Dags för nästa stopp i Lokalfotboll på väg med Inges Bil. Den här gången är det återigen tid att besöka ett damlag, och valet föll på division 2-gänget IK Frisco.
Nu har jag visserligen varit på Katebovallen ett antal tillfällen tidigare. Men det går ändå inte att bortse från den känsla man får när man svänger in på den lilla grusvägen som leder fram till anläggningen. Man riktigt känner doften av gräs, liniment, kaffe och allt det andra som hör en fotbollsanläggning till. Frisco ståtar med en välskött klubbstuga, två lika välskötta planer, och dessutom ett stort gäng engagerade personer. Klubben har under 2015 fyra seniorlag i seriespel, och det är sannerligen inte dåligt av en landsortsförening år 2015.
Ett par av dessa engagerade personer tar emot mig när jag parkerat bilen och det blir lite allmänt prat om fotboll med framför allt lagets assisterande tränare Peter Pettersson. Snart dyker även huvudtränare Torbjörn Berggren upp, och jag hälsas varmt välkommen innan jag visas till det flotta domarrummet.
Ett snabbt ombyte senare står vi ute på planen och de flesta spelarna står i en ring och leker med en boll. Sara Josefsson, som med sin sköna ”rättframhet” hälsat mig välkommen, bjuder in mig i ringen och när jag frågar om reglerna kommer svaret blixtsnabbt:
– Det är inte så noga, vi står mest och pratar, säger någon, och lockar fram ett av många skratt i ringen.
Någon minut senare händer det något med alla närvarande tjejer. Torbjörn Berggren samlar gänget och det är som att trycka på en knapp. Lekfullheten försvinner helt, och istället tar koncentrationen på fotboll helt överhanden.
– När vi ändå är här på träningen så tränar vi för att bli bättre. Alltid fullt fokus på det vi gör, säger Torbjörn.
Den meningen kan jag tänka mig att han präntat in i tjejerna ända sedan han tog över laget i november 2013. För jag kan helt ärligt säga att tillsammans med Vårgårda IK:s herrar är Friscos damer det mest fokuserade laget jag hälsat på under den här turnén. Alla, verkligen alla, trängde undan alla andra tankar och jag kan inte minnas att jag hörde en enda kommentar om något annat än fotboll under träningen.
Uppvärmningen består av lätt löpning utan boll där Torbjörn Berggren leder oss igenom en rad olika övningar. Mest för att bli varma i kroppen, men även för att repetera sättet man ska springa på.
– Vi har jobbat mycket med löpteknik och styrka i bålen. Det blir så för att jag själv är en sån där löparnisse, men jag tror att det är viktigt, säger Berggren, där han studsar fram på lätta fötter.
Snart är det dags för en passningsövning där vi jobbar tre och tre. Jag hamnar med Julia Gillqvist och Sandra Baffour, och i all sin enkelhet blir övningen både jobbig och nyttig för att vänja sig vid det studsiga naturgräset.
Efter det delar vi upp oss i tre lag och det är dags för spel. Ett av de tre lagen skickas dock i väg till Alexander Berggren, framgångsrik simmare och Torbjörns son. Han kör snabbhet och styrka med sitt gäng medan Torbjörn leder spelet där det är sex mot sex som gäller.
– Vi måste våga gå intill och sätta emot lite mer i närkamperna. Nu har vi ganska liten yta så det ska vara lite fajt, säger han vid ett av stoppen.
Alla blir offer för Alexanders övningar en gång var innan det är dags för ett större spel i två lag. Där tycker jag att man kan se tendenser av den typ av träning laget har bedrivit i ett drygt år. Alla har bra fart på benen och känslan är att jag befinner mig i ett vältränat gäng. Visst, bolltempot är inte det högsta jag känt på, men löpviljan, fotbollstänket och framför allt viljan att alltid göra något med bollen finns alltid där.
En kvart senare är det dags för hela gänget att vandra tillbaka till Alexander Berggren. Han har konat upp ett par nya banor vi ska ta oss igenom på snabba fötter innan det är dags för avslutningen. En tung löpning över hela planen där vi brutalt styrs ner på magen eller till och med bakåt av Alex visslingar. Mjölksyran kommer som ett brev på posten, men det är bara att kriga sig igenom eländet.
Lite nedjoggning och en dusch senare sitter jag med en smörgås i näven inne i samlingslokalen. Där blir jag en del av den familjära stämning som jag tror ofta infinner sig i en landsortsförening. Fotografier på väggarna, mänger av tradition i luften, och mitt i det här sitter dagens spelartrupp och umgås efter en väl genomförd träning. Att dessutom hela Katebovallen ger ett oerhört välskött intryck gör mixen av nostalgi och nutid ännu bättre.
KORT FAKTA
Vad: Träning med IK Frisco.
Var: Katebovallen.
När: Torsdag 2 april.
Väder: En kanonkväll för fotboll. Vindstilla och några plusgrader.
Mottagande: Väldigt proffsigt. Efter lite kallprat med ledarna visades jag till ett eget omklädningsrum, och ett par av tjejerna hälsade dessutom i hand.
Träningsupplägg: Efter uppvärmningen varvades spel i olika former med snabbhetsträning, också det i olika former.
Träningsplanen: Katebovallen är en gemytlig anläggning som bjuder på två välskötta planer. Vi var på B-planen som var helt okej för att vara 2 april.
Spelarservicen: Egen träningsväska är det som gäller, men de flesta har ändå ett blåvitt ställ med namn på ryggen. Många ledare på plats och dessutom serveras det smörgås och frukt efter varje torsdagspass.
Hon skötte snacket: Sara Josefsson är ingen blyg tjej. Hon var den som gick i bräschen för att få med undertecknad i ”gänget”. På planen hjälpte Camilla Pettersson sina medspelare med mycket snack.
Träningens spelare: Julia Gillqvist styrde och ställde på det centrala mittfältet under spelet. Hade alltid en tanke med allt hon gjorde, och fick t-shirten främst utmanad av speedkulan Hanna Branmark.
Träningens viking: J. Mökander var den enda som genomförde träningen i kortbyxor. Naturgräs och plusgrader – då är det väl givet att skippa långkalsongerna?
Träningens bekvämaste: Torbjörn Berggren som bor hundra meter från Katebovallen och ser från vardagsrummet när gänget börjar trilla in till träningen.
Min egen insats: Fick slita på löpningarna, men under spelet kändes det helt okej. Bidrog med ett par fullträffar framåt.
Träningens tankesmedja: Den i min skalle när jag försökte para ihop de namn jag skrivit ett otal gånger med rätt ansikte.
Träningens släktkalas: Att Camilla Pettersson varit med ett tag blev tydligt när det gick upp för mig att hon hade tre (!) döttrar med på träningen. Svenskt rekord?
Träningens insikt: Att vara många tränare/ledare på träning sporrar laget. Där kan Frisco skryta med en stor trojka som höjer laget med sin närvaro.
Träningens insikt 2: IK Frisco är tillsammans med Skepplanda den klubb som haft damverksamhet längst i hela Sverige. Sedan 1968 har tjejer lirat boll på Katebovallen.
Träningens fräschaste: Det nyrenoverade domarrummet jag bytte om i. Ställ in ett badkar så får du i princip en spaanläggning.
Träningens proffsigaste: Smörgås och frukt direkt efter träningen. Det är klass det.
Träningens brutalaste: Den avslutande löpningen. Den går inte att förklara – bara uppleva.
Träningens förtydligande: ”Nutte”, som Julia Gillqvist pratar om i filmen nedan, är alltså ett smeknamn på Torbjörn Berggren.
