Dags för ännu en premiär. I den här reportageserien är tanken att vi ska komma närmare traktens lag genom att besöka dem i deras vardag. Undertecknad gör helt enkelt ett nedslag med träningskläder och fotbollsskor i väskan, byter om och är med som spelare under ett träningspass. Först ut att få besök av lokalfotboll.se/0322 är Holmalunds IF:s damlag.
Jag anländer till Holmalyckan på utsatt tid och blir mottagen av Michael Rosén, men någon rundvandring i lokalerna behövs inte. Efter att ha spelat i Holmalunds IF från 2000 till 2006 hittar jag bra, och vet att damlaget har sitt näste längst bort i korridoren när man passerat ingången till herrlagets omklädningsrum.
Av förklarliga skäl kan jag inte byta om med det lag jag ska träna med. Jag får istället dela domarrummet med övriga ledare, och får dessutom en sprillans ny HIF-overall att träna i.
Efter sex försäsonger i HIF har jag blivit immun mot löpturen från Holmalyckan till Alströmervallen som kändes så lång de första gångerna man genomförde den. Joggingskor på, medan fotbollsskorna hamnar i de två stora backar som tränarna sedan lastar in i bilen och fraktar till planen.
Innan vi ger oss i väg dyker Akademins tränare Mikael Prodér upp. Vi gjorde ett antal träningspass tillsammans i sena tonåren, och chargongen oss emellan sitter tydligen kvar.
– Rosén, du får hålla lite på träningen så Mökander hinner fram, säger Prodér med ett flin.
Löpturen genomförs utan större problem och jag hamnar i en grupp där det skojas och pratas. Jag håller låg profil i snacket men lyckas få ur Katti Ölvebo att hennes sargade knä känns tillräckligt bra för att hon kan träna i väntan på operationen som kan avgöra hennes fotbollsframtid.
Väl framme på Alströmervallen tilltar snöandet. Flingorna som dalar från himlen är stora och blöta och lagret som lägger sig på planen gör att tårna blir allt mer påverkade av väta och kyla. Men men. Så är det att träna fotboll i januari och det är bara att skaka av sig det och koncentrera sig på den inledande kvadraten. En härlig tradition som jag tror finns i de flesta lag. Kvalitén är högre än vad jag är van vid från division 6, och det blir till att jaga i mitten vid ett par tillfällen.
A-truppen delar plan med Akademin och det slår mig hur smidigt det är att träna parallellt. Tränartrion, som utöver Rosén och Prodér även består av Robert Sjöqvist, har planerat kvällen väl och inte ens när Holmalunds herrlag kliver in som ett tredje gäng stör det träningen. En annan fördel med gemensam träning är att spelarna kan flyttas mellan grupperna för att få en bättre matchning och rätt antal spelare på träning. Klokt, och även utvecklande gissar jag.
Som ni förstår är vädret inte det bästa när det här besöket görs. Men trots kyla, nederbörd och dålig sikt tycker jag mig känna av ett stort fokus bland tjejerna. Jag måste koncentrera mig för att hänga med i ett par för mig nya övningar, men jag måste också koncentrera mig för att hålla kvalitén på det jag gör. Passningar och mottagningar sitter allt som oftast för samtliga tjejer, som på den punkten säkerligen är vassare än många killar. Sen finns det givetvis andra saker som skiljer åt motsatt håll, men jag är inte här för att jämföra dam- och herrfotboll utan för att se hur vardagen fungerar för traktens högst placerade lag.
Efter en av Rosén, vad det verkar, oplanerad impuls att ordinera 30 upphopp och ett par maxlöpningar är det dags för spel i formen som i HIF går under namnet blixten. Tre lag där ett insläppt mål gör att man snällt får kliva åt sidan och vänta på nästa nätrassel. Kvalitén blir något upp och ner, men det går inte att bortse från att när rätt fokus är på plats blir det både bra tempo och bra prestationer. Antonia Ferm Sandberg är inblandad i ett par fina sekvenser och är i mina ögon den som utmärker sig främst under spelet. För det belönas hon med en t-shirt från lokalfotboll.se/0322.
Efter spelet vankas det skobyte och en ny joggingtur på Alingsås gator. Väl framme på Holmalyckan har många bråttom in i duschen för att värma upp frusna tår. Jag växlar några ord med Sara Svensson i korridoren och ingen sammanfattar väl träningen bättre än mittbacken:
– Visst är det kul att träna. Men när det är sånt här väder får man lov att vara lite bitter!
Även jag är i behov av en dusch så det blir till att besöka domarrummet igen. Innan jag till slut lämnar Holmalyckan hinner jag fånga en stressad Antonia Ferm Sandberg på bild och säga tack och adjö till Michael Rosén.
KORT FAKTA
Vad: Träning med Holmalunds IF.
Var: Alströmervallen.
När: Onsdagen den 14 januari.
Väder: Snö, regn och uppehåll. Sedan mera snö.
Mottagande: Mycket hjärtligt. En ny overall och upplåst domarrum direkt vid ankomst.
Träningsupplägg: Kvadraten följt av passningsövningar, snabba fötter och smålagsspel.
Träningsplanen: Svårt att misslyckas med en konstgräsplan, trots att vädret spökade. Men att planen ligger ett par kilometer från anläggningen drar ner helhetsbetyget något.
Spelarservicen: Mycket bra. Träningskläder på plats och tränarna fraktar skor, bollar och vattenflaskor i bil till planen.
Hon skötte snacket: Svårbedömt eftersom jag missade den i sammanhanget viktiga delen i omklädningsrummet. Min gissning blir Moa Edrud, som trots att hon är ganska ny i gänget syntes och hördes mest.
Träningens spelare: Antonia Ferm Sandberg blixtrade till flera gången under spelet och gjorde bland annat en tunnel på självaste Katti Ölvebo. Antonia fick därmed en t-shirt från lokalfotboll.se för besväret.
Träningens hårdaste: De tjejer som valde att genomföra passet i kortbyxor.
Träningens tekniker: Michael Rosén halade fram telefonen för att delge alla de förberedda lagen. Är träningsprogram på papper på väg bort?
Min egen insats: Blandade och gav genom hela träningen. Smög mig igenom uppvärmning och passningsövningar men fick sedan maxa på snabba fötter och ett gäng upphopp. Spelet började knackigt för både laget och egen del, men vi arbetade oss sedan upp på en anständig nivå. Skrapade ihop ett mål och en assist, vilket måste kunna generera ett godkänt betyg.
Omklädningsrummet: Omöjligt att bedöma bekvämlighet och duschkvalité i det här läget. Men vi kan enas om att duschblandaren i domarrummet inte är av årets modell.
Nedan kan du se en kort film från besöket hos Holmalunds IF.
