Julia Gillqvist är veckans gästskribent. I dag skriver hon om hösten och allt som hör den till.
Jag känner mig riktigt svensk när jag tänker att årstider är så härligt, så mysigt, så skönt och omväxlande. Må så vara, jag accepterar det och skriver att alla delar av fotbollssäsongen har sin charm. Vi har fått några sköna sensommardagar men nu väntar min personliga favorit av alla årstider – hösten.
Temperaturen är återigen på behagliga nivåer, åtminstone med (en del) fotbollsspelares mått mätt. Visst kan det vara skönt att träna en solig kväll med 22-24 grader också, när man inte ens behöver packa ner något långärmat i träningsväskan. Då finns dock en överhängande risk att man möter en snustorr fotbollsplan, och när en har passerat 25 känns det både i knän och anklar och rygg. Tacka vet jag en mjuk plan, gärna med lite fukt i gräset så att bollträffen blir sådär obeskrivligt bra.
Något som jag verkligen kopplar ihop med höstsäsongen är glidtacklingar, men det är samtidigt lite av ett sorgebarn för mig. Att glidtackla är något jag aldrig har lärt mig. Lite feg som barn och inte mycket modigare när jag blev äldre antar jag är orsaken. MEN det ser alltid så gött ut, självklart som goast när det blir en riktigt snygg brytning av det hela också. En gråmulen dag med en blöt matta – vad kan passa bättre än att slänga sig i gräset och glida några meter. Kanske att jag gör en comeback bara för att lära mig just det.
Så länge regnet inte öser ner är också det en trevlig ingrediens i min ideala matchbild. Svetten späds ut och kroppstemperaturen hålls helt perfekt. Det är såklart mindre tacksamt för publiken och funktionärer, men förhoppningsvis kan fotbollen, kaffet och ip-korven värma istället.
Det tråkiga med höstsäsongen är istället att det innebär skolstart eller annan nystart; för vissa på andra orter, eller till och med i andra länder. Med lite tur hittar spelarna så småningom tillbaka, oavsett om det handlar om tre månaders eller tre års frånvaro, och förgyller återigen klubben och laget med sin närvaro. Som tur är finns fotbollen alltid kvar när – och om – de kommer hem.
Så alla fotbollsspelare – njut nu och glidtackla för glatta livet, och all hängiven publik – plocka fram regnjackan och häng i hela vägen. Det kanske är nu ni behövs som mest.
FAKTA JULIA GILLQVIST
Födelseår: 1991.
Familj: Mamma Marie, pappa Sune, systrarna Jennie och Sofia, sambo Gustav och hunden Charlie.
Bor: Vårgårda.
Klubbar i karriären: Södra Härene IF, Vårgårda IK, IK Frisco.
Lokal favoritklubb: Frisco, såklart!
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Representant i Friscos fotbollssektion.
