ANNONS:
ANNONS:

Kreddig kultur

I dag startar vi ett nytt varv bland våra gästskribenter. Henrik Järåsen skriver i dag om musik, divison 6 och snackar upp stundande grannderby på Bodarnevallen.

På lördag är det dags, ”juni, kom vi lämnar maj, this is fucking paradise!”… Sinnessjukt genomtänkt, välrimmat och precis sånt som slog när Samir och Viktor släppte sin första sommardänga sommaren ’14. De släppte en ny låt nyligen men här kan nog inte ens jag rekommendera lyssning (förväntar mig klapp på axeln, Pontus Jarl).

Det har hänt något de senaste åren när det kommer till vilka artister som slår. Det är inte alltid den där duktiga sångerskan som ägnat hela livet åt musiken utan det kan räcka med ett säreget beteende i valfri realitysåpa för att året efter stå på melodifestivalens scen. De ”riktiga” musikerna vädrar sitt missnöje och vill inte beblandas med de nya autotuneade och sönderklippta artisterna. Det är liksom inte kreddig kultur. Lite liknande kopplingar kan jag identifiera när det kommer till fotbollen. En uppfattning jag har stött på titt som tätt är att det bör vara någon sorts rimlig nivå på fotbollen för att det ska vara legitimt att spela. För nån vecka sen var det någon som frågade vilken division vi lirade i. När svaret blev division sex så blev personen ifrågasättande. ”Division sex, det är riktigt dåligt va?”. Haha, vad svarar en på den?

Diskussionen som följde därefter blev inte långvarig. Jag har inget behov av att förklara varför det är svingött att lira oavsett nivå. Det känns fortfarande värt att träna och spela matcher vecka ut och vecka in när jag nu är inne på den 24:e säsongen fotbollsspel i livet. Personerna som yttrat sig tycks ändå inte förstå, och då kan jag och lagkamraterna få ha vårt sammanhang ifred, lite som en hemlis.

Jag tycker att jag har tillräckligt många exempel för att se ett mönster eller en trend när samtalspartnern får vetskap om att det är sexan jag lirar i. Det blir lite fnissig stämning och det ifrågasätts gärna. Vad skickar det för signaler? Inte ett skit tänker någon. Jag tänker att det i flera fall spelar en viss roll och att det kan vara en anledning till att vi ser fler och fler lag få svårare att få ihop spelare till sina representationslag. Det är synd. Fotbollen på lägre nivå må inte vara den mest attraktiva rent spelmässigt men den har en samhällelig vinst som är viktig att ta vara på och värna om.

När den lägre nivån inte anses som tillräckligt fin eller kreddig, då tror jag att många hoppar gemenskapen och sysslar med något mer like-benäget, typ gymma med stora hörlurar och dricka låtsasläsk eller heminreda på heltid. Där kan vem som helst se ut som eliten, bara filtren sätter gränser.

Så, hur knyter jag ihop det här med kopplingen mellan okreddig musik och dagens fotbollsspelare? Skit i vad massan tycker, tycker du att musiken är bra trots okreddig artist – lyssna på den! Är det kul att spela fotboll oavsett nivå? LIRA RÅ!

Ps. På söndag är det brötigt derby i division sex. Bodarnevallen är skådeplatsen. Östadkulle (seriefavorit i mina ögon) kommer på besök. Se upp för Markus ”Robben” Larsson. Håller Kulas målform i sig? Slår han en sidledare till ständigt löpvillige Gabbe? Hur många mil springer Olle Hedlund och får Niklas Rosenström träff med högersläggan? (Magiska LOTTO-skor för övrigt som bara de är värda entrépengen!)

Jannemurarn (på twitter alltså) då? Håller han rent framför mål? Ja, ni hör. Det finns ingen anledning att missa det här.

Vi ses!

FAKTA HENRIK JÄRÅSEN
Födelseår: 1988.
Familj: Fästmö, en son, en dotter.
Bor: Western Ängabo.
Klubbar i karriären: Lysviks IF, IK Östria Lambohov, Rinns AIK, Torsby IF, Tallboda IF, Stigtomta IF, SK Mjörn.
Lokal favoritklubb: Mjörn.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Subjektivt: Destruktiv mittback i SK Mjörn. Objektivt: Näst bäst i Mjörn 2018 enligt spelartruppen. Olle Hedlund är kung!

1 svar på ”Kreddig kultur”

Lämna en kommentar