I dag är det dags för den fjärde delen i Gästskribenterna. Den här gången är det Lasse Olovsson, lagledare och ungdomsansvarig i Alingsås IF, som delar med sig av sina tankar.
Försäsongstankar med mera
Då har vi i AIF kört igång försäsongsvilan, nej fel, försäsongsträningen ska det vara. Förlåt Per, kunde inte låta bli. Vi kör på tre bollpass och ett fyspass tills träningsmatcherna börjar, och då har vi bara två bollpass eftersom lördagspasset försvinner. Vi skulle gärna ha ett bollpass till, men då får vi söka oss utanför kommunen och det är för dåligt. Det behövs minst en konstgräsplan till om den lokala fotbollen ska utvecklas. Som det ser ut idag är det ungdomslagen som blir lidande. Tiderna räcker inte till, såvida man inte har tur att ha ledare som har möjlighet att börja träningen kl 16 på vardagar. Vi behöver fler konstgräsplaner i kommunen men det blir nog upp till klubbarna själva att försöka finansiera en egen plan.
Detta blir min fjärde säsong med seniorerna och den 16:e totalt i AIF. Först spelade jag i Hols IF i 15 år, sen var det 10 år där man fick tid över att göra det vanliga, gifta sig, skaffa barn och skilja sig. Sen var det dags igen, 1999 började jag med 93:orna. Efter några år kändes som det fanns tid över så jag tog även hand om 95:orna. Den senare gruppen blev min huvudgrupp ihop med Thomas Fallqvist, och vi bägge har följt med ända upp till seniorlaget.
Vi vann mycket med P95, man säger att det inte är det som räknas utan hur många som kommer till A-laget. Men visst är det mycket roligare att vinna och vi har fortfarande fem stycken kvar som nått ända fram. Lägg till Adam Axede, som nu lämnat oss för Jonsered, (lycka till Adam) och även Karl Bohm i IFK, fast han lämnade ju tidigt. Det fanns ytterligare några riktigt stora talanger bland 95:orna som tyvärr bestämde sig för att sluta med fotbollen alldeles för tidigt.
Det var ett tufft år 2014 för oss ledare och spelare i AIF. Vårsäsongen förstörde säsongen för oss, 7 poäng på 12 matcher är långt ifrån godkänt. Vi var ganska skadedrabbade och var lite tunna i truppen. Självförtroendet hos spelarna sjönk och likväl som framgång föder framgång, är det likadant åt andra hållet. På hösten var vi nästan skadefria och spelade mycket bättre och var till slut bara en seger från att vara kvar utan kval. Men en tabell ljuger aldrig efter 22 omgångar.
Vi har tappat en del spelare av olika anledningar men vi har fortfarande en stark kärntrupp. De som är kvar känner stark optimism och revanschlusta. En ny tränare gör att många som legat lite i bakgrunden ser sin chans att ta en plats. Som ledare är det alltid spännande med en ny säsong för att se vem, eller vilka, som tar det stora klivet i utvecklingen. Vi har ju 95:orna jag berörde inledningsvis, nu är det dags för dem att blomma ut på allvar. Hur långt vår trupp räcker i fyran återstår att se. Det känns som om det är en mycket tuffare serie detta år med fyra lag som kommer från division 3. Tror att det kan blir en jämn serie och många lag som är med i toppen och krigar. Två roliga lokalderbyn att se fram emot, det första spelas på Gerdskenvallen fredagen under Potatisfestivalen. Matchresultatet får avgöra om det blir utgång eller hemgång efter matchen.
Vi har i år flyttat upp ett antal 16-åringar som lärlingar. De har inte fått det lätt när de äldre i laget börjat köra med dem. De får lära sig att det inte bara är att komma till A-laget och träna, det blir att fylla på vatten, bära bollar och västar och liknande som dom inte behövt i sitt egna lag. Också det en del i utvecklingen.
Vårsäsongen blir lite konstig för oss, då vi inte längre har kvar läktaren på Mjörnvallen. Vår hemmaplan under hela vårsäsongen blir därför Alströmervallen. Vi kommer efter försäsongen att fortsätta träna på Alströmer utom ett pass i veckan som vi förlägger till Mjörnvallens A-plan. Det blir också jobbigt för alla våra ungdomslag, som visserligen kan spela och träna på Mjörnvallen, men det finns inga omklädningsrum eller förvaringsutrymmen. Men senast den förste juli ska den nya läktaren stå färdig och det blir verkligen något att se fram emot. Då får vi se om vi saknar den gamla byggnaden, där vi ibland på vintern fick välja mellan värme eller varmvatten när det var riktigt kallt. På sommaren däremot var det ordentligt drag i elementen. Det var ett system som levde ett eget liv. Det unika, stora gemensamma duschrummet i slutet av korridoren var också något extra.
I mars var vi i Turkiet på träningsläger, en fantastisk anläggning och ett härligt försommarväder med härliga gräsplaner. Vi spelade en match där mot Anderstorp. Lite oroligt före match för det var inga domare på plats. Martin Hallberg var beredd att döma men 5 minuter före avspark kommer tre turkiska domare ombytta och klara med en cigg i mungipan.
Nu till åt helt annat. När man varit med ett tag, har man sett att det finns härliga karaktärer på ledarbänkarna vid matcher. Det kan var tränaren eller assisterande som är mest utmärkande. Det kan även vara lagledaren. Inte så ofta är det materialaren dock. Nu har jag bara erfarenhet av herrmatcher, men jag är övertygad att karaktärerna finns även på damsidan. Men det är härlig att det finns engagemang och karaktärer som gör fotbollen underhållande.
Den inställsamme
Ofta en ledare som är på våg uppåt. Tilltalar gärna domaren med förnamn, och är inte sen med att berömma domaren, typ ”bra att du såg den”. Vid meningsskiljaktigheter med domaren säger han: där är vi inte överens med jag köper det. Är oftast väldigt ”pedagogisk” när han pratar med sina spelare.
Den gestikulerande
Är ganska tystlåten men visar gärna med gester vad han tycker om domslut. Slår ut med armarna, ruskar på huvudet och liknande. Gester är något som domarna ogillar av någon anledning. När domarna påpekar säger han: ”vaddå jag har inget sagt”. Tycker alltid att hans lag är orättvist behandlat.
Den konsekvente
Påpekar ofta för domaren att han måste vara konsekvent, eller döma lika åt bägge håll. ”Det var en liknande situation för 48 minuter sen som du inte blåste för”. Men reagerar endast när det egna laget drabbas.
Kommentatorn
Kommenterar hela tiden vad hans spelare ska göra, oftast efter att dom gjort det, och då oftast helt fel i hans ögon. Domaren får också lite lågmälda kommentarer som precis hörs, typ ”varför blåser han inte där”, ”ser han inte den” osv.
Den arge
Den arge är laddad men till en början kontrollerad. Det behövs en händelse, kanske från domaren eller från egna spelare eller motståndare, för att han ska trigga igång. Men sen är han igång och då har han svårt att sluta. Slutar ofta med en tillsägelse från domarna. I bästa fall…
Den övertände
Inte så vanlig bland ledare, kanske mer vanlig hos spelarna. Har ofta en del konstiga saker för sig före match. Är lite svår att få kontakt med innan och under match. Har ibland svårt att kommunicera och svarar osammanhängande på frågor.
Den långsinte
Den ledaren har redan innan avspark dömt ut domaren. Han hade honom en gång för fem år sedan och då var han helt kass. Att domaren sen dess har gjort 40-50 bra matcher, är inget som han bryr sig om och under hela matchen präglas hans agerande av att han redan dömt ut domaren som totalt oduglig.
Den blinde
Ser inget annat än sitt eget lag. Kan ha varit helt utspelade men tycker ändå att hans lag borde vunnit. Ser aldrig att en egen spelare gått över gränsen men tycker att motståndarna i stort sett ska ha kort vid varje närkamp.
Den coole
Sitter ofta ner och låter assisterande stå upp. Tycker att instruktionerna han gett före match ska räcka. Antecknar i block eller håller i minnet vad hans ska säga i paus. Hetsar inte upp sig i första taget men kan ha en vass kommentar på lut, ofta till motståndarnas ledare.
Till sist en uppmaning till alla fotbollsvänner där ute. Gå och titta på den lokala fotbollen under året, vare sig det är på Lenavallen, Sävevallen, Brogården, Mjörnvallen eller på andra arenor. Det kanske inte är en lika tempofylld fotboll som i PL och andra ligor men det finns hjärta och engagemang i klubbarna och det blir klart mycket roligare för alla om det finns mycket publik på matcherna.
Go läsning Lasse.