ANNONS:
ANNONS:

Hoppas att GBK står distansen ut

Gerdskens BK har gjort ett strålande 2017. Nu återstår en avgörande månad där det ska benas ut om det slutar med succé eller med att gulsvart ”inte orkade hela vägen fram”.
Jag hoppas på det förstnämnda.

Jag tippade Gerdskens BK på undre halvan inför säsongen. Jag är också den förste att erkänna att jag var fel ute. Rejält fel ute dessutom.

Till mitt försvar kan man säga att Gerdsken slutade trea i södra fyran i fjol och tvingades ta den krångligaste av kvalvägar för att överhuvudtaget ta steget upp i division 3. Under vintern tillsattes de två relativt oprövade tränarkorten Fredrik Gustafsson och Lars-Petter Björk. Dessutom värvades det på intet sätt frenetiskt, utan VIK:s bänknötare Joel Hallenbert var den enda som man förstod skulle göra stor nytta. Peter Elmander och Qendrim Pllana anslöt också, men där var jag inte lika säker på att det skulle innebära skillnad för slutresultatet. Man ska också komma ihåg att GBK tappade en ung duo till Holmalund och att talangen Pontus Steffensson lämnade för IFK Göteborg.

Så långt kändes den där niondeplatsen i Vårtipset motiverad. Särskilt som man inte anade att Fredrik ”Fronken” Johansson skulle växa ut till flerfaldig matchvinnare eller att Filip Larsson skulle svida om till division 3-kostymen hur elegant som helst.

Men ganska snart visade det sig att det var ett förändrat GBK som sprang ut till premiären i april. Jag tror att den förändringen tog sin början redan under 2016. Laget gjorde en strålande höst och inte minst i de där tre kvalmatcherna byggdes en vinnarkultur upp. GBK var bäst när det gällde, och det var en skillnad gentemot 2015 när en solklar serieledning tappades efter mängder av brända matchbollar. När sedan det nya tränarparet Gustafsson-Björk jobbade mycket med att få laget att jobba som ett starkt kollektiv istället för att göra en tunnel framåt och strunta i hemjobbet byggdes den där vinnarkulturen upp ännu mer. Nu var det alla för en. Inte en och en.

Gerdsken vann premiären mot Hestrafors med 1-0. Det följdes av en 2-0-seger borta mot Gnosjö, och redan där hade spelarna fått ett kvitto på att hårt jobb, resolut försvarsspel och lågt risktagande i anfallsspelet räcker till poäng. Det gjorde att alla fortsatte på den inslagna vägen och man måste imponeras av förmågan att mobilisera kraft vecka efter vecka. För kraft och energi är något som krävs i Gerdskens sätt att spela fotboll. Man lever inte på ett fåtal stjärnor som avgör matcher på egen hand, utan här pratar vi om det där kollektivet som vuxit sig så starkt.

Har hört från flera håll att mellersta trean är sämre än på flera år och att det är därför GBK är med i toppen. Jag kan hålla med om det till viss del, men till viss del är det också helt fel.

Det är rätt så till vida att det där riktigt vassa laget kanske saknas. Råslätt tycks ha axlat rollen på senare tid, men i våras såg det annorlunda ut. I fjol var det Vårgårda IK som dominerade från start till mål och året där före gjorde Gunnilse samma sak. Det laget har inte funnits på samma sätt i år.

Men. När det laget inte finns är det upp till de tolv övriga att ta chansen. Etablerade lag som Falköping och Tidaholm har inte gjort det. AIF – som överglänste GBK i fyran i fjol – har inte gjort det. Holmalund och Götene som var topplag i trean förra året har inte heller gjort det. Men Gerdsken har gjort det. När platsen som topplag var ledig roffade man åt sig den utan pardon, och nu har man all möjlighet att sluta topp två efter 22 omgångar.

Det största enskilda hindret ser ut att bli lördagens match mot Tidaholm. Blir det gulsvart seger där kan jag inte se att det slutar med något annat än minst kvalspel mot division 2. Vid förlust har man fortfarande alla möjligheter att nypa kvalplatsen, men då får vi nog räkna med strid ända in på mållinjen.

Av Gerdskens elva vinster har nio kommit med uddamålet. Ja, ni läste rätt. GBK har nio uddamålssegrar. Bara den meningen sammanfattar allt ovanstående om att Gerdsken blivit ett gäng av vinnare som är beredda att offra de där sista procenten för att avgöra jämna matcher. Gör man det nio gånger är det inte tur eller en slump. Då är det ett beteende.

Det beteendet fanns inte tidigare och efter en sådan förvandling vore det inte mer än rätt att GBK nu lyckas stå distansen ut och göra upp om förstaplatsen med Råslätt.

Lämna en kommentar