varit delaktig i elitsatsningen sedan dag ett. Att vi dessutom åkte ur serien på målskillnad… Den känslan, den besvikelsen och den tomheten går inte riktigt att beskriva med ord men jag tror ändå att många fotbollsspelare och fotbollstränare kan relatera till hur det faktiskt känns att förlora på riktigt.
Det mest frustrerande, med facit i hand, var att det inte var där och då vi åkte ur serien. Det var ju inte enbart förlusten mot AIK som gjorde att vi hamnade under strecket. Trots förlusten i sista omgången finns det många matcher att titta tillbaka på där vi kunde gjort saker annorlunda. Är det någonting jag har lärt mig efter denna extremt tråkiga upplevelse så är det att varje träning, varje match och varje minut är viktig när det gäller fotboll. Oavsett om det är försäsongsträning, träningsmatch, första tävlingsmatchen eller sista matchen för året. ALLA matcher är lika viktiga.
Själv har jag spelat på många olika nivåer och oavsett när, var eller hur man förlorar så är det lika tråkigt varje gång. Jag måste dock erkänna att den där förlusten borta mot AIK var i en klass för sig. Eftersom jag är skadad befann jag mig på läktaren den dagen när domaren blåste i pipan men trots läktarplatsen började tårarna rinna.
För då visste jag att 2018 kommer innebära division 1 och redan då förstod jag att många spelare skulle byta klubb, för tyvärr är det är så det går till på elitnivå. Spelare kommer, spelare går. På den här nivån läggs det ner extremt mycket tid med varandra: träningar, matcher, matchförberedelser, tid i buss och på flygplatser. Laget träffades mer eller mindre dagligen. I och med detta skapades relationer och starka vänskapsband vilket gör att tomheten känns extra stark nu när laget splittrats.
Men, men.. Nu är det dags för en ny resa och att blicka framåt med nybildade Alingsås FC.
Må bäst
FAKTA NICOLE FALLQVIST
Födelseår: 1996.
Familj: Lillebror Emil, storebror Robin, mamma Annika och pappa Thomas.
Bor: Hemma med familjen centralt i Alingsås.
Klubbar i karriären: Holmalunds IF, Alingsås KIK och nu Alingsås FC.
Lokal favoritklubb: Alingsås FC.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Är för tillfället långtidsskadad, men har en plats i nybildade Alingsås FC:s A-lag. Även assisterande tränare i AFC Akademi.
