I dag är det återigen dags för Gabor Hacker att dela med sig av sina tankar. Den här gången skriver han om hur viktig fotbollen är för det samhälle vi lever i.
För ett par veckor sedan var jag på väg ner till Helsingborg på en lillsemester. På radion spelades ”gamla godingar” som väckte gamla minnen till liv igen. En av låtarna som spelades under färden till Sundets Pärla var Gösta Linderholms ”Rulla In En Boll Och Låt Den Rulla”. En låt som jag alltid tyckt om, men som också gav mig rysningar och flashbacks på hur mycket denna rullande boll berikat mitt liv. Reflektionen och rysningen bestod av att jag ägnat idrotten fotboll hela 55 år. Den rullande bollen gav mig också ovärderliga minnen och den har också präglat mig som människa. Fotbollen är en del av mitt DNA.
Idrottens betydelse i samhället råder det inget tvivel om. Fotbollen som folkrörelse har en enorm påverkan på oss som individer. Det är inte alltid vi tänker på vilket samhällsuppdrag vi har som ledare och utövare. När man väljer sin idrott och förening som liten tjej eller kille beror det oftast på att man vill vara tillsammans med sina kompisar. Förväntningarna är olika! Redan i tidig ålder är en del tjejer och killar fullt fokuserade på att utvecklas som fotbollspelare. Andra är enbart med för gemenskapens skull. Gemensamt är ändå att man har roligt tillsammans och att alla är ”någon” i gruppen.
Oavsett om man är ung eller gammal ingår fotbollen i ett större sammanhang. Idrottsrörelsen är uppbyggd på samhällets viktigaste fundament nämligen vår DEMOKRATI. Alla Sveriges föreningar är en miniatyr av vår övergripande samhällsdemokrati. Det är medlemmarna som på ett årsmöte väljer sin styrelse. Det är årsmötet som ger styrelsen ansvarsfrihet för det gångna verksamhetsåret. Det är på årsmötet vi ger medlemmarna yttrandefrihet. Medlemmarna skall ha full insyn i föreningens verksamhet. Idrottsrörelsen är en oerhörd viktig aktör att förvalta vår demokrati. Vi utbildar inte bara fotbollspelare utan också individer som skall försvara vårt demokratiska synsätt.
Livet i ett omklädningsrum måste upplevas, den är svår att beskriva. Personligen tycker jag det är synd att alla inte får uppleva denna härliga mötesplats och dess speciella atmosfär. Men stunderna i ett omklädningsrum är mycket mer än en arena för svettiga fotbollsspelare. De svetsar samman massor av olika personligheter med olika utbildningsnivåer, bakgrund och livshistorier. Plötsligt står civilingenjören, läraren, egna företagaren, snickaren eller industriarbetaren lika nakna inför varandra. Den civila munderingen byts ut mot klubbfärgerna i matchdräkterna. Nu är alla uniformerade i samma kulör vilket stärker gruppens identitet. Klubbmärket som sitter närmast hjärtat ger gruppen en känsla av stolthet och förpliktelser. Alla yrkestitlar är undanlagda och nu står vi salomoniskt lika inför lagets utmaning att besegra en motståndare. När vi väl börjat spela matchen är det ingen som bryr sig om vilken bakgrund jag har och var jag kommer ifrån. Vi har ett kollektivt fokus på att tillsammans göra en bra prestation. Alla betyder lika mycket i en lagidrott.
Vad är mitt budskap med ovanstående resonemang? Under hela min aktiva karriär som spelare och ledare har jag träffat massor av intressanta personligheter med skiftande bakgrund. Vi har suttit jämte varandra i omklädningsrummet. Sovit jämte varandra på luftmadrasser i gymnastiksalar när vi varit på träningsläger och vi har tillsammans levt ungdomens glada dagar. Vi har kämpat på fotbollsplanen i både med- och motgång. Personerna har kommit från olika delar av Sverige, Finland, Jugoslavien, Grekland, Iran, Senegal mm. Jag har verkligen upplevt det globala omklädningsrummet. Genom alla dessa härliga möten och livslånga vänskapsband har jag lärt mig ofantligt mycket. Jag har på något sätt lärt mig att vi människor är olika men ändå så lika. Jag tror att mångfalden i fotboll har utvecklat sporten men också utvecklat oss spelare och ledare att möta vår omvärld med andra ögon. Vi har fått en variationsvidd och verktyg som vi kan använda hela livet. Vi har lärt oss att inte vara rädda för det okända! Utan istället bejaka det nya som gör oss tryggare och mer nyfikna som medmänniskor.
Idrotten är en mäktig rörelse och då i synnerhet fotbollen. Vi som på ett eller annat sätt sysslar med en av världens största sporter vet vilket stort samhällsansvar föreningarna tar. Vi är ett föredöme att inkludera människor i vår rörelse. Oavsett kön, hinder eller bakgrund är alla välkomna att vara en del av fotbollsfamiljen. Fotbollens motto är ”Så många som möjligt så länge som möjligt”! Vi är också en viktig motpol till de odemokratiska krafterna i samhället. Vi måste stå emot detta! Allt för våra kompisar som finns i våra omklädningsrum, våra domare, ledare eller styrelseledamöter. Det är genom våra olikheter vi utvecklar vårt samhälle. Du och jag som fotbollsälskare måste visa vilka värderingar vi står upp för. Vi får inte hamna i de mörka krafternas vassa klor utan istället försvara det som vi tror mest på nämligen ”Rör inte min klubbkompis”! Kom ihåg: ”Vi behöver alltid varandra oavsett om det är på eller utanför plan”! Vilken typ av fotboll vill du spela? Där alla lagdelar är med i uppbyggnaden av spelet eller ”långa bollar på Bengt”?
Min boll rullar sakta vidare…
Gabor Hacker
FAKTA GABOR HACKER
Födelseår: 1954.
Familj: Fru Lena och fyra barn Andrea, Martina, Benjamin och Alice.
Bor: Vårgårda.
Klubbar i karriären: Borås GIF, Norrby IF, Byttorps IF, Vårgårda IK, Fåglums IF.
Lokal favoritklubb: Norrby IF och Vårgårda IK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Sportchef i VIK.
