I dag är det dags för ett nytt avsnitt av Kliniken. Yohanna Friborg skriver den här gången om fördelarna med grenspecifik träning.
Nu börjar den roligaste perioden för alla fotbollsspelare. Ni vet vad jag pratar om. Försäsongsträning. Det är nu vi skall köra så kallad “gris-träning”. Backträning i leriga eller hala skogsstigar, långdistans i samma tempo i snöblandat regn, sit-ups, armhävningar, lyfta tungt i gymmet. Men frågan är hur fysträningen egentligen ska se ut.
Jag tror det stora felet som många gör är att man slutar ha fysträning när serien börjar i april/maj. För vad är fysträning? Vad innebär försäsongsträning? Jag tror att det finns två huvudsyften. Det ena är att minska skaderisken och det andra är att nå fysiologisk utveckling. Men hur, vad, när skall man göra det då? Ställ alltid frågan, varför tränar vi och vad tränar vi för.
Om vi nu tar en fotbollsspelare som exempel då detta är en fotbollsblogg, så skall vi ha en kropp som skall klara av att spela fotboll så bra som möjligt utan att gå sönder. Jag skall försöka förklara hur jag tänker när jag skall “programmera” en kropp för att utföra fotboll. Jag tittar alltid på sporten, hur den ser ut, vad har den för biomekaniska mönster.
I fotboll har vi ganska många olika rörelsezoner. Många av rörelserna handlar om att hantera löpning i massor av olika riktningar i olika hastigheter. En annan rörelse är att kunna skjuta, att föra benet bakom sig för att sedan föra det framåt igen, samtidigt som överkroppen skall rotera åt motsatt håll. Ja, nu kan det låta väldigt komplicerat och det är just detta som jag brinner för. Det är detta jag är expert inom, att screena olika sporter och se just de fysiologiska kraven och de biomekaniska kraven.
Som jag sade så är detta bara några få sekvenser av många fler när det gäller fotbollens biomekaniska krav. Och då är det kanske ännu viktigare att träna så grenspecifikt som möjligt. Vilket betyder att träna de rörelsemönster i vår fys som är adekvat för fotbollsplanen. Så tillbaka till den där löprundan i snöblandat regn, som jag själv sprungit så många gånger under framförallt försäsongen. Mellan 5 och 10 kilometer i samma tempo och i samma riktning. Så såg det ut när jag spelade i division 1 med en Stockholmsklubb, tillsammans med ett vi även körde bodypump på gymmet under hela vår försäsongs fys.
Ni kanske själva kan tänka igenom vilka rörelser från gymmet som liknar rörelserna på en fotbollsplan. De är dessvärre ganska få, om ens någon. Då kan vi inte säga att vi tränar grenspecifikt. Jag får en del tränare som ifrågasätter det som jag säger, vilket är jättebra, man skall alltid vara kritisk. Det vanligaste försvaret till att spelarna skall gå på gymmet är att tränaren säger att de behöver ju vara “grundstarka”. Men frågan är vad som är “grundstarkt” för en fotbollsspelare. Har du stor nytta av att träna i en sittande maskin när du för det första står, går och springer när du spelar fotboll. Vart hittar du marklyft-rörelsen på planen? Och när har du nytta av en isolerad rörelse som bicepscurl?
Meningen med detta inlägg är att skapa en tankeprocess hos tränare, spelare och organisation, eller kanske framför allt hos alla fystränare som har till uppgift att “bygga” funktionella och starka fotbollsspelare och hålla nere skaderisken så mycket det går. Hur skall vi egentligen träna som fotbollsspelare och hur skall den skadeförebyggande fysträningen se ut, under hela året?
Väldigt intressant!
Hade varit kul med specifika övningar som man kan köra med sitt fotbollslag.
Spelar lag i högre divisioner så kanske man behöver veta lite mer om omständigheterna då man tränar ofta och ska prestera oftare, men då har man säkert tillgång till denna kompetens och kanske till och med individanpassad.
Men borde ju finnas generella övningar för dom som spelar i lägre divisioner, lag som har få pass per vecka och inte tillgång till några direkt redskap samt total avsaknad av individanpassad träning.