Lasse Olovsson bjuder i dag på en tudelad gästkrönika. Dels en sammanfattning av AIF:s starka höst och dels en intervju med tre spelare som befinner sig i olika faser av sin fotbollskarriär.
Fem raka!
Höstsäsongen har varit fantastisk hittills med fem raka segrar och de två sista mot toppkonkurrenter. Nu med fyra matcher kvar ser de ut att bli en spännande höst. Det är fem poäng upp till sorkboet, vilket är möjligt att ta ikapp, men det är ändå andraplatsen och en direktplats upp som är det mest logiska att satsa på just nu. Jag har räknat lite och kommit fram till att om vi vinner tre matcher till är vi klara för division 3 av egen kraft!
Vi började lite trevande mot Örby, en bra halvlek räckte till 3-1, likadant var det mot Skene borta. En dålig första halvlek och en riktigt bra andra gav seger med 5-2. Annelund följde sedan och där gör vi två hyfsat bra halvlekar, och vinner en jämn match med 2-0. Sedan var det dags för Fristad som då låg före oss i tabellen. Vi gör en kanoninsats i första halvleken och har 1-0 med oss i paus. Vi borde kanske ha haft ytterligare något mål med oss. Den andra blir lite jämnare i och med att Fristad kämpar för kvittering. Men vi håller undan och har också en hel del riktigt bra lägen att öka på ledningen.
Nästa match var Ulricehamn borta som är ett mycket bra lag, speciellt på hemmaplan. De började matchen i ett ursinnigt tempo och gav oss inget andrum. Anfall på anfall de första 10 och de fick också in ett ledningsmål. Men efter inledningen stack i upp lite och hade en bra målchans, och den målchansen blev ett momentum som det heter. Ulricehamns offensiv kom av sig och vi började skapa chanser. Vi kvitterar och tar ledningen, men precis i slutet bjuder vi in dem igen då vi drar på oss en straffspark som de kvitterar på. I andra blev det mycket böljande och lite av ställningskrig. Vi gör varsitt offsidemål, båda är tveksamma. Men till slut tar vi ledningen genom Rickard Hedberg som nickar in ett perfekt inlägg av matchens bästa spelare Chris Balkerud. Den sista kvarten blev ruskigt spännande men vi höll ut och tar en underbar seger. Det var också extra kul att läsa i Ulricehamns Tidning att de tyckte att segern var rättvis. Det som var stora skillnaden mellan lagen var att vi har ett bättre försvar. Ulricehamns tränare tycker också att ”Alingsås är seriens klart bästa lag”.
Att komma till Ulricehamn och få se de möjligheter som klubben har blir man lite lätt avundsjuk. De har tre konstgräsplaner, varav huvudplanen även är eluppvärmd. Dessutom har dom en inomhushall med konstgräs som dom äger själva ihop med Dalstorp och en klubb till, förmodligen Gällstad. Allt detta har blivit möjligt tack vare att vägverket tog deras gamla plan för att bredda motorvägen. Kommunen har också ställt upp. På området finns också en ishall och en simhall. I närheten finns också en skidbacke och en golfbana. Tala om rekreationsområde. Ulricehamn har alla förutsättningar att avancera i seriesystemet så småningom, när får vi liknande förutsättningar för att bedriva verksamhet under försäsongen i vår kommun. Det blir förmodligen så att klubbarna på egen hand får försöka finansiera konstgräsytor.
Vi hade besök av Jonas Mökander nyligen och han visade goda takter själv. Lite bättre kondition skulle han vara med och konkurrera om en startplats.
Vi hade officiell invigning av den nya läktaren för några veckor sedan. Det kom väldigt mycket folk som var nyfikna på anläggningen. Friidrotten, fotbollen och Endorfin hade alla representanter på plats för att visa runt. Det spelades också en invigningsmatch mellan ett tänkt stadslag mot pressens lag. Nu blev det bara AIF och GBK-spelare i laget då Holmalund lämnade sent återbud till deltagande, Det kan man tycka som man vill om, men det är ju deras beslut och dom har sina skäl. Matchen blev lite avslagen med matchtrötta spelare, som pressen med Rubendahl och Elmander i spetsen vann med uddamålet.
Jessica skrev i sin krönika om att den del trupper blir lite tunnare på hösten, spelare som kommer in på skola, tar timeout m m. Det är ett problem, även för oss, vi har tappat fyra spelare sedan våren. Tre har mer eller mindre slutat, en har kommit in på skola långt från Alingsås, och en har återvänt till sin moderklubb. Naturligtvis får ju den civila karriären gå före, vi spelar ju på div 4-nivå, så att en utbildning går ju före. Förra året tappade vi ju David Hall som kom in på skola i Lund. I år tappar vi Henrik Larsvik som kommit in på skola i Linköping, han ska ändå försöka vara med på matcherna året ut när han kan. Men de andra har inget egentligt skäl att inte fullfölja sin säsong som man påbörjat. Att man kanske inte tar en startplats för tillfället är inget bra skäl för att ge upp, ett lag kan ju inte ha en trupp med 11 spelare, vilket det ibland känns som.
………………………………………………….
Nu till något helt annat, jag har intervjuat en 8-åring, en 16-åring och en 25-åring i min klubb för att se hur svaren skiljer sig åt när det gäller inställningen till fotboll och framtidsdrömmar. Det är Joakim Larsson, vår skyttekung i A-laget, Jakob Sjåstad, kapten i P16 och han har även startat och gjort några inhopp i A-laget, och Noah Lundstedt som spelar i P06.
När började du spela fotboll och i vilken klubb?
Noah (NL) Jag började i AIF när jag var 6 år.
Jakob (JS) Började i Sjövik som 6-åring, kom till AIF när jag var 13.
Joakim (JL): Oj började väl när jag var 6. Det blev AIF eftersom jag bodde närmast Mjörnvallen och alla mina vänner spelade där. Jag har spelat i AIF i hela mitt liv, utom två säsonger i Vårgårda.
Hur ofta tränar du i veckan och spelar match i veckan?
NL: Vi tränar 2 gånger i veckan och spelar 1-2 matcher.
JS: 2-3 ggr per vecka plus 3 tillfällen på NIU. 1-2 matcher.
JL: Nuförtiden blir det inte mycket mer än de träningar och matcher vi har i AIF. Har aldrig varit mycket för löpning eller att gymma tyvärr. Varierar lite men mellan 2-4 träningar i veckan plus match.
Skulle du vilja tränar fler gånger i veckan?
NL: Jag vet inte, kanske ibland.
JS: Tycker att det räcker.
JL: Absolut. Jag älskar fotboll och hade kunnat pyssla med det dygnet runt. Samtidigt jobbar man och har annat man prioriterar numera så det är svårt att faktiskt göra det.
Är det viktigt med träning?
NL: Ja för att man ska bli bättre.
JS: Definitivt, det är på träning man bygger upp.
JL: Det är väl individuellt. Men ja, för mig är det oerhört viktigt. Hade jag inte haft fotbollen så vet jag inte vad jag hade gjort av all extra energi, hade förmodligen klättrat på väggarna hemma efter ett tag. Jag är mer orolig vad jag ska göra när jag inte kan spela fotboll längre, haha.
Om man tar en enkel passningsövning tycker ni att det är viktigt att man nöter enkla bredside- passningar, eller tycker du att det är onödigt för att du kan det?
NL: Ja lite tråkigt, tycker att jag kan det.
JS: Lite onödigt, bättre med passningsövningar i fart, men det är definitivt viktigt med passningsövningar.
JL: Bra fråga. Det är klart att man inte alltid är sugen på att nöta passningsövningar träning efter träning, men det är nyttigt och viktigt. Sen finns det ju olika typer av passningsövningar också som fyller olika syften. Men jag tror att det är viktigt att nöta även enkla passningar, oavsett om man tror sig kunna det eller inte. Men å andra sidan är jag ju inte tränare, så vad vet jag…
Hur är det med skolan, vilken klass går du i?
NL: Jag går i trean i Hols skola.
JS: Första året på Alströmergymnasiet, ekonomi och NIU.
Är det viktigt med skolan och utbildning?
NL: Ja det är viktigt för att få ett jobb och få pengar.
JS: Ja det är mycket viktigt, definitivt prio 1.
JL: Ja det är klart att skolan och utbildning är mycket viktig.
Hoppar du över någon träning ibland för att du inte har lust?
NL: Nej, inte för att jag inte vill, men kanske någon gång när jag inte kan.
JS: Nej, kanske om det är träning dagen efter match och man är lite öm i kroppen. Men jag tycker ändå man ska komma till träningen även om man inte deltar helt.
JL: Nej, det gör jag faktiskt inte. Missar jag någon träning är det pga jobb eller sjukdom. Men jag kan faktiskt inte minnas när jag senast skippade en träning för att jag inte orkade, Jag gillar det, så oftast åker jag ner utan problem. Är det försäsong så är det väl inte alltid lika kul, men eftersom jag är en av spelarena med sämst kondition i laget så vet jag att jag behöver det.
Vilket är roligast match eller träning?
NL: Match.
JS: Match alla gånger.
JL: Match är överlägset roligast. Det är ju därför man tränar överhuvudtaget.
Håller du på med någon annan idrott förutom fotboll?
NL: Nej inte nu. Innebandy spelade jag när jag var liten.
JS: Inte nu längre, men förr körde jag judo.
JL: Nej, det gör jag inte och jag har faktiskt aldrig sysslat med någon annan idrott heller. Men jag spelar lite badminton med vänner ibland och det är lätt den sport jag utövat om jag inte spelade fotboll
Har dina föräldrar idrottat eller idrottar?
NL: Mamma har spelat lite tennis, om det var på riktigt eller på skoj vet jag inte. Pappa har spelat fotboll i AIF och nu spelar han i Hol/Säven.
JS: Pappa löper en del och är med och arrangerar terränglopp, spelade lite fotboll innan tonåren, mamma har inte idrottat.
JL: Min mamma varken har varit eller är intresserad av idrott överhuvudtaget. Min pappa har spelat fotboll i ungdomsåren och varit väldigt duktig på karate. Detta var dock när jag var väldigt ung så det kan mycket väl vara sanning med modifikation
Är dina föräldrar ett stöd för dig, är dom intresserade av ditt spel?
NL: Ja det är dom. Skulle vara svårt om dom inte var intresserade. Dom måste ju köra mig
JS: Stort stöd med allt skjutsande eftersom vi bor i Sjövik. Pappa kollar nästan alltid på när jag spelar, och han pratar med mig efter om matchen efteråt, får feedback av honom.
JL: Ja och framförallt min pappa. Jag vill nog inte ens veta hur många mil han spenderat på vägarna med at köra mig till träning, match och cuper. Han har alltid varit oerhört intresserad och engagerad i min fotboll och är det fortfarande. Han kollar alltid på min matcher när han kan och har bättre koll på serietabellen än vad jag har.
Umgås du med lagkamrater vid sidan av fotbollen?
NL: Ja det gör jag
JS: Ja till en viss del
JL: Hmm, nej. Jag gör det sällan. Jag gillar alla i laget, men det finns ingen jag umgås med vid sidan av fotbollen förutom vid lagfester och dylikt. Jag umgås en del med Deniz Aydin, men han är ju sork numera. I övrigt spelar de flesta av mina vänner i Mjörn, Östadkulle etc.
Vad har/hade ni för idoler eller förebilder som 8-9-åring?
NL: Ronaldo (Christiano)
JS När jag gick i förskolan var det Kaka och Ronaldinho som gällde. Nu är det ingen speciell
JL: Oj, det är ju ett tag sedan. Men jag minns att jag älskade den gamle Ronaldo när jag var liten. Han var ju anfallare som mig och öste in mål, det gillade jag. Sen har jag alltid varit svag för Zidane också och även Ronaldinho.
Som 8-9-åring vad hade/har du för tankar om framtiden när det gäller fotboll?
NL: När jag blir stor tror jag att jag spelar i IFK
JS: Tror väl att jag som nästan alla i den åldern ville bli som de stora, men med åren blev det väl så att man bara tänkte att man skulle bli så bra som möjligt
JL: När jag var i den åldern spelade jag i princip fotboll hela tiden, överallt. Jag hade nog med mig en boll vart än jag gick. Det enda man ville bli när man blev stor var ju fotbollsproffs.
Noah, vad tror du att du spelar när du är 16 år?
NL: Jag tror jag spelar i AIF då i juniorlaget.
JS: Idag spelar jag i P16-elit och är kapten i laget. Har gjort några inhopp i A-laget, och även startat någon match. Går på fotbollsgymnasiet och får mycket extraträning.
JL: När jag var 16 var jag ganska seriös med fotbollen. Jag gick på fobollsgymnasiet på Alströmer och fick göra lite inhopp i A-laget. Men jag trodde nog fortfarande lite på att man kanske kunde bli proffs.
Vad tror du att du har nått bär du är 25?
NL: Då spelar jag i IFK
JS: Då ska man vara på toppen av karriären, troligen spelar jag i div 3 eller kanske div 2. Helst med AIF.
JL: Jag är 25 nu och älskar att spela fotboll lika mycket idag som jag alltid gjort. Den största anledningen att jag spelar är för att de är kul. Samtidigt är det ett sätt att hålla igång och att det är speciellt med att komma ner till träningarna och träffa alla. Men jag ser, logiskt nog, inte lika seriöst på mitt eget utövande som när jag var 16.
Ser ni mycket på fotboll på tv?
NL: Ja varje vecka. Ser mest på Real Madrid, spanska ligan är roligast. Lite på engelska lag också.
JS: Varje vecka. Följer alla Uniteds matcher och även de andra matcherna i PL.
JL: Ja jag tittar väldigt mycket på fotboll på tv. Jag håller på Häcken och ser så många matcher jag kan, men kollar även på fotboll som jag inte har någon koppling till.
Jag tackar Noah, Jakob och Joakim för detta.
Det är fler klubbar än AIF som brottas med problemet med spelare som tröttnar eller tappar intresset i slutet av säsongen. Jag tycker att det är helt fel att gå ut och kritisera spelare som tappat motivationen. Det vore mera konstruktivt om klubbarna var mera öppna för att fånga upp dessa signaler tidigare på säsongen, föra en dialog med spelarna och hjälpa dem att hitta sätt att utvecklas och rimliga mål att arbeta mot för att bibehålla intresset. Spelaren måste förstå varför han/hon står utanför startelvan och vad han/hon ska förbättra för att nå dit. Sedan måste det vara upp till spelaren själv att avgöra om han/hon accepterar sin roll i laget. Om klubben inte kan erbjuda speltid måste man hitta andra metoder att motivera sina spelare. Att klandra spelare som slutar eller lämnar klubben bekräftar ju bara att man är blind för sitt eget misslyckande. jag har givetvis ingen aning om hur dialogen och spelarkontakterna skötts på Mjörnvallen utan skriver detta utifrån min syn på vad som motiverar en ung eller äldre spelare att lägga huvuddelen av sin lediga tid på en fritidssyssla.