Nicole Fallqvist skriver i dag om sin vecka i Ryssland med matchen mellan Sverige och Sydkorea som höjdpunkt.
Fantastiskt fotbollsevenemang, glädje, gemenskap och ’’kanna på’’. Det är min personliga känsla efter en otroligt mäktig vecka i Ryssland. Mitt första mästerskap på plats och en upplevelse utöver det vanliga.
Oavsett hur intresserade folk är av fotboll i vanliga fall så tycker jag att det är helt fantastiskt och se att samtliga visar stöd och engagemang under hela turneringen.
I november 2017 stod det klart att Svenska fotbollslandslaget skulle spela VM i Ryssland, efter att ha slagit ut Italien i play off. Redan då fick jag frågan från de före detta Gerdskenspelarna Jonathan Ödman och Oscar Melin om att följa med till Ryssland. Svaret var självklart ja. Vi väntade endast på att lottningen skulle ske och att spelschemat skulle bli klart. Kort därefter blev det klart att Sverige skulle få möta Sydkorea, Tyskland och Mexico.
I januari släpptes biljetterna och helst ville vi se matchen mot Tyskland. Det var svårt att få tag på biljetter men till slut lyckades Melin se till så att biljetterna blev våra. Det blev inte matchen mot Tyskland, utan det blev Sveriges inledningsmatch mot Sydkorea. Med facit i hand tycker jag att det var roligt att få se en match där Sverige tog tre poäng.
Måste erkänna att jag inte var så påläst om Ryssland och huvudstaden Moskva, så jag hade inte så stora förväntningar på hur det skulle se ut eller vara. MEN jag är extremt imponerad över hela resan. Både allt som hade med fotbollen att göra men även allt annat. Ryssarna var mycket trevliga och hjälpsamma, trots deras katastrofala engelska. Det löste sig alltid.
Vår första dag i Moskva bestod av att strosa runt på gatorna och bara känna och njuta utav stämningen. Kvällen avslutades på en stor uteservering där vi satt med åtta andra svenskar. Det tog inte lång tid innan tävlingen var igång. Vilka fans orkade sjunga längst och högst? Måste säga att vi få svenskar gjorde det bra och var inte tysta en sekund. På plats fanns även mexikanare, islänningar, tyskar, ryssar. Otroligt bra stämning.
Sedan var det dags att åka till Nizhny Novgorod, staden där matchen mot Sydkorea skulle spelas. Efter en taxiresa på ungefär sex timmar blev ankomsten mitt i natten. Vi checkade in på ett hotell och hade cirka fyra timmar sömn framför oss innan det var dags att bege oss in till centrum för att möta upp Camp Sweden. Ett fantastiskt evenemang av svenskarna måste jag säga. Det tog inte lång tid innan den vackra staden blev ännu vackrare och färgades gul och blå.
Tillsammans med Camp Sweden marscherade vi mot arenan och vi var närmare 8000 svenskar i ledet. När det väl var dags för svenska nationalsången fick jag gåshud. Drygt 45 000 åskådare befann sig på stadion Nizhny Novgorod när domarn blåste igång matchen. Jag personligen tycker inte att det var en jättebra fotbollsmatch sett till 90 minuter. Däremot var det är otroligt bra stämning på läktaren och vilket jubel det blev när vår käre Granqvist satte straffen i minut 65. ’’Stå upp, vi är gul och blå’‘ sjöngs det en hel del under matchen, precis vad vi gjorde också. Det var inte många minuter vi satt ner under den matchen.
Efter matchen var bland det roligaste jag varit med om. Glada människor, segersång, fullt ös och kanna på. Jag vet inte hur många som kom och frågade om just kanna på, ’’what’s that mean’’? Vi förklarade och en stund senare sjöng alla kanna på, även sydkoreanerna. Det var mäktigt att se och höra. Vi hängde med tyskar, ryssar, mexikanare, sydkoreaner, islänningar och givetvis svenskar. Svenskar var omtyckta av samtliga.
Vi träffade en ryss som var lite smått chockad över att det var sådan glädje och gemenskap bland de svenska fansen. Hon hade aldrig sett något liknande.
Avslutningsvis vill jag bara nämna de svenska prestationerna under detta VM. Vem hade trott att Sverige skulle gå vidare från gruppen? Vem hade trott att Sverige skulle VINNA gruppen? Jag är riktigt imponerad över Sveriges insats. Att för tillfället vara bland det åtta bästa lagen i världen säger en hel del. Självklart har svensk fotboll mycket att jobba på men med tanke på att vi inte har spelat kvartsfinal i VM på 24 år visar det ändå att vi har gjort stora framsteg dom senaste åren. Jag hoppas och tror att svensk fotboll kan växa och bli ännu bättre.
Jag säger stort tack till Ryssland, Moskva, svenska fotbollslandslaget, Camp Sweden för en fantastisk sommar såhär långt. Nu blickar vi framåt mot EM 2020. Jag kan garantera att detta inte var mitt sista mästerskap.
Må bäst!
FAKTA NICOLE FALLQVIST
Födelseår: 1996.
Familj: Lillebror Emil, storebror Robin, mamma Annika och pappa Thomas.
Bor: Hemma med familjen centralt i Alingsås.
Klubbar i karriären: Holmalunds IF, Alingsås KIK och nu Alingsås FC.
Lokal favoritklubb: Alingsås FC.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Är för tillfället långtidsskadad, men har en plats i nybildade Alingsås FC:s A-lag. Även assisterande tränare i AFC Akademi.
