Moa Jarl summerar i dag fotbollsåret 2020 med sitt sista inlägg som gästskribent här på sajten.
Då var vi framme vid sista inlägget för 2020 och vad passar då bättre än en liten sammanfattning om året som varit. Det känns för övrigt skönt att kunna säga att det återstår mindre än 70 dagar av 2020. Jag läste detta någonstans och det var som att man kände en tacksamhet över att vi egentligen bara tagit oss igenom året. Det återstår sannolikt en del hinder på vägen, men känslan är ändå att vi klarar detta nu med den kunskap som finns. Sakta men säkert tillåts fler människor på idrottsevenemang och det känns som att vi är på väg framåt.
Så hur gick de 2020? För de flesta lokala fotbollslag blev det en lång försäsong men ett väldigt kort seriespel. För vår del blev det en lång försäsong och ett betydligt längre seriespel. När alla serier har slutat för året pågår elitettan för fullt och det återstår ännu 4 omgångar. Det känns riktigt skönt att kunna säga att kontraktet redan är säkrat och att vi kan se fram emot 2021 i elitettan. Ett 2021 som förhoppningsvis innebär mer positiva nyheter och mer publikfyllda läktare.
Man kan minst sagt säga att det varit en tuff säsong för tjejerna med ett hårt matchande utan något uppehåll. Jag tror att jag talar för alla, och då menar jag allt ifrån matcharrangörer till tränare och spelare, att det snart är dags för ett välbehövligt uppehåll. Utifrån förutsättningarna som varit med coronarestriktioner, inställda flyg till långa bortamatcher och ett matchschema som pressat ut allt i tjejerna, så är känslan att vi verkligen gjort det bra. Alla har kämpat på sitt håll för att få året att gå ihop helt enkelt. Och när vi då kan säga att vi är klara för nästa år känns det som en fantastisk bedrift i sig.
Men med några veckor kvar av säsongen 2020 så funderar man lite på om man hade kunnat göra någonting annorlunda. Och då menar jag inte så mycket AFC som förening, utan Svenska Fotbollförbundet och serien i allmänhet. Jag läste en artikel i GP om att det varit ett extremt skadedrabbat år, framförallt inom damfotbollen, där tjejer matchats hårt och återhämtningen varit utebliven. Jag tror att det var 14 tjejer i damallsvenskan som drabbats av en knäskada som innebar operation. Detta är alltså ett helt lag i damallsvenskan som troligtvis inte kommer kunna spela många matcher nästa år, om man bara räknar till antalet tjejer.
När jag precis kommit tillbaka från en långtidsskada gör det ont i en att tänka att det tillkommit många spelare på en skadelista som man önskar aldrig skulle finnas. Det finns ingen enkel lösning eller given formel på vad man skulle/inte skulle ha gjort med seriespelet 2020, men jag tror att det kommer behövas utvärderas noggrant för att undvika att detta händer igen. Vad jag tror att man kommer landa i är att det krävs mer resurser till damfotbollen för att kunna göra mer professionella bedömningar av spelares fysiska tillstånd, skadeläge och allmänna mående för att minska detta i det långa loppet. Det var i princip den slutsatsen de hade i artikeln i GP.
Jag hoppas och tror att det kommer komma någonting positivt ur året 2020. För somliga har det kanske varit ett år av återhämtning, för somliga ett år med mer jobb och slit än någonsin. Oavsett situation så tror jag att det givit alla en tid för reflektion över vad som är viktigt här i livet. Vad det nu än kan vara. För oss idrottsmänniskor känns det kanske som att 2020 inte riktigt nådde upp till ens förväntningar. Minst sagt. Men med året bakom oss kommer vi kunna reflektera och lära oss förhoppningsvis än mer om vad som krävs för att lyckas ännu bättre. Nu ska vi hur som helst göra en riktigt bra avslutning på säsongen och ha riktigt roligt tillsammans innan vi laddar om batterierna för 2021.
Födelseår: 1993.
Familj: Mamma, pappa, bror, syster.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Alingsås KIK, Sollebrunn, Qviding, UNCW (College), Holmalund, AFC.
