Christer Hallén fortsätter i dag berättelsen om sin domarkarriär. Allt från knäskada till ett möte som handlade om att försöka få på Rikard Norling en avbytarväst.
Året var 2009 och jag hade efter några lyckade provmatcher i division 3 hösten 2008 nu blivit en ordinarie domare i Regiondomargruppen för division 2-3 domare. Jag var dock endast behörig att döma division 3 då jag i det läget endast hade gått Stegutbildningen som krävdes för det.
För min del var 2008 det sista året som jag kombinerade att vara Domare med att vara Assisterande domare, (i nedan stycke så avser D, Domare och AD, Assisterande domare). Den främsta anledningen var att jag tycker och alltid har tyckt att det är betydligt roligare att agera som D med pipan i mitten än att agera som AD med flaggan på kanten. Att jag tycker det är roligare är såklart en del i det men en liten detalj i sammanhanget är också att jag är otroligt osmidig och en tekniskt dålig AD. Om jag inte hade skrivit detta själv så vet jag att min goda vän Per Rehnlund (numera AD i Allsvenskan/Superettan) snabbt hade varit framme med pekpinnen och påpekat detta. 🙂
Under mitt rookieår i division 3 dömde jag 19 matcher på totalt 22 omgångar, jag fick även den stora äran att agera Fjärdedomare i Superettan med bl.a. de nuvarande FIFA-domarna Bojan Pandzic och Andreas Ekberg. Att få vara med och lära på den nivån utvecklade och utmanade mig verkligen ordentligt, jag minns speciellt en situation innan matchen FC Trollhättan – Assyriska FF under antingen 2009 eller 2010 (hade just denna matchen båda dessa åren) då Domaren innan match bad mig att gå och prata med Assyriskas kostymklädde tränare Rikard Norling (nu tränare i AIK).
I största möjliga mån så vill man försöka förebygga så att inte ledare och avbytare på bänkarna har samma färg som spelarna på planen, detta för att minimera risken med att de ska kunna störa AD som kan få bänken i sin offsidelinje. Min uppgift var således att kolla med Norling om han hade någon annan färg än sin svarta kostym att ha på sig då FC Trollhättan utgår från helsvart hemmamatchställ, om han inte hade det så skulle jag erbjuda honom att stå med en neonfärgad ”avbytarväst” ovanpå sin kostymjacka. När jag presenterade mitt förslag så fick jag endast en blick tillbaka som i det läget sade mig mer än 1000 ord, det vara bara att vända om och gå därifrån! Det ska sägas att Norling uppträdde trevligt och att det i detta fall nog var vårt förslag som var mindre lämpligt. 🙂
2009 var ett fantastiskt år där allt kröntes av jag blev utsedd till Årets Domare i Västergötland, en av de mest ärofyllda utnämningarna som man kan få som domare. Som domare är man ju individuell i lagsporten fotboll på det viset att man premieras (utmärkelser, uppflyttning, positiv kritik) och bestraffas (degradering, negativ kritik) helt utefter vad du själv presterar! Sedan så är såklart matchen i sig en teaminsats beroende på vilken nivå som man befinner sig på då man ju är olika många i teamet från Elitmatcher på Friends Arena till Reservlagsfotboll på Ollevi IP. 🙂
2009-2011 rullade sedan på för min del i division 3.
Inför 2012 blev jag uttagen att få gå Steg 4 som skulle utspela sig på sommaren samma år, vilket i det läget innebar att jag skulle få bli behörig att döma div.1 Herr. I mitt fall handlade det dock om att bevisa att jag skulle få chansen i division 2. Jag hade fram till detta år varit förskonad från skador men plötsligt så var olyckan framme. Jag befann mig på en konstgräsplan för att träna cirka en vecka innan seriestart, jag fastnade då med min vänsterfot i gräset som gjorde att mitt knä åkte uppåt istället för framåt.
Smärtan jag kände då vill jag aldrig känna igen och jag förstod direkt att något inte var som det skulle i mitt knä. Trots att det bara var en vecka till seriepremiär så ville man inte inse att det var så illa som det var, jag minns hur jag hade ett samtal med min coach några dagar efter smällen där jag hade förhoppningar om att svullnad och smärta skulle lägga sig med blixtens hastighet så att jag kunde döma min premiär några dagar senare.
Efter magnetröntgen så visade det sig att ledband var av och att korsband var ordentligt uttänjt, minst 6 månader var återhämtningstiden och säsongen var över. Jag missade inte bara säsongen som sådan utan jag missade även min chans att få gå Steg 4, vi var tre stycken från vår region som skulle få gå samma utbildning och 2013 så var de båda övriga ordinarie domare i division 1. Små marginaler kan man minst säga.
Inför 2013 så fick jag sedan chansen att vara kvar i division 3 trots att jag inte dömde någon match under 2012 men jag valde i detta läge att ta steget ner en division för att döma division 4 fotboll och återfinna suget som krävs för att satsa mot högre divisioner. Jag återfann suget efter två säsonger i division 4 och inför säsongen 2015 så fick jag åter chansen att döma division 3-fotboll, då med en tydlig målsättning att försöka få någon provmatch i division 2 inom två år!
2015 krigade jag på i division 3 med och inför säsongen 2016 så fick vi en ny coach, det kan såklart vara på både gott och ont då man har en uppbyggd relation med sin befintliga coach men samtidigt tror jag att det kan vara en positiv sak att få lite nya ögon på sig.
Jag fick i början på 2016 direkt provmatcher i division 2 och mitt delmål var uppnått! Jag dömde sedan 13 st. division 2-matcher under 2016 och mitt mål är att ha minst lika många i år och ännu känner jag att jag utvecklas så ett mål jag har är att bli uttagen till Steg 4 än en gång och försöka ta mig till div.1!
Nu har min domarresa nått sitt nuläge så framtida inlägg kommer istället att handla om bland annat domarbristen som råder och vad vi kan göra åt det!
FAKTA CHRISTER HALLÈN
Födelseår: 1985.
Familj: Mamma, pappa, en äldre syster och en äldre bror.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Gräfsnäs IF, Sollebrunns AIK, Långareds BoIS, Alingsås FDK (Domarklubb).
Lokal favoritklubb: -.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Domare.
