ANNONS:
ANNONS:

Utan det ideella jobbet är en klubb ingenting

Maja Hansson skriver i dag om vikten av alla eldsjälar. Hon passar också på att rikta ett personligt tack till de som jobbat i det tysta runt hennes fotbollskarriär.

Tränare och spelare är alltid de pjäser som får stå i rampljuset och är ansiktet utåt för klubben. Men vilka personer är det egentligen som gör att småklubbar fortfarande får syre till lungorna och gör att klubben överlever? Det finns personer som förtjänar ett stort tack för deras enorma insats, men som lätt glöms bort.

Tack till dig som ingår i fotbollssektionen, tack till dig som är kioskansvarig, tack till dig som klipper gräset och målar linjerna, tack till dig som är lagledare, tack till dig som står i entrén, tack till dig som sitter i styrelsen, tack till dig som städar toaletterna, tack till dig som lottansvarig, tack till dig som är materialare. Tack till alla er som gör ett enormt ideellt jobb utan en enda krona i ersättning och som får småklubbarna att överleva.

Alla dessa personer har vissa saker gemensamt. De brinner för att föreningslivet ska leva kvar. De vill ge sin själ åt sin klubb för att de vill den allt väl, vill se den utvecklas och älskar den. För att småklubbar ska fortsätta finnas och inte förfalla behöver klubben hela tiden jobba på att fånga upp personer som har ett hjärta för föreningslivet eller föreningen.

Tyvärr syns det en minskning av det brinnande intresset för fotbollen för tillfället. Det finns fler valmöjligheter i dagens samhälle vilket gör att färre fotbollsspelare finns tillgängliga. Detta leder till att lag slås ihop och i värsta fall läggs ner helt och hållet för att tillräckligt med spelare inte finns.

Minskning syns också tydligt på det ideella arbetet. Färre spelare leder till färre föräldrar vilket kanske är en orsak till att det minskar på denna fronten. Men jag tror att den största bidragande faktorn till att det minskar på det ideella arbetet är att det finns fler valmöjligheter även för de som inte kan spela fotboll. Gymvärlden är ett tydligt exempel på något som utvecklas enormt och fler personer lägger tid på i dagens samhälle. Kan det även vara så att människor är mindre pigga på att göra det ideella arbetet utan någon ersättning?

Det finns många gamla spelare som går att ”ta tillvara på”, tolka mig rätt. Skadade, nyblivna mammor som tvingas sluta (kanske bara för ett tag), spelare som lägger skorna på hyllan, spelare som har ett fotbollsöga men kanske inte riktigt får ut det på fotbollsplanen, ja listan kan göras lång. Dessa personer har varit med i ett lag och en förening och vet vad det innebär. Flera av personer likt dessa säger man tack till för spelarkarriären och sedan glöms de bort istället för att de fångas upp av klubben. Klubben måste försöka behålla dessa personer för att klubben ska fortsätta att gå runt.

Att få en fråga om att hjälpa till i sin klubb som skadad kan göra att man inte släpper hoppet om att en dag vara tillbaka på den gröna mattan. I förra årets sista seriematch skadade Julia Gillqvist sitt knä återigen. Hon fick frågan om att ta en plats i ledarstaben inför i år och fick rollen som lagledare och tog även en plats i fotbollssektionen. Hon har stått för ett fantastiskt arbete både som lagledare och bakom kulisserna. Men förra veckan började hon känna på boll och tanken är att hon ska börja träna med oss i den mån knät tillåter. Om hon inte hade fått frågan om att vara med runt laget tror jag inte att viljan om att komma tillbaka hade varit lika stark och kanske hade även hon blivit en avdankad fotbollsspelare som ägnar större del av sin fritid på gymmet, som så många andra föredettingar.

En fråga om att hjälpa till behöver inte bara göra gott för klubbens överlevnad. Det värmer även den som frågan ställs till. Att känna sig behövd och göra en skillnad för klubben kan betyda väldigt mycket. För en person som alltid har varit med i ett lag kan det bli en väldig skillnad att inte få känna någon samhörighet med sitt lag. För denna personen kan det betyda mycket att få vara med i gemenskapen trots att dagarna på fotbollsplanen är förbi helt och hållet eller bara för tillfället.

Efter att ha varit spelare i IK Frisco i flera år har jag mött många klippor och till er vill jag rikta ett stort tack för era insatser. Tack Tina Jonsson, tack Ivan Johansson, tack Anders Carlson, tack Göran Branmark, tack Camilla Petersson, tack Sofie Johansson, tack Susanne Bertilsson, tack Catarina Malmqvist, tack Peter ”Pinnen” Petersson, tack Lena Bertilsson, tack Anna Knutsson och tack Stefan Berggren. Jag önskar att ni tar åt er och känner att era insatser är guld värda. Listan kan göras mycket, mycket längre och jag har säkerligen glömt många eldsjälar och då får jag be om ursäkt.

Vi får aldrig sluta uppskatta de som jobbar i skuggan och håller våra småklubbar vid liv. För vad vore den lokala fotbollen utan alla dessa fantastiska eldsjälar?

Vi avslutar självklart med en lika som bär:

Joakim ”Jockiboi” Lundell?
IK Friscos coach Anders Hindström?

FAKTA MAJA HANSSON
Födelseår: 1994.
Familj: Pappa Börje, mamma Gunilla, syskonen Lisa, Sanna & Kalle, sambo Anton.
Bor: Ljurhalla.
Klubbar i karriären: Vårgårda IK, IK Frisco, Vara SK, Holmalunds IF.
Lokal favoritklubb: IK Frisco.
Nuvarande roll I den lokala fotbollen: Spelare i IK Frisco.

Lämna en kommentar