Hanna Emanuelsson skriver i dag om hur mycket fotbollen och umgänget kring fotbollen har betytt och betyder för henne. Allt under vinjetten Gästskribenten.
Fotbollsplanen är inte bara en plats där en sport skall utövas. Det är, och har alltid varit för mig, en arena som erbjuder så mycket mera. När jag var yngre var min stora dröm att någon gång bli fotbollsproffs. Fotbollen var då inte bara en sport, det var något man andades och levde för. Hela livet kretsade kring att planera för träningar och matcher, för att hela tiden bli bättre.
Men bortsett från den drömmen fanns det mycket annat som har spelat en stor roll i mitt liv ända fram till idag. Att komma ner till fotbollen betydde också att jag fick träffa alla kompisar, att jag fick möjligheten att skapa relationer med människor som hade samma intentioner och intresse som jag själv. Jag har också haft privilegiet att få vara med och representera Västergötland i så som både elitläger och kommunal cup, vilket också har betytt att jag knutigt band med människor runt om hela Sverige. Människor vars glöd till fotbollen var av samma sting, och som jag utbytt oerhört mycket kunskap med. Faktum är att de starkaste relationer jag har idag, är med tjejer som jag träffat och lärt känna inom fotbollen. Det är människor som jag idag stolt kallar för mina absolut bästa och närmaste vänner.
På senare dagar, då jag inte längre lever för drömmen om att bli fotbollsproffs så kan jag uppskatta fotbollen på ett kanske mer personligt och djupare plan. Det är något magiskt med lagsport, och sporten i sig.
Jag kan många gånger känna att fotbollsplanen och det som hör till är en form av frizon för mig. Det är en plats att komma till där allt som har med övriga livet kopplas bort, det är en plats som ’’räddat’’ mig många gånger. Någonstans så intar man en helt annan roll än vad man kanske förväntas göra utanför, det är en mer accepterad arena och man får lov att må och vara precis som man behagar.
Alla är där av samma syfte och ingen dömer. Alla har vi dagar som inte alltid går som vi önskar och vill, eller dagar som man inte har lust till någonting. Men det är just de där dagarna som fotbollen och dess charm har hjälp mig. Att komma ner till laget och atmosfären som infinner sig där nere kan förändra en hel dag. Man blir lite som en familj, en grupp med människor som träffas ofta och man finns där för varandra i både med och motgång, oavsett om det handlar om fotboll eller livet utanför.
Nu blev det väldigt djupt här, haha. Det jag egentligen vill säga är att jag är så oerhört tacksam för vad fotbollen har gett och vad den ger mig än idag. Jag är (tro det eller ej) faktiskt nästan äldst i mitt lag nu, men jag kan ibland känna mig som yngst (ni som känner mig förstår). Återigen en charm med fotbollen, den tillåter nästan allt.
Att få ta del av fotbollsvärlden och allt vad den medför har på ett sätt format mig till den jag är idag. Jag hade önskat att alla fått uppleva glädjen i att få vara en del av något som jag har fått möjligheten att vara. Tack alla inblandade under alla år, nu kör vi igång ännu en säsong.
Tills vi hörs igen / Hanna
FAKTA HANNA EMANUELSSON
Födelseår: 1993.
Familj: Mamma Mia och pappa Hans ’’Gubben’’.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Alingsås KIK.
Lokal favoritklubb: Alingsås KIK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Anfallare i Alingsås KIK.
