ANNONS:
ANNONS:

Hälsmärta – våga lyssna på signalerna.

I dag är det återigen dags för Yohanna Friborg att skriva här på sidan. Då vet ni att det är ett nytt avsnitt av Kliniken det handlar om.

Just nu i klinikens verkstad (gymmet), har vi en hel del yngre fotbollsspelare med olika slags hälsmärtor. Det de har gemensamt är att alla fått ont i en övergång av ökad belastning/träningsdos. I ett tidigare inlägg pratade vi om den fysiologiska utvecklingen utan att nå någon överbelastning på strukturerna i kroppen. Dessa spelare är nu mellan 10-14 års ålder och har redan överbelastningsskador.

När man tar emot spelare med sådana här slags skador tar man också emot en hjärna som känner hopplöshet, för många gånger har dom gått ganska länge med det. De har helt enkelt inte vågat säga något för att inte riskera en plats i laget eller för att inte visa sig svag.

Smärta är en signal, en signal på att det är något som inte är bra. I dessa fall är det en signal på att en vävnad i hälen är överbelastad av något slag. Många gånger är det vanligt att spelare med överbelastningsskador äter någon form av smärtstillande eller antiinflammatoriska preparat. Detta kapar smärtsignalerna på olika nivåer i kroppen, så att vi inte längre registrerar dem i vår hjärna.

Det spelare gör som är fel är att äta smärtstillande och sedan fortsätta att belasta. Ni ser vilken konflikt det blir va? Du släcker en signal som du skall lyssna på för att kunna göra en förändring. En kur kan vara bra (5-10 dagar), men många äter det under en hel säsong. Nu gäller det inte dessa unga spelare utan jag ser det i lite högre åldrar, där man ibland äter det till frukost. Så, en signal om att det gör ont, är alltså en signal på att något är fel. En signal som vill ha en förändring.

I många fall behöver man avlasta mer istället för att belasta mer. Därmed inte sagt att man skall lägga skorna på hyllan helt och hållet, men man behöver tänka om. Då är vi tillbaka till att optimera kroppens biomekanik för att fördela stressen på så många olika vävnader som möjligt, då tar det alltså längre tid innan det blir en överbelastning.

Jag brukar säga att det bästa man kan göra är att ha en så bra dialog mellan kropp och knopp som möjligt.  Då du kan registrera olika signaler, lyssna, göra om och göra en förändring. Fråga kroppen lite oftare, hur mår du idag?, hur känns hälen? Där kan man som spelare men också som tränare använda sig av en smart smärtskala för att bedöma om man skall vara med i spel eller vara vid sidan av och rehabilitera.

En smärtskala mellan 0-10 där 0 symboliserar ingen smärta alls och där 10 är den mest tänkbara smärtan man har. Ligger du under 3 kan det fortfarande vara ok att belasta , men ligger du på en 4 eller 5 då skall du börja klia dig i huvudet och fundera på om du skall gå av, för då är risken för akut skada stor. Över 5 så skulle jag inte ha den spelaren på plan.

Detta är självklart individuellt mellan olika terapeuter hur man begränsar i skalan. Det finns terapeuter som inte tillåter smärta alls och det finns dem som tillåter hög smärta vid vissa diagnoser. Sedan får man alltid väga in vem det är och vilket tillfälle/match det är. En nyckelspelare i ett slutspel/avgörande match så kanske man skulle tillåta högre på skalan med att man tar risken för en skada som man lappar ihop efter säsong. Men då skall det vara ett medvetet val där man vet riskerna.

Denna smärtskala jobbar jag alltid med när jag bedömer om spelare är spelklara eller ej, och också vid sidan av planen vid akut skada. Man kan också föra statistik på detta sätt, som förening, och sedan eventuellt se ett visst mönster. Så ställ frågan efter en träning, är det någon här som ligger över 3 på smärtskalan, gå då till den medicinskt ansvariga för råd och konsultation. På så sätt kanske man håller skadebalansen i laget och man slipper ens hamna över 5.

Under rehabilitering använder jag mig av denna skala, och jag släpper sällan någon med smärta över 0! Det kanske tar lite längre tid, men resultatet brukar hålla mer och jag gillar att vara noggrann. Jag vet att det alltid är en kamp mot klockan när man jobbar med idrottsmedicin. Att få spelare klara tills igår med en komplex hälskada är svårt. Men det är det som gör att vi hela tiden sätts på prov, vi måste prestera fort och med kvalité, och gärna långsiktigt. Det är också det som gör att vi hela tiden, varje dag, blir lite lite bättre…

… men vi får inte glömma av att vi också bara är människor och vi har inga trollspön i lådorna 😉

FAKTA YOHANNA FRIBORG
Födelseår: 1986.
Bor: Alingsås.
Familj: Sönerna Elliot och Oliver, min man Anders.
Utbildning: Femårig utbildning inom avancerad manuell medicin med vidareutbildning inom idrottsmedicin. Även flertalet andra vidareutbildningar.
Yrke: Leg. Naprapat, driver Alingsås Idrottsklinik.
Fotbollsbakgrund: Började spela vid 7 års ålder, då i Alingsås KIK. Sedan vidare till klubbar som Holmalunds IF, Huddinge IF, Tyresö och Bollstanäs.

Lämna en kommentar