Tobias Nordgren skriver i dag om hur det var när han anslöt och lämnade AIK. Ja, för vår gästskribent är ju en fena på att lira FIFA.
Jag kan redan från första mening påpeka att jag känner mig privilegierad som fick chansen att representera AIK trots att texten kan innehålla en del negativa aspekter om FIFA som utomstående inte hinner uppmärksamma.
Ja, vart ska jag börja? Derbyvecka, egentligen. Mitt mål var att inte skriva om det här men eftersom säsongen har gått relativt i stöpet tänkte jag använda min första fallskärm i skrivandet. I övriga fall har jag haft texterna färdiga sedan länge men nu sitter jag här i sista minuten och tänkte presentera hur hela resan gick till ifrån start till mål, som får bedömas vara när jag den sista januari bröt mitt kontrakt med AIK.
Det hela tog sin början efter studenten när jag tog mitt sabbatsår och tyckte det var rätt skönt att inte ha något att göra. FIFA var naturligt och det blev lite väl många matcher, närmare bestämt någonstans runt 3500 matcher det året. En match tar ungefär 20 minuter såvida motståndaren inte lämnar matchen tidigt vid underläge. Då förstår ni ungefär hur inrutat det året var. Spela FIFA, träna fotboll och sova. Idag är jag tacksam att jag gjorde det här året för det gör att jag uppskattar att ha ett jobb att gå till men även att det gav mig möjligheten att tjäna pengar på TV-spel.
Det var i november 2018 som jag bestämde mig för att ta ett break, som blev ca 3 månader. I slutet av januari blir jag kontaktad av AIK som vill att jag ska representera klubben i eAllsvenskan med första spelhelg 1 mars 2019. Vi är muntligt överens och jag tar tåget upp fyra dagar senare, för trupperna ska spikas och jag behöver skriva på kontraktet och träffa olika personer inom AIK:s organisation. Jag får en tour genom AIK Shop och på kontoret där jag bekantar mig med allt från VD och ekonomiavdelningen till min manager som ska leda laget ihop med två spelare till. En heldag går åt till allt detta och två veckor senare är det dags för mediadag inför säsongen. Vi har intervjuer, heroshots och andra foton som ska användas i media. En fantastiskt rolig dag.
Säsongen är igång och jag får äran att spela första helgen när en av våra spelare är i Thailand och vilar upp sig. Vi går ifrån första helgen med seger mot Jönköping och Östersund samt en förlust mot Örebro. Kommande spelomgång är jag i Spanien med Holmalund och en fyra dagar gammal ovetandes korsbandsskada och missar omgången. Säsongen fortsätter och vi slutar 3:a i grundserien och väljer naturligtvis Malmö i kvartsfinalen då vi besegrade dessa med 6-1 i grundserien. Vi torskar hårt och är ute vilket absolut inte var med i beräkningen med tanke på resultatet från grundserien.
Det är länge oklart vad som händer med säsong två men tanken är att det är ska dra igång i november 2019. Jag för förhandling med AIK kring förlängning och vi bestämmer att vi kör på, men jag är noga med att betona att min egen fotboll i år kommer vara prioritet med tanke på att jag endast fick spela 10 minuter mot AIF förra året innan jag drog mitt första röda kort i historien.
I januari 2020 har det fortfarande inte dragits igång och jag inser att fem av de sex första matcherna i serien krockar med det stundande spelschemat vilket för mig inte var aktuellt. Vi kommer ömsesidigt överens om att avbryta kontraktet i glada toner, för problemet var varken mitt eller AIK:s fel, utan det var SEF och Discovery som bråkade om rättigheter. Med mig på sidlinjen så drog eAllsvenskan igång fem månader senare än planerat och det spelas en omgång innan coronan slår till och säsongen avbryts. Säsong 2 är fortfarande inte igång och jag känner att det är skönt att inte vara vidare inblandad längre.
Det finns däremot en del negativt som kommer på köpet, men det mesta handlar nog om vilken typ av liv man vill kombinera ihop med sitt FIFA-spelande. De som blir bäst är antingen de som jobbar med FIFA (Youtube & Twitch) eller de som studerar och har tiden att spela. Det hade möjligtvis gått att kombinera med sitt jobb ifall man offrade sina aktiviteter, som i mitt fall var helt otänkbart. Har inte testat men det måste kännas helt sjukt att inte ha ett lag att träna och umgås med? Det negativa är som sagt alla prioriteringar om NÄR spelandet ska bedrivas och VAD som ska offras för att hinna med. På FIFA 17 var det 40 matcher varje helg, och säkert runt 30 matcher under vardagarna som spelades. Jag blev bra det året och slutade 10 i hela världen ena helgen, för jag prioriterade det. Men hur roligt hade jag egentligen under helgerna? En normal helg såg ut som följande:
Fredag
- Jobb/Plugg 08-17.
- Spela från 18 och hoppas att det går att umgås med någon en stund i alla fall.
Lördag
- Uppgång och välja mellan att spela några matcher innan Holmalunds match eller fokusera på matchen som skulle spelas för dagen.
- Vid seger kunde det bli aktivitet med laget och då önskar man att många matcher var gjorda.
Söndag
- Som vanligt satt jag där med 25-30 matcher att spela under dagen vilket gjorde att hela söndagen försvann och jag var snart inne i vardagsveckan igen.
Ja, ni förstår själva att tiden det tar att spela varje helg och delvis under veckorna inte går att genomföra om du arbetar heltid och har försäsong med fem träningar i veckan. Sen ska såklart vänner, nära och kära få sin del av kakan också. Jag tog beslutet att FIFA inte var värt det och såhär i efterhand med lite distans är det nog ett klokt beslut. Men det sagt är jag extremt tacksam för möjligheten att representera AIK och att testa vingarna hur det är att skriva kontrakt med nordens största fotbollsklubb. Men det känns skönt nu. Jag vill vara fri.
Frågor på det?
Väl mött
FAKTA TOBIAS NORDGREN
Födelseår: 1995.
Familj: Sambo – mamma, pappa och tre syskon.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Östadkulle och Holmalund.
Lokal favoritklubb: Holmalund.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Holmalund.
