Så var det måndag igen. Och vi kör en liten Bredsida som start på även den här veckan.
Vårgårda IK grejade till slut ett nytt kontrakt. Sista omgången blev tämligen odramatisk, och efter att VIK kammade noll i de två sista matcherna slutade man på tionde plats. Å ena sida hade man bara en poäng ner till kvalplats, men å andra sidan hade man bara två poäng upp till sjundeplatsen.
Efter en strulig säsong som inleddes med att Tomas Östlund tvingades kasta in handduken i premiärveckan är det inte utan att man imponeras av VIK:s prestation. Våren kantades av inkontinuitet, vilket också speglade av sig i poängplockandet.
Däremot bjöd hösten på en mycket bättre jämnhet. David Lager anslöt och blev det saknade ankaret i mittlåset, och i och med det skapades den så nödvändiga centrallinjen i startelvan. Niklas Eriksson, David Lager, Daniel Olafsson och Albinot Rexhepi var de stora individuella nycklarna under hösten när de nödvändiga poängen spelades in. Kryddat med stor kontinuitet även på övriga positioner – där spelare som Richard Wartmark, Ibrahim Alushaj, Mommo Abdulrahman och Hassan Najafi blixtrade till och Albin Gashi slog igenom – får man helt enkelt en summa som är division 2-mässig.
Noterbart är att VIK tog 27 poäng den här säsongen. Det är fem färre än de 32 man mäktade med i fjol. Antalet gjorda mål är detsamma (44) medan man släppte in åtta fler den här säsongen. Insläppta mål är inte sällan en konsekvens av saknad kontinuitet och det var också i våras det läckte bakåt under en period.
Nu har VIK klarat av det svåra andra året på en högre nivå. Det är första gången ett lokalt lag gör det sedan Annelunds succésäsong för flera år sedan. Den gången kvalade sig Annelund ur på tredje året, så nu ska det bli intressant att se om VIK kan klara av det bättre under 2019.
Till att börja med får vi se om Tobias Edenvik blir kvar som tränare. I annat fall har Peo Häggström ett rekryteringsarbete att sätta tänderna i ganska omgående. Joakim Andersson tror jag blir kvar som assisterande – om inte en eventuell ny tränare vill annat – men jag tror inte att Herrljungasonen Andersson är ett tänkbart namn som huvudtränare. Men allt det där lär visa sig ganska snart.
…………..
Östadkulle gjorde 5-1 på Tidaholm i gårdagens kvalmatch. Ett par mål till hade behövt för att vinna gruppen, men nu gick den platsen till Hörnebo. ÖSK kan fortfarande hoppas på en direkt avgörande match mot den andra grupptvåan i kvalet, men det är ändå en bit upp till trean nu. Noterbart är att nyckelspelare som Sandra Johansson och Yohanna Friborg inte lirade någon kvalmatch, vilket så klart kan ha haft betydelse för resultatet.
…………..
Tränarpusslet ska nu läggas i våra lokala klubbar. Mikael Öhman fortsätter i Holmalund, L-P Björk kör på i Gerdsken och Niklas Klingberg har skrivit ett nytt tvåårsavtal med Alingsås IF. Det finns några fler klubbar som har valt att förlänga med årets tränare, men det är även en hel del föreningar som letar nytt.
Både nya tränare och nya spelare sammanställer vi som brukligt under en egen flik i huvudmenyn. Silly season 2019 kallar vi den fliken, och vet ni något som inte jag vet tar jag tacksamt emot alla tips. Att inga källor röjs är en hederssak.
…………..
En klubb som har gjort klart med ny tränare är Alingsås FC. Att valet föll på Mikael Prodér är inte helt okontroversiellt, och att 36-åringen har ett förtroende att vinna tillbaka hos både vissa alingsåsare och en del andra västgötar efter de senaste årens turbulens och klubbyten tror jag är ganska givet.
Men i min värld är Alingsås FC helt rätt typ av förening för Mikael Prodér. Det är en ny, ung klubb som saknar inrutade mönster om hur det alltid har varit, och dessutom finns det en uttalad elitsatsning. Min bild av Prodér – eller Proddan som han kallades när vi lirade i hop i tonåren – är att han har just ett kraftigt elittänk där han inte sällan motiverar spelarna att träna mycket och lägga den tid och kraft som krävs för att utvecklas både som individer och som lag. Ibland kolliderar den typ av verksamhet med antingen delar av en spelartrupp eller andra delar av en klubb som inte är inne på samma linje. Där är givetvis Holmalund det tydligaste exemplet.
Men i Alingsås FC är situationen en annan. Klubben är i princip bara en elitsatsning. Det finns inget herrlag, ingen huvudstyrelse eller annat som det kan skära sig med. Klubbledningen har pratat om allsvenskan sedan starten och de tjejer som hittills anslutit till AFC har gjort det för att de vill något rejält med sin fotboll. Dessutom har Prodér allt som oftast gått hem hos unga spelare och just på den marknaden tror jag att han blir ett dragplåster för att AFC ska kunna bredda truppen redan till nästa år.
Allt detta sammantaget gör att jag ser fram emot att följa Alingsås FC och Mikael Prodér. Men jag tror också att detta är tränarens sista chans här i trakten, för skulle det bli tjafs och skriverier ännu en gång tror jag han är bränd för en ganska lång tid framöver.
…………..
Håller du med om ovanstående? Eller tycker du att den här Bredsidan är en riktig snedspark från min sida? Kommentera gärna nedan.
