Kenneth Ohlsson är tillbaka med en ny text. I dag hyllar han Östadkulle SK och ifrågasätter Vårgårda IK:s satsning, bland annat.
Jag lovade senast i ett svagt ögonblick sent en måndagskväll när Jonas satt och väntade på min textmassa för att eventuellt redigera min text, att beröra herrarnas division 3 så låt mig börja där. Det är den tuffaste divisionen att spela i alla fotbollskategorier, herrarnas femte liga uppifrån om vi börjar med Allsvenskan, alla andra får säga vad ni vill! Tre lag av tolv ”drattar” rätt ur SvFF-systemet, 9:an får kvala och skulle du/ni fixa bedriften att bli tvåa i serien så väntar ändå dubbla play off-uppdrag för att ta sig uppåt ett hack. Därför är de tre Alingsås-klubbarnas bedrift på ett sätt värt att applådera, de vet inför sista omgången till helgen var de spelar säsongen 2021. Men hur kan ni nöja er med det, spelare, tränare och styrelse? Bli inte fast där utan våga sikta högre upp, det är för klent att befinna er där för många av er då kapaciteten finns med rätt ”vinnar-skalle”!!!!
I snäppet ovanför, däruppe i herrtvåan, har Vårgårda kommuns (och även hela Alingsås-traktens på senare tid) ”flaggskepp” inom herrfotbollen snart fullföljt sin fjärde säsong på raken, helt enastående om man jämför med Alingsås befolkning och antal licensierade fotbollsspelare! Men nu gäller det, vem/vilka i lokala fotbollsklubbarna på herrsidan vågar ta klivet och tänka ett steg till?
I min värld gjorde Vårgårda IK total (jag menar TOTAL!) felsatsning för ett par år sedan med dåvarande sportchef att sikta mot div 1 (och till och med Superettan, ”unbelievable” som Sir Alex hade uttryckt det) utan att tänka på vad det innebär (tror inte styrelsen hade någon koll?) och det får man kanske sota för nu?!?! I senaste omgången fanns endast Tui Seebunmee med som egen produkt samt Herrljunga-sonen Richard Wartmark och Annelunds-bördige Samuel Rundqvist med som närliggande ”förenings-bidrag” från regionen i VIK:s startelva, däremot var antalet VIK- och Södra Härene IF-fostrade tvåsiffrigt sammanlagt i GBK, HIF och AIF gångna helgen.
Hur är detta möjligt, kära föreningsansvariga, inte minst med tanke på att det bara är några ynka få lokalt fostrade som bestämt sig för att testa ettan och uppåt senaste femårsperioden?
En funderare till alla ansvariga i just nämnda klubbar, efter covid-19 och dess upplugnande (så hoppas vi!) vill vi alla se så bra lokal fotboll som möjligt och första chansen har VIK att fixa kvalplats (det är väl bara att slå Sävedalen och/eller Ahlafors borta eller varför inte oväntade topplaget Vänersborgs IF hemma däremellan, vet inte när och om vi förlorat mot VIF under min tid som senioransvarig och lagledare i VIK för två-tre decennier sedan?).
Nu till en förening som behövde framgång och verkligen förtjänade det, Östadkulle SK, applåder och visslingar i högan sky från oss alla!!
Här nere på jorden finns föreningens blott 24-åriga ordförande Ida Lagesdotter Andersson och ylar glädjestrålande på kapp med årsfärske herrtränaren Niclas Springh vad han och hans mannar åstadkommit. Lite högre upp på himmelska höjder, sitter Idas föregångare på posten med ÖSK-klubban, alltför tidigt bortgångne Roger Lindberg, och både jublar och applåderar bedriften sonen Jesper&Co åstadkommit.
Östadkulle med entusiasmerande Springh vid tränarrodret lade ribban högt, siktade mot serieseger och lyckades infria sina och andras högt ställda förväntningar. Mycket bra gjort! Därmed är ÖSK den enda lokala fotbollsföreningen som detta speciella 2020 med enkelserie direkt avancerar ett hack uppåt, GRATTIS!
Denna text skriver jag efter en helt galen fotbollshelg internationellt, vem hade till exempel trott att Bayern München skulle förlora med 4-1 mot Hoffenheim? Jo, bevisligen någon i Svea rike eftersom det gav dryga 96 000 ggr ”degen” på Svenska Spels objekt ”Matchen”. För min del har det varit årets tuffaste helg på arbetsplatsen Everysport, inte nog med att alla fotbollsserier i sitt sluskede ska ha rätt resultat och matchfakta till media utan samtidigt har all vinteridrott ”tutat” igång med sina serier (Heja Frölunda, får ju snart inte säga Indians så lika bra att börja lära sig).
Hann däremot inte se en sekund på mitt Manchester Utd:s galna slutskede i Brighton och härlige Bruno Fernandes straffavgörande, inte heller någon glimt från mitt ”andralag” i PL, Leeds, och deras andra raka vinst i återkomsten till brittiska fotbollssocieteten.
Inte heller den minsta anblick på västgöta-derbyt i Borås, säger bara att jag är nöjd med en IFK-poäng och är den förste att önska Jesper Karlsson lycka till i Alkmaar! Däremot fick jag 45 minuter vid TV:n med Barcelona och blott 17-årige Ansu Fatis succé på Camp Nou, vad månde bliva? De fyra Barca-mål uppvägde med råge denna måndagskvälls bleka PL-match mellan Liverpool och Arsenal, tumme ner. Klopps elva kan bättre och är heta guldaspiranter men får inte Arteta bättre fason på Arsenal är inte ”Gunners” topp-6 i år (jag trodde på bättre när äntligen Wenger lämnat!).
Avrundar ändå denna krönika med lite damfotboll, lovar att merparten av min sista krönika i november ska ta upp det ämnet, så håll ut! Förra veckans krönika på denna plats var fantastisk, ”icke-egot” Moa Jarl skrev konkret från sitt Alingsås FC om flera av de individer som bygger och utgör ett lag (inkl en tränare som inte klarar av att besegra alla sina fotbollstjejer i pingis, WOW, vet att du kan leva med den piken, L-P!) . Inte ett ord om att hon, långtidsskadade lagkaptenen Jarl, var på väg mot come-back på planen efter sin rehabilitering. Men där dök hon upp i lördags med ett inhopp i Elitettan sista tjugo minuterna hemma mot Kvarnsveden. Moa och hennes AFC vann med 3-2, de ska vi spana in på idylliska Mjörnvallen 2021 om vi svenskar fortsätter sköta oss!
Till helgen så existerar inget jobb för undertecknad, då åker jag till Sävedalen på lördag för att stötta Vårgårda för att knipa ett litet halmstrå till kval och på söndag går färden i liknande ärende till Lödöse för att supporta Södra Härenes herrar till förlängd existens på Granhagen med ytterligare någon kvalmatch, lycka till VIK och SHIF!
Jag säger som senast, ha skrattet och det glada humöret nära till hands för då blir allt så mycket lättare då. En kvar i denna spalt för återseende 2020, annars så hörs vi och syns på arenorna 2021 för lokala fotbollens bästa!
FAKTA KENNETH OHLSSON
Födelseår: 1963.
Familj: Brinner för hela idrottsfamiljen liksom för mor, far, syster och två systersöner.
Bor: Centrala Vårgårda.
Klubbar i karriären: Ungdomsspelare i Hols IF, ungdomsledare i Vårgårda IK och Södra Härene IF samt seniorledare i Vårgårda IK.
Lokal favoritklubb: Största hjärtat finns i Vårgårda IK och Södra Härene IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Hjälper både VIK och SHIF med att döma ungdomsfotboll och är dessutom sedan starten 2014 den ”längsta spindeln” som väver ihop nätet för VIK-arrangemanget ”Klassbollen i Vårgårda kommun”. Sitter som vice ordförande i Södra Härene IF sedan 2018.
