Gustav Carlsson är tillbaka med en ny text. I dag skriver han bland annat om baksidor och tabellnötande.
Min tolfte säsong med Annelunds A-lag är över. När man summerar årets tabell så slutade vi på åttonde plats vilket är något av en besvikelse. Vi har inte spelat en minut där man kunnat slappna av eftersom vi spelade oavgjort i hela sex matcher, och resterande matcher avgjordes enbart av uddamålet. Att vi spelat så många oavgjorda matcher är ganska tudelat, rent poängmässigt så är det ju inget framgångsrecept men det visar också att vi är svåra att möta, och jag skulle vilja påstå att vi var närmare segern i de flesta av de oavgjorda matcherna. Det är definitivt något att bygga vidare på, det är små marginaler upp till toppen av tabellen.
Större delen av säsongen låg vi långt ner i tabellen, det har lett till att orimligt mycket tid har spenderats på att titta på tabellen, jämföra spelscheman och försöka förutse hur tabellen kommer se ut. Det är givetvis totalt meningslöst eftersom resultaten sällan går som man har tänkt sig, och det är nog inte helt friskt beteende. Att vara en del av tränarstaben har bidragit till att man känt extra ansvar för poängsituationen och lett till att sömnen inte alltid varit på topp.
Jag drog baksidan i tredje sista matchen och missade på grund av det de avslutande två matcherna. När olyckan är framme är det tur att man har hjältar som vår materialare och allt-i-allo Kim, helt plötsligt hade han trollat fram en kudde så att jag bekvämt kunde ligga och titta på matchen med benet i högläge.
Gurra skadad. Kim fixar kudde ?? pic.twitter.com/VlTiCHBGrB
— Annelunds IF (@AnnelundsIF) September 19, 2020
Jag drog baksidan redan för åtta år sedan, det var vårterminens sista träning i USA och efter någon veckas vila och rehab började jag träna med Annelund och drog såklart upp skadan igen. I augusti lyckades jag med samma sak precis innan jag återvände, där väntade en utskällning från tränaren för att jag inte skött min sommarträning. Det var inte i klass med när PeO Häggström tydligt instruerade laget inför en Annelundsmatch om att ingen skulle sola och en spelare sedan dök upp med illröd överkropp, men det säger inte så mycket.
Det var ett helt annat klimat i USA, ett par dåliga aktioner i början av matchen kunde leda till att man fick höra tränaren ropa till ens konkurrent på bänken att denne skulle värma upp, detta fungerade ungefär som en varning att om man gjorde ett fel till så blev det byte redan efter tio minuter. För några texter sedan så skrev jag om att jag en gång missade hell week på grund av att jag skulle på en barndomsväns bröllop, när jag anslöt till truppen en vecka för sent var budskapet från tränaren till hela laget att jag skulle få ”springa tills fötterna blöder”, som tur var hann jag knipa en plats i startelvan och matcherna drog igång så det rann ut i sanden. Jag har dock aldrig ångrat mina år där och trivdes fantastiskt bra, vår tränare var hård och jag höll inte alltid med om allt men han brydde sig också väldigt mycket om sina spelare.
FAKTA GUSTAV CARLSSON
Födelseår: 1992.
Familj: Fästmö, föräldrar och syster.
Bor: Säm.
Klubbar i karriären: Annelunds IF, Campbellsville University.
Lokal favoritklubb: Annelunds IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelande assisterande tränare i Annelunds IF.
