Tove Lorén är Boråstjejen som blivit nyckelspelare i Alingsås FC. I dag gör hon debut som gästskribent här på sajten.
Frusen plan, frusna tår och frusna fingrar skulle kunna sammanfatta början av detta år. Vi i AFC är nu inne på femte veckan med försäsong, och tillbringar för tillfället fyra kvällar i veckan på Alströmervallens konstgräs. I och med vädrets minst sagt ombytliga skepnad har snö, slask och kyla skapat ett lager med is på planen som gör att man tappar fästet när man minst anar det. Jag, tillsammans med många andra i laget, suckar när vi kommer ut på gräset och inser att det är lika fruset som dagen innan, men vid närmande eftertanke har vi det ganska bra ändå…
Jag tillhör nämligen den sista generationen som i mina yngre år tillbringade första delen av året på en stenhård, halvtasktigt skottad grusplan i Borgstenas skogar. Där kan vi snacka Bambi på hal is. Lägg till de stenhårda orangea grusbollarna så finns allt som behövs för både blåmärken och grusiga sår som aldrig fick tid att läka. Att vi dessutom sprang runt på planen i alldeles för stora ”knickers” är pricken över i:et – allt var inte bättre förr. Nu låter jag jättegammal, men utvecklingen har tack och lov gått snabbt framåt de sista åren. Ändå står man och svär när man får en stämpling i början av träningen, och när man äntligen får upp värmen i fötterna blåser coach L-P av träningen.
Men trots min något negativa inledning till denna text finns det många ljusglimtar under försäsongen. Visst att vi inte haft något superlångt uppehåll, men under den korta tiden har man ändå saknat det där goa tjötet på Mjörnvallen. Det bästa jag vet är att ta en kaffe och bara hänga i anslutning till träningen. Då tycker jag egentligen inte ens om kaffe, men de två sakerna tillsammans – jag älskar´t.
Jag tror också att många känner igen sig hur skönt det är efter ett träningspass. Att springa i åttor på planen och att känna att mjölksyran tar över i benen är inget man längtar efter. MEN så gött det är den korta stunden när man fått tillbaka styrsel i benen och hjärtat slår i normal takt, och innan träningsvärken sakta men säkert börjar smyga sig på.
Den där känslan av att byggas ihop till ett lag är också fantastisk. Vi har en del nyförvärv och att på planen tillsammans lägga upp ett system på hur vi ska spela, och att sedan få det att klaffa är en riktigt go känsla. Och även om det finns mycket kvar att jobba med, så gillar jag att ha den känslan redan i början av februari.
Det är inte heller långt kvar tills träningsmatcherna och Svenska cupen drar igång, som ett ytterligare ljus i tillvaron. Den första matchen är redan nästa helg som det ser ut nu. Jag trodde att jag skulle lyckas skriva hela denna text utan att nämna corona en enda gång, och jag tycker ändå att jag klarade mig ganska länge. Men om första matchen får spelas eller inte beror just på hur restriktionerna ser ut, och det kan vi bara vänta och se. Men om matchen blir av är det min före detta klubb Bergdalen som står för motståndet, och det gör en ju såklart extra taggad, så det ser jag fram emot!
Men tills dess är det bara att fortsätta frysa, tvätta händerna och använda handsprit!
FAKTA TOVE LORÈN
Födelseår: 1998.
Familj: Sambo, mor, far och bror.
Bor: Borås.
Klubbar i karriären: Borgstena IF, Bergdalens IK, Alingsås FC.
Lokal favoritklubb: AFC.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Alingsås FC.
