Ronia Gustafsson är den här veckan tillbaka med en ny gästtext.
Minns tillbaka till när jag var liten, då kändes det som om att sommaren aldrig tog slut. Vecka efter vecka gick och det kändes som att man var ledig nästan ett halvår innan man äntligen fick träffa kompisarna i skolan igen. Då sa någon gammal person ”vänta du bara tills du blir vuxen, då springer tiden iväg”. Jaha, nu fattar man vad de menade.
Jag har alltid haft en liten harkärlek till midsommar, man firar sommaren, absolut är det en härlig högtid med trevliga traditioner, men man vet också att nu vänder det, nu blir det mörkare igen.
I år firade jag midsommar i ett hyrt hus i Hunnebo tillsammans med 12 andra fotbollstjejer. Några kände jag sedan tidigare och så var det även en hel del helt nya ansikten. Helt magiskt ändå hur bra det blev och hur trevligt vi hade tillsammans. Jag vill tro att det måste ha att göra med att vi alla är vana vid att fungera och jobba ihop som ett lag. Hur fint det är att alla vill att alla ska må bra och att man gör det som krävs för att gruppen ska må bra och trivas ihop. Åkte därifrån med värme i hjärtat av den upplevelsen och insikten. Lyllos mig! Tänk om jag hade spelat tennis…då tror jag inte att jag hade haft en lika trevlig midsommar i år, faktiskt 🙂
Nu har det alltså hunnit vända, sommaren har redan kommit och börjat på sin andra snurr, folk går på semester, eller väntar fortfarande på den. Fotbollen tar sin sommarpaus.
Och som våra tjejer i AFC fick gå på ledighet, jag måste ju bara få skryta lite om hur de har tagit sig igenom denna vårsäsong. Inte bara tjejerna, utan även de människorna runt omkring som driver dem, stöttar dem och tror på dem.
Visst, vi har stuckit ut hakan och gått för serieseger från start, med Prodde i spetsen finns oftast bara ett mål och det är just det, seger. Minns när vi ledde mot Lb07 i vår första match i Elitettan, och det återstod väl kanske 10 minuter av matchen, och vi får boll, hans första instinkt och instruktion var: ”FRAMÅT!!! KÖR!!!” Där fanns det ingen buss att parkera kan man säga. Sedan förlorade vi tyvärr just den matchen men ändå. Själva mentaliteten är kvar, men med ett något finslipat taktiktänk.
Tjejerna har iallafall visat att de klarar pressen som de fått på sig inför och under säsongen. Nu får de lite välbehövlig vila, med ett träningsschema medskickat, tills vi ses igen. Då är vi några spelare korta, USA lockar för några av våra unga duktiga tjejer. Jag tror dock att gruppen kommer att förvandla dessa hål till något gott så småningom, nya tjejer får ta nya roller, kanske utveckla sitt spel för att ta en ny position. Alla utmaningar är bra utmaningar!
Själv har väl min knärehab inte gått så fort som planerat, jag har precis fått börja jogga lätt igen. Som man saknar det, att få springa runt efter den där jäkla bollen… Vi får se om tant kan dra på sig skorna någon mer gång detta år, det vore la skoj. Om inte annat är det magi att få vara med vid sidan om.
På återseende! 5 veckor går ju väldigt fort nu för tiden 🙂
FAKTA RONIA GUSTAFSSON
Födelseår: 1993.
Familj: mamma, pappa och två yngre bröder.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Holmalunds IF, Alingsås FC.
Lokal favoritklubb: AFC så klart.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Assisterande tränare i AFC.
