När Gästskribenterna fortsätter i dag är det återigen dags för Lasse Olovsson att dela med sig av sina tankar. Han resonerar bland annat kring lagmoral och klubbkänsla, bjuder på ett par skrönor från förr och minns tillbaka på den resa mot SM-final Alingsås IF gjorde för fem års sedan.
Jag börjar denna gång med en liten skröna som har berättats för mig av en av våra veteraner. Det var på 60-talet och det var match i en av de lägre divisionerna någonstans i Skaraborg. Det hade regnat väldigt mycket och planen var vattensjuk. I slutet av matchen vid ställningen lika fick det ena laget straff. Men området runt straffpunkten låg helt under vatten. Straffskytten frågade domaren om dom inte kunde lägga straffen på det andra målet. Det var okej med domaren och straffen flyttades till andra målet. Straffen sköts och målvakten räddade, returen ut till straffskytten som slog den i mål varpå domaren dömer självmål!
För några lördagar sedan hade vi en kick-off för alla våra ledare i AIF på Tallhyddan. Vi startade vid middagstid med information till U-ledarna. Sedan flyttade vi oss till Gustav Adolfskolan, där ledarna togs om hand av Magnus Nääs och Jim Uhlen, som beskrev och visade hur man kan genomföra enkel fysträning för ungdomar. Ledarna fick också känna på att utföra övningarna själva. Kan tänkas att det var några stycken som hade träningsvärk på söndagen. Tillbaka till Tallhyddan för ytterligare information och diskussion och nu hade även seniorledarna tillslutit. Sedan var det dags för matlagning i grupper och avslutning av kvällen i mycket trevlig atmosfär. Det blev en mycket lyckad dag med stor uppslutning som helt klart stärkte oss som klubb.
Träningsmatcherna är igång äntligen. Vi premiärspelade mot seriekollegan Dardania i första matchen, och det vi tar med oss från den förutom segern är lagmoralen. Viljan och inställningen att kriga för varandra är mycket viktig. Är den på topp kan det betyda 10 poäng extra under säsongen.
Vår andra träningsmatch var mot Holmalund. Båda lagen var lite extra taggade till skillnad från den vanliga träningsmatchslunken. En riktig godbit som bröt av det vanliga träningsmatchandet och som lockade åskådare till Alströmer trots den sena matchstarten och kylan. Det är kul med träningsmatcher som har lite extra nerv. Dessutom fick vi se en härlig intervju med en av matchens bästa spelare, Felix, publicerad på lokalfotboll.se/0322 dagen efter.
Vad är då lagmoral och klubbkänsla? Det behöver inte vara samma sak, lagmoral och laganda kan finnas även i ett ”köpelag”. En mängd spelare som blivit värvade till ett lag kan få en mycket bra sammanhållning inom gruppen, det behöver inte vara känslan för klubben som driver dom, utan mer en ”vi-känsla”. Om en grupp verkligen har en god laganda och jobbar för varandra även i motgång kan det bära långt. Klubbkänsla är något annat, man brinner för sin klubb och sin tröja, där man blivit fostrad sen barnsben. En kombination av spelare fostrade i klubben och en god laganda är det optimala.
Då passar det med en ny skröna på ämnet klubbkänsla:
Det handlar om en far och son i början av 60-talet. Pappan var ur-AIF:are, själv spelare en gång och nu har sonen tagit plats i AIF:s A-lag. Men sonen bestämmer sig ett år för att pröva lyckan i Gerdsken istället. Första gången han kommer till Mjörnvallen för att möta AIF vinner hans nya lag. Sonen går leende och glad av planen i sin gula tröja. Fram rusar då pappan och sparkar till sonen hårt över benen och ropar: ”Där har du din jävel”.
Lite om dagens ungdomsfotboll. Idag är ungdomsfotbollen mycket organiserad och målinriktad. Dagens 10-12 åringar är mycket drivna var det gäller teknik och kunskap. Man spelar idag på anpassade planer i form av 5, 7 eller 9-manna planer. Det gynnar så klart den enskildes utveckling då alla på planen är mer delaktiga i spelet och har mer bollkontakt. På ”min tid” spelade alla 11-manna. Tänk er 8-10-åringar som spelar på fullplan med offside. Det var väldigt många som aldrig fick röra bollen under en hel match. Träning var oftast en gång i veckan och bestod mest av att en ledare rullade ut en boll och ordnade tvåmålsspel.
Men trots att det finns otroligt mycket talang i de oftast stora grupperna i de yngre ungdomslagen är det förvånansvärt få som når upp till sitt seniorlag. Varför? En orsak kan vara att det är för mycket matchande i cuper och serier. Risken är att man är mätt på fotboll redan i junioråldern. Tryggheten att vara i en egen åldersbaserad grupp kan också vara besvärligt att mista. Plötsligt tränar man med betydligt äldre spelare och det ställs helt andra krav på närvaro och att göra lite skitjobb innan träning. Det kan vara tillräckligt för att en del slutar, för att man är van att få allting serverat. Och många 17-19-åringar som inte omedelbart tar en A-lagsplats som dom själva tycker att dom ska ha, slutar istället för att fortsätta och kämpa i B- eller U-lag. Antalet spelare har ju minskat markant de senaste åren, och allt fler klubbar har svårt att få ihop en egen trupp och går samman med en närliggande klubb för att kunna fortsätta.
Jag vet inte riktigt vad man ska göra för att fler ska spela längre, men en viktig sak är att låta killarna utvecklas i sin egen takt. Inte försöka tvinga en 15-åring att nu måste du träna mer annars får du inte spela kvar osv. Det räcker inte med talang utan intresset måste också finnas. En 15-åring med talang som inte har lust att träna 3-4 gånger i veckan kanske ändå brinner för fotbollen när han är 18. En annan sak är att man inte ska lägga allt fokus på att spelarna ska ”bli något”. Man kan ha väldigt kul med sin fotboll även om man spelar i ett B- eller U-lag. Och bland de yngre grupperna kan man blanda lite mellan grupperna då och då, så spelarna blir lite mer vana vid att spela med andra än dom man vanligen spelar med, och inte hamnar i sina vanliga roller i den egna gruppen.
Så många som möjligt ska kunna erbjudas att spela fotboll så länge som möjligt, det är i alla fall vad jag försöker jobba för i min roll som ungdomsansvarig.
Jag avslutar med att berätta om vår resa till SM-final med 95:orna 2010, den innehöll både klubbkänsla och härlig laganda. Det var en resa som började i Kinnarps idrottshall och slutade i Lundbyhallen i Göteborg. Det var en resa med några mycket starka prestationer och det handlade även om så kallde små marginaler.
Det började i november 2009 med DM-kval. En fyrlagsgrupp med Kinnarp/Slutarp, Heimer och Skene. Det kom att bli en avgörande match mellan oss och starka Skene där det räckte med kryss för oss. Det blev en mycket jämn match som stod 1-1 i slutet. Med 14 sekunder kvar får Skene en långstraff, mål där och vi är utslagna. Vår målvakt Sebastian Tacking räddar straffen och vi vinner gruppen. Små marginaler som sagt.
Nästa anhalt var DM-slutspel i januari 2010. Det gällde här att gå till final för att få spela SM-kval. Vi hade Tidaholm och IFK Falköping i vår grupp. Vi startade med en seger mot Falköping och det blev gruppfinal mot Tidaholm. Även här räckte det med kryss. Vi tog snabbt ledningen med 2-0, blev kanske lite nonchalanta och Tidaholm gick upp till 2-2. Vår ordinarie målvakt var bortrest denna helg, så utespelaren Jonathan Widerström vikarierade som målvakt, och han gjorde några riktigt bra räddningar sista fem så vi klarade krysset. I finalen ställdes vi mot Elfsborg, det var en jämn match länge men mot slutet drog Elfsborg ifrån och vann DM. Elfsborg fick då välja plats för SM-kvalet först och valde då Grästorp, och därmed fick vi resa till Storfors i Värmland för att kvala. Elfsborg blev senare utslagna i sitt SM-kval.
SM-kvalet spelades i början av februari och vi hade i vår grupp Örebro SK, Carlstad United och Lindö från Norrköping. Bara gruppsegraren gick till SM-slutspel. Gruppen spelades på en söndag och vi åkte upp redan på lördagen, tränade lite lätt på lördagen och var då på plats utvilade när spelet började på söndagen. De som spelade var Sebastian Tacking, Mikael Svensson, Adam Axede, Oscar Widen, Erik Olovsson, Rami Hasanov, Jonathan Widerström, Rickard Hedberg, Jonathan Yosef och Adrian Gran. Ledare var förutom jag Hans Engman. Magnus Axede var också med som ledare utom i Storfors då han var med familjen i Thailand. Dock inte hela familjen, Adam ville inte missa kvalet utan stannade hemma. Magnus satt i en bar i Thailand mitt i natten lokal tid och följde matcherna via SMS.
Matcherna i SM-kvalet var nu 2×12 minuter effektiv speltid. Det var mycket folk i hallen, eftersom både F15, F17 och P17 också hade SM-kval. Första matchen var det nervöst spel och slutade 3-3 mot Lindö. Men i andra matchen lossnade allt och vi körde över storsatsande Carlstad United med hela 12-2, efter fantastisk bra spel. Sista matchen blev en direkt gruppfinal mot Örebro SK, och vi var piskade att vinna matchen. Vi gör en fantastisk insats och vinner matchen med 2-0, första målet var ett viljemål av Rami och 2-0 gör Erik efter klapp-klapp spel med Adam och Oscar. Det blev en härlig hemresa på söndagskvällen.
SM-slutspelet spelades i slutet av februari och nu var det bara 8 lag kvar från hela landet. Det var två fyrlagsgrupper och i vår grupp hade vi Råslätt från Jönköping, Hille IF från Gävle och BP. Nu är vi ytterligare två spelare till, Henrik Larsvik och Albin Risne. Första matchen gick på fredagskvällen mot Råslätt. Råslätt var ett bra och storvuxet lag och vi fick se oss besegrade med 4-8. På lördagen stod först BP på programmet och vi var nu piskade att vinna. I matchen innan spelade Råslätt och Hille lika, vilket öppnade för oss. Den första halvleken mot BP är nog det bästa vi har presterat inomhus och vi har ledningen med 4-0 i paus. I andra jobbar BP sig in i matchen och kryper allt närmare, till slut är de nästan ikapp, men vi leder fortfarande med 4-3. Vi lyckas hålla undan och vinner matchen. Sista matchen mot Hille spelar vi verkligen ut och vinner klart med klara 6-1, efter 4 mål av Adam. Vi vinner gruppen före BP som också går vidare. På söndagen är det dags för semifinal mot Morön från Skellefteå. Vi är klart bättre och vinner matchen med 6-1 . BP vinner sin semi och vi får alltså möta BP igen i finalen.
Det var mycket folk på läktaren, och finalen inleddes med inmarsch och spelarpresentation. Därefter spelades nationalsången. När matchen sen började hängde vi inte riktigt med i BPs tempo och vi kom snart i ett tremålsunderläge. Efter en timeout blev det lite bättre med BP var för starka för oss denna gång och vann till slut med 7-1, tröstmålet inslaget av Erik. Tre av BP:s målskyttar spelade under 2014 i allsvenskan. Det var ändå en underbar resa vi gjorde den gången och ett silver från Svenska Fotbollsförbundet slår ganska högt. De som var med och fortfarande spelar är Adam, Oscar, Rickard, Jonathan Y, Adrian, Henrik.
Det var allt för denna gång!
