I dag tackar Henrik Järåsen för sig som gästskribent. Och han gör det med en text om ett snyggt självmål, hans matchuppladdning och några punkter om fotbollsåret 2019. Bland annat.
”Sämst när det gäller”. Det blev mina ledord, myntade av en hetsig kapten i lumpen 2008. Så illa var det kanske aldrig men jag kan lite skämtsamt ändå kika tillbaka och tycka att det passar in, ibland i alla fall. Mitt första stora fotbollsmässiga nederlag kom dock tre år tidigare.
Min första säsong i Torsby IF 2005. Som sjuttonåring blev jag inbytt i kvalet till division tre när vår stjärnback blev utvisad i första halvlek vid ledning 1-0. Min första bolltouch var tänkt som en rensning på volley men en total felträff gjorde att bollen istället for uppåt och bakåt i en perfekt båge över en utsträckt målvakt. 1-1. IFK Örebro vände och vann tillslut med 4-1. Drömkvalet blev till en mardröm och vi stannade på 0 poäng och fortsatt spel i division 4 medan samtliga tre motståndarlag blev uppflyttade. En lär sig av sina misstag sägs det.
Mina två första säsonger med SK Mjörn har präglats en del av att vara just sämst när det gäller. Det är av någon anledning alltid extra många spelare som har haft förhinder när det har vankats toppmatch och vi har inte riktigt kunnat rå på topplagen in i det sista. I år har det varit annorlunda även om vi var som sämst när det gällde som mest i våras. 11 raka segrar senare står vi här i slutet av oktober, endast en seger från uppflyttning. Fotbollen är häftig och jag vill aldrig lägga av.
På Hallevi (Vargön) i söndags var det stor dramatik och en härlig inramning. Det är det här en lirar för. Det är fanimig en ynnest att få dra på sig matchstället en kylig höstkväll i oktober och ha något att spela för, bättre än alla löner i världen. Håll ihop det nu gubbar, säsongen är inte över riktigt än! Min matchuppladdning har på slutet gått över styr och jag skäms lite inombords. På matchdagar går det inte längre att föra ett normalt samtal med mig i mitt eget hem. För mig betyder det allt, uppladdningen måste vara bra. Handduken i väskan måste ha älgmotiv – vi är ju på jakt. Kallingarna måste vara gröna – vi är Mjörn. ALLA i familjen måste ge mig en lyckospark i baken innan avfärd. Sa jag måste?
Det är nu det är dags att stämma gitarrerna likt Airbourne gjorde i fredags (herregud vilket liveband!) och ta ton i en hyllningskör. Tack till min bättre hälft för att du står ut med mig och mitt stora intresse när säsongen bara blir längre och längre. Livspusslet med två små barn ska inte underskattas, i synnerhet inte när vi nu går in i den 41:a veckan med fotbollshärj detta år!
Några snabba utropstecken a la 2019:
– Grattis AFC till Elitettan! Svingött att få se mitt kära Mallbacken på Mjörnvallen 2020!
– Jag sa ju att Stora Mellby hade något på gång denna säsong, imponerande!
– Låt oss hoppas att ”Kaossexan” bara var en engångsföreteelse, nu höjer vi oss allihop!
– Kula Karlsson 33 DOMUSKASSAR!
– Bodarnevallens gräsmatta = Johan Helgessons slit!
Avslutningsvis vill jag tacka för förtroendet. Det går alltid att skriva en massa skit när känslan finns där, det är tuffare när det ska komma på beställning. I dagens likebenägna samhälle är det svårt att veta hur texterna har tagits emot där ute. En simpel tolkning är att det har varit slätstruken skit från min sida rakt igenom eftersom reaktionerna på texterna har varit sparsamma.
En som sällan spar på reaktioner är @jeppeirl på Twitter, vilken Alingsåsprofil! Ta ekan längs ån ut i den stora sjön och lägg till vid Bergsjödal så kör vi Mjörn 2020.
Slå långt! / Järis
FAKTA HENRIK JÄRÅSEN
Födelseår: 1988.
Familj: Fästmö, en son, en dotter.
Bor: Western Ängabo.
Klubbar i karriären: Lysviks IF, IK Östria Lambohov, Rinns AIK, Torsby IF, Tallboda IF, Stigtomta IF, SK Mjörn.
Lokal favoritklubb: Mjörn.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Subjektivt: Destruktiv mittback i SK Mjörn. Objektivt: Näst bäst i Mjörn 2018 enligt spelartruppen. Olle Hedlund är kung!
