”IFK Göteborg hade en scout på plats”

Min fotbollskarriär började när jag 3-4 år. Givetvis i Holmalund. Fått berättat i efterhand av min far om första träningen jag gjorde. Tydligen hade jag oerhört svårt att komma ihåg vilket mål det var som vi skulle anfalla mot… Aja, det lärde man ju sig efter några träningar.

Fram till att jag fyllde 15 så spelade jag med min egen åldersgrupp i Holmalund (95:orna).  Det var ett oerhört härligt gäng, även om vi kanske inte var det bästa laget på planen. För övrigt måste en grabb i det laget ha slagit ett världsrekord när vi var runt 14-15. Aldrig någonsin har en spelare missat så många öppna mål under en och samma säsong. Eller vad säger du, Dennis Zeneli?

När jag precis hade fyllt 15 fick jag komma upp och träna med Holmalunds A-lag. Kommer ihåg när jag fick det samtalet, satt i ett grupprum i skolan och gick runt med historiens största leende hela dagen.Kom ner till första träningen, fick sitta bredvid Anton ”Koller” Stenseke. Och ja, vi sitter fortfarande på exakt samma platser. Därifrån försvinner vi nog aldrig.

Min första säsong med Holmalunds seniorlag gick över förväntan. Fick hoppa in i årets första seriematch och lyckades toffla fram bollen till Stenseke som satte dit kvitteringen mot Lerum. Mitt första mål kom några omgångar in i serien, det var mot Mariestad borta. Tror att det var målet som betydde 2-1, men är inte helt säker. Kommer dock ihåg att det var ett skott i bortre med vänstern, tro det eller ej.Under året fick jag spela mer och mer och under slutet av året var jag (nästan) ordinarie.

Det var säsongen efter som jag fick mitt ordentliga genombrott. Då hade man även lite mer ögon på sig och även en helt annat ansvar att prestera jämförelsevis med föregående år.

Och det började på bästa sätt. Premiären var mot Tidaholm borta och vi vann med 6-1. Jag gjorde 3, Stenseke 2 och även den gamle travprofessorn Benja fick stänka ett. Året kunde inte ha börjat bättre, varken för laget eller för mig.

Det året gick vi bra hela säsongen, om man räknar bort några billiga poängtapp. Men iallafall, året avslutades med att vi fick kvala för att ta steget upp till division 2. Först slog vi ut Skoftebyn över ett dubbelmöte. Kommer ihåg första matchen, det var på Alströmer en kall och regnig kväll. Så nervös som jag var inför den matchen har jag inte varit många gånger innan jag ska spela match. Först och främst så betydde ju matchen oerhört mycket, det var mycket på spel. Men även för att IFK Göteborg hade en scout på plats och då ville man gärna visa sig på sin bästa sida. Fick reda på att han skulle dit en timme innan matchstart ungefär. Kanske inte optimala förutsättningar för en nervös 16-åring…

Vi vann den matchen med 5-2, och så som jag kommer ihåg det så var det en utav mina bästa matcher jag någonsin har spelat. Så det här med nervositet tycker jag absolut är en bra sak att känna inför match, om det är i rätt mängd. Det andra mötet var ganska avslaget, det kändes lite som att båda lagen redan hade känslan av att det var ”avgjort”.

Nästa steg var Götene. Två matcher, vinnande lag skulle nästa säsong spela i tvåan och förlorande i trean.Vi tappade en ledning på 2-0 till 2-2 hemma på Alströmer. Bortamatchen förlorade vi med 1-0. Bussresan hem från Götene då var fruktansvärt tung, ett utav mina sämsta fotbollsminnen.

Jag hade på känn ganska tidigt på hösten under det året att jag inte skulle bli kvar i Holmalund säsongen efteråt. Det fanns klubbar som var intresserade och allting var oerhört spännande.

På min 17-årsdag satt jag uppe på ett hotell i Norrköping och åt en sån där fryst färdiglagad lasagne. Men det och hur jag valde klubb får jag berätta i ett annat inlägg. Hörs då!

Födelseår: 1995.

Familj: Pappa Mätarjanne, mamma Inger samt två systrar, Elin och Emmy.

Bor: Fortfarande hemma, ändras förhoppningsvis snart.

Klubbar i karriären: Holmalunds IF och Örgryte IS.

Lokal favoritklubb: Holmalunds IF.

Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Holmalunds IF.