Jenny Holm är veckans gästskribent. I dag skriver hon om skillnaden i matchförberedelserna nu när hon är tränare istället för spelare.
Nu har det spelats tre omgångar av serien där alla tre har resulterats i vinster. Vi har 20-1 i målskillnad och leder just nu Division 2 Dam Norra Götaland som nykomlingar, tätt följt av Sjömarken ifrån Boråstrakten. Lite sprätter det faktiskt i benen av att stå vid sidan av planen istället för att vara på den, men jag ångrar absolut inte mitt beslut att denna säsongen vara tränare istället för spelare. Jag är lyckligt lottad att få arbeta med en sådan ambitiös och härlig grupp som Holmalunds Akademi. Det känns naturligt, utvecklande och roligt att leda laget på träning och match, precis som det var naturligt att träna och spela matcher som fotbollsspelare. Det som däremot har varit förvånansvärt svårt är att hitta bra rutiner vid match i min nya roll som tränare.
Som fotbollsspelare har man under matchdagen sina rutiner, även om det är lite beroende på om den spelas hemma eller borta samt tid och dag. Jag hade i alla fall tydliga rutiner, jag åt alltid mat 2,5-3 timmar innan matchstart, om det så var att jag fick äta maten på pendeltåget eller i bilen. Jag åt i princip alltid samma mat – spaghetti och köttfärssås. På senare år drack jag under samlingstid alltid en Nocco. Jag såg alltid till att vara i tid till samling, gärna en halvtimme innan utsatt samlingstid, bara för att få komma på plats, känna in stämningen och inte behöva stressa upp mig om att inte vara i tid. Det gav mig helt enkelt ett lugn att vara tidigt på plats, allra helst att vara först av alla spelare.
En kopp kaffe har nog alltid varit en rutin runt samlingstid också. Vid ombyte var jag någonstans mittemellan att höras och synas eller dra mig undan. Jag höll mig gärna på min plats, lyssnandes på musiken som spelades högt i omklädningsrummet och pratade med dem närmast mig. Med ett visst kontrollbehov som jag ändå har så ville jag gärna kolla noggrant i pärmen där fasta situationer och liknande fanns på papper, gärna helt ensam, i lugn och ro, och inte endast på min position utan också vart alla andra också skulle vara. Som sagt, kontrollbehov… Samlingarna kändes aldrig för långa utan problematiken blev för min del bara om det det blev försenat på grund av sent tåg, flyg eller buss och därav en viss stress att inte ha tid.
Som tränare är det istället tvärtom. Det är alldeles för mycket dötid som jag inte riktigt vet hur jag skall hantera. Jag är gärna fortsatt i tid till samling, likt min tränarkollega Jerry. Då hinner vi tillsammans prata igenom något ytterligare som kan ha dykt upp i form av en ny tanke, idé eller reflektion. Det finns också tid till att prata med våra två underbara materialare – Thomas & Roger – som alltid är på plats och har fixat allt gällande Fogis, matchkläder, material osv, men också tid till spelare som eventuellt undrar något eller behöver masseras lätt inför matchen.
När man som spelare däremot byter om, pratar med sina lagkamrater och förbereder sig med laget i omklädningsrummet så är man som tränare i ett omklädningsrum, dricker sitt ledarkaffe och äter sin bulle som det bjuds på. Man går eventuellt igenom med sin tränarkollega någon punkt som man vill trycka på lite extra vid den korta samlingen innan uppvärmning. Sedan väntar man… Och väntar… Och väntar lite till… Det är i alla fall känslan, och under den tiden vet jag inte riktigt hur jag skall kunna sitta still. Eller snarare, jag kan inte sitta still.
Jag sätter mig gärna ner på stolen/bänken med mitt kaffe men flyger lika fort upp igen. Går några steg, kanske rättar till några magneter på vår stora taktiktavla för att sedan sätta mig ner igen. Efter 20 sekunder står jag upp igen, går omkring på nytt och hittar återigen något att flytta obetydliga millimeter eller centimeter till höger eller vänster. Jerry måste tro att jag är riktigt nervös, vilket det delvis ligger lite sanning i. Men jag blir rastlös helt enkelt och vet inte ur jag ska hantera det. Vi får väl se hur länge Jerry står ut med mig som far upp och ned under samling fem-sex gånger innan vi skall in till spelarna, vilket tillfälle som han kommer att bli irriterad över det beteendet. Vad gör ni andra tränare då? Är ni så rutinerade och coollugna att ni bara sitter och snackar?
Jag har nog en viss svårighet att förändras dock. Är det match så är det match. Det är fokus och man vill ha allt runt omkring sig professionellt och förberett, strukturerat och organiserat. När jag går in i ’matchfokusbubblan’ så finns inte stim och stoj utan då är det match, dödligt allvar och stor fokus på uppgiften som skall lösas, hur den skall lösas. Däremot så måste det finnas några rutiner som underlättar den där dötiden då spelarna byter om? Eller lär man sig som sagt bara hantera den? Om jag inte lyckas att gå Jerry på nerverna så kommer jag att gå mig själv på nerverna, det är i alla fall en sak som är säker..
En liten extra notering:
Jag tycker att det är superroligt de flesta lokala lag har börjat sin fotbollssäong bra och att det rapporteras genom twitter, lokalfotboll.se/0322 och AT. Väldigt roligt att följa – fortsätt med ett strålande arbete på samtliga ställen! Imorgon, torsdag, vill jag också flagga för en riktigt bra fotbollsmatch – derby i Division 2 mellan Frisco och Akademin på Katebovallen 19.00.
