Så var det dags för andra delen i serien Gästskribenten.
Den här veckan är det Elin Johansson som gör debut på lokalfotboll.se/0322.
Tiden går fort och vips så var futsalsäsongen över och de flesta lag har nu kommit igång med
försäsongen på många olika sätt. Förr betydde försäsong 70/20 på stenhårda grusplaner
och möjligtvis lite fysövningar i någon svettig idrottshall. Idag har de flesta bytt ut detta mot
toppmoderna gym och fotbollsrelaterade konditionsövningar på nyanlagda konstgräsplaner,
eller ja, konstgräsplan kanske man ska säga när man spelar fotboll i Alingsås.
Jag tycker det är tråkigt och synd att det bara finns en fullstor konstgräsplan i Alingsås som så
pass många lag ska dela på. Om man ser till förutsättningarna är det lite skillnad om man jämför
med exempelvis Vårgårda där det finns 2 fullstora planer plus en konstgräshall. Det kanske är
just därför Vårgårdas herrar var topplaget runt Alingsås, de kanske inte behöver träna mellan
21.30-23.00 i svinkallt regn och mörker.
Men nog om herrar. Jag tänkte faktiskt ta tillfället i akt som gästskribent här att försöka ge
damerna den publicitet som de är värda, och mer än så! Jag har alltid varit en person som inte
förstått hur herrfotboll kan anses vara viktigare än damfotboll. Varken att se på eller att skriva
om. Många tycker såklart (och förhoppningsvis) som jag men det verkar vara fler som tycker åt
det motsatta.
Sakta men säkert börjar det gå åt ett mer jämlikt sätt att se på fotboll men det finns många små
punkter som skulle kunna ändra så mycket. Exempelvis så tror jag att om du läser en annons i
tidningen där det står “A-laget – Byttorp kl 19.00 Brogårdsvallen” så tänker du direkt att det är ett
herrlag det handlar om annars hade det stått att damlaget möter Byttorp. Tänker man efter är
damernas A-lag minst lika mycket A-lag som herrarnas, eller hur?
Jag tror själv att jag blev tillfrågad som skribent för att kunna dela med mig av lite “inside
information” från Holmalund. Damerna alltså för er som inte förstod det. Vi har som alla andra börjat så smått med försäsongen efter en något turbulent vinter. Många har lämnat och många har tillkommit. Ett lag har lagts ner och ett annat har startats upp. Och cuper vunnits men även förlorats.
Ja, det är mycket som har hänt och det är svårt att hänga med i alla svängar trots att man
spelar i laget. Spelare som tidigare tillhörde U-laget som nu har lagts ner kom i kläm och
ledarna hade inget annat val än att be dem söka sig till andra klubbar. Detta har såklart
påverkat laget. A-truppen tunnas ut och konkurrensen blir ännu hårdare då man inte har något
lag att “falla tillbaka på”. Dessutom är man som en familj i ett lag och personerna som lämnat
saknas redan. Holmalund är dock ett elitsatsande lag och då krävs lösningar som dessa. Resan mot eliten började i och med att vi gick upp i division 1, direkt krävs mycket mer av spelarna och man sätter hela tiden press på varandra. Nu spelar varenda träning roll och gör man en sämre sådan kan man missa att bli uttagen till nästa match o.s.v.
Detta är något som kan verka väldigt hårt men det tror jag kan vara en av orsakerna till att vi inte har haft ett ordentligt elitlag i Alingsåsregionen på ett tag, varken på dam- eller herrsidan. För att fortsätta utvecklas måste man hela tiden träna mot medspelare som alltid utmanar en, har samma tempo och kan överlista varandra.
Jag tror att vi i Holmalund kommer gå minst lika bra i årets serie. Vi tränar hårdare än någonsin,
vi vill mer och framförallt vet vi att vi kommer från en bra säsong där hela lagets självförtroende
ökat.
Vi ska vinna, det är och kommer alltid vara målsättningen.
// Elin Johansson
