I dag är det återigen Katti Ölvebos tur att dela med sig av sina tankar. Den här gången skriver hon bland annat om hur hon njuter av Mikael Prodérs försäsong. Hur konstigt det än kan låta.
Då var det dags igen. För er som inte känner mig så tänkte jag köra en snabb presentation. Jag jobbar som förskollärare i Eggvena strax utanför Herrljunga där jag bor med min sambo och våra två döttrar Astrid 7 år och Stina 5 år. Jag har spelat fotboll så länge jag vill minnas och har spelat allt från division 3 till allsvenskan. Jag har spelat mina bästa och flesta år i Holmen och klubben kommer alltid ha en speciell plats i hjärtat (även om det förr sades att ”man inte kan ha kossor i travlopp”). Måste nämna mina bästa fotbollsminnen. Det största är helt klart det året vi vann division 1 och blev klara för allsvenskan, det andra var när jag vann Gothia cup F19 med Gånghesters SK. Favoritlagen är såklart IF Elfsborg och Liverpool FC.
Vad gör jag då på min fritid? (Om man kan kalla det ”fritid” då man kan säga att det just nu är Prodér som bestämmer över min fritid.) Jo jag tränar. Jag gillar att träna, gärna mycket och jobbigt. Känslan efter ett bra försäsongspass, bättre känsla får man leta efter. Även om det med åren känns lite mer i kroppen dagen efter. Kommer ihåg när Millis (Camilla Ackerfors) och jag spelade tillsammans i Holmen, hon var nog i min nuvarande ålder då. Jag kom ihåg att hon beklagade sig över stela ben, träningsvärk, kommer inte ur sängen osv, och jag bara skrattade och fattade inte alls vad hon menade. Men nu tar jag tillbaka allt Millis, jag fattar precis! Huvudet tror gärna att man är 25 annars. Häromdan konstaterade Lisa ”Töllis” att jag ju teoretiskt i alla fall kunde vara hennes mamma…
Åter till fotbollen nu. Rehab och åter rehab. Det är där jag har varit de senaste 8 månaderna. Nu har jag börjat vara med på hela träningar och förra veckan spelade jag mina första 45 min på cirka 1,5 år! Det var fantastiskt roligt och det känns bra (ta i trä!) i knät. Nu gäller det bara att hitta bolltouchen och tajmingen.
Känslan efter ett riktigt grispass har jag saknat då jag har spenderat de senaste 1,5 åren på mitt gym. Och hur mycket jag än gymmat så har jag i alla fall aldrig lyckats känna mig helt färdig i kroppen på samma sätt som efter ett rejält försäsongspass. Och efter 2 månader med Holmalund och Prodér så lovar jag att jag har tagit igen det. Efter denna försäsong kommer vi kunna springa ett maraton. Men det lär nog behövas i Elitettan. Och när man på äldre dagar har tappat i snabbhet så måste man kompensera det hela med annat.
Hur ser det ut då inför Elitettan? Jag tycker att vi har ett bra lag med många bra spelare. Vi har en bra variation med några mer erfarna spelare samt några yngre talanger och alla mittemellan. Det är stor konkurrens och ingen kan nog vara säker på sin plats vilket gör det hela mycket roligare. Alla måste ta i på varje träning för att bevisa att man vill vara med vilket sporrar hela laget till att ta i lite extra. Hur kommer det att gå i Elitettan då? Det kommer jag att återkomma till nästa gång.
Till sist måste jag bara säga att jag tycker det är snudd på skandal när kommunen inte kan gå in och ha snöjour på helgerna. Vi har EN plan i Alingsås och då tycker jag att man ska lyckas att ordna det!! I alla fall de helger då det är matcher inbokade.
