ANNONS:
ANNONS:

”2012 gav oss i Vinninga en bra grund inför årets säsong”

Fredagsstafetten drar ut till Vinninga för att träffa tränaren Claes German.
För Lokalfotboll.se berättar German om sina tränarambitioner. Dessutom. Är Vinninga favorit till seriesegern och hur viktig är egentligen en träningsmatch?

CLAES GERMAN – 37 år, fotbollstränare i Vinninga AIF, sambo Linda, barnen Liv & Stina, bor i lägenhet på Vänerblick i Lidköping, jobbar som säljare på Staples, familj, idrott och go mat är fritidsintressena, håller seriesegrarna som spelare som bästa fotbollsminnen och duon Daniel Nordmark och Uno Gunterberg som bästa spelare han spelat tillsammans med.

Fem snabba (Claes svar i fet stil)
Lindvallen eller Lockörn
Förlust med 1-0 eller förlust med 4-3
Fylld barkis eller tacos
Träningsoverall eller kostym
Kvadraten eller 2-mål

Du är känd som en riktig ”Ur-Liffare”. Var du klubben trogen hela din spelarkarriär?
– Jag började faktiskt spela fotboll som knatte i Vinninga då familjen bodde i Hasslösa. Men sedan hade inte de något 76-lag och jag följde med kompisen Joakim Alfredsson till Lif som 7-åring.
Sedan var jag klubben trogen tills att jag la skorna på hyllan.

Du tillhörde alltså Lifs beryktade ”76:or” som knappt förlorade en match och vann så gott som alla cuper under ungdomsåren. Hur minns du den tiden?
– Främst minns man alla cuper vi åkte iväg på. Det var en höjdare. Hela laget bestod av riktiga vinnarskallar som avskydde att förlora och det var väl lite av hemligheten bakom framgången.
Jag var en usel förlorare som liten, men inte idag. Nu är jag nästan en lite för ”god” förlorare.

Var det en sorg när LIF ”gick i graven” inför förra året?
– Ja, det var det måste jag säga. Är verkligen för LFK-satsningen, men Lif var ju ”min förening” och det kändes tungt att den försvann.

Som 32-åring började du att träna ditt första lag Mellby. När visste du att du skulle bli fotbollstränare?
– Det visste jag väl när jag var 23-24 år. Har funnits med i tankarna hela tiden och jag har alltid gillat att vara med och påverka. Tycker ledarskap är roligt och känt att det är en höjdare att få vara med och sätta sin egen prägel på saker och ting. Att det blev Mellby som blev första klubben var för att det var det enda erbjudande jag fick då. Men Mellby är en härlig förening och var en bra tränarskola för mig att gå.

Vad skiljer den Claes German som tog över Mellby som 32-åring, mot den German som nu tränar Vinninga fem år senare?
– En hel del tror och hoppas jag. Är tryggare i rollen som tränare nu. Ibörjan ville jag kanske för mycket och hade för höga krav jämfört med den nivå jag höll på med. Nu tar jag hellre ett steg tillbaka och jobbar mer med gruppen. Jag lägger också ner mer tid på bitarna utanför fotbollen som jag tror också påverkar hur killarna sen presterar på planen.

Om du då ska beskriva dig själv som tränare. Hur ser det ut?
– Jag vet inte om jag kan det. Det tycker jag egentligen andra får svara på. Svårt att säga saker man är bra på då man ofta tvivlar på sin egen förmåga.
Men tvingar du fram något så säger jag engagerad och ödmjuk.

Lifs oslagbara ”76:or” i Gothia Cup 1989.

Daniel Nordmark förra veckan undrade vad du vill med din tränarkarriär? Vad svarar du på det?
– Mitt mål med att vara fotbollstränare är att utveckla den grupp jag är i. Sedan vill jag förstås också alltid vinna och se spelare som tar ett kliv framåt under min utveckling. Det är spännande!
Rent divisionsmässigt har jag inga mål. Tycker det är mer intressant med själva resan mot målet och att få vara en del av den.
Det innebär att jag hellre skulle träna Vinninga i division fyra än ett lag i division tre. Det skulle innebära att jag fått vara med på just en sån resa.

En av dina seriesegrar (2003) vann du på Lindvallen. Nu är du tillbaka och har somma idrottsplats som din hemmaarena. Hur känns det?
– Det känns bara bra. Vinninga är en fin förening där det andas ny luft. Är många yngre personer runt föreningen som jobbar hårt och nu har det också tillkommit både dam- och juniorlag. Det är en bra känsla och det är jättekul att få vara med här ute.

Ifjol gjorde du första säsongen i Vinninga. Är du nöjd med vad ni presterade under 2012?
– Ja, det är jag. Förra säsongen innehöll en hel del för oss. Vi jobbade in ett nytt spelsystem (4-2-3-1), vi tappade spelare under hösten och det var mycket nytt för både mig och gruppen. Men vi kom stärkta ur det till sist så jag sammanfattar det som ett väldigt nyttigt år för Vinninga.
Det känns som det gav oss en bra grund att stå på inför årets säsong.

Ni jobbade aktivt under ”Silly season” och lyckades att knyta åt er ett helt gäng med nyförvärv. Är du nöjd med ert arbete?
– Ja, men det var mycket jobb. Då det är en liten påfyllnadsgrad från de egna leden i många föreningar avgörs idag mycket under denna period. Det läggs en hel del timmar under denna tid och det gäller att hitta rätt personer. Men jag känner att vi har lyckats bra och den känslan håller i sig även nu när vi ser killarna ”in action”.

Ska vi måla upp Vinninga som favoriter till seriesegern nu?
– Nej, det vet jag inte. Det kommer att bli en jätte-jämn serie där alla lag slår alla. Känslan är att inget lag kommer att segla iväg i toppen. Vår målsättning är att tillhöra övre halvan.

Det var ett ruggigt fegt svar. Om vi säger så här då? Hur skulle den perfekta säsongen för er se ut, med en avslutning där ni står som seriesegrare?
– Oj, då handlar det först och främst om att vi är en homogen grupp som tränar varje gång och dessutom gör det hårt.
Med det som grund är jag övertygad om att det också ger resultat på planen, men det är klart att vi innan sommaruppehållet inte får vara mer än sex poäng efter serieledarna. Då har vi slagläge och så smyger vi med under hösten och kniper till sist seriesegern. En perfekt säsong!

Du har lirat i Lif och tränat Mellby och Vinninga. Vilka är de stora antagonisterna inom lokalfotbollen för dig?
– I både Lif och Vinninga har det varit Råda. I Lif var det ofta det derbyt som fanns i serien och det var alltid hett. Sedan är det min personliga syn, men jag har alltid upplevt att det finns en självgodhet uppe på Rådavallen. Det är en fin förening med bra människor, men det är min känsla.

Ni är en stor trupp i Vinninga i år, vilket exempelvis gör att ni spelar dubbla träningsmatcher i helgen för att alla ska få speltid. Måste var ett angenämt problem i dagens lokalfotboll?
– Ja, det är som du säger ett angenämt problem. Det är skitbra att vi har det så. Vi snittar väl 23 man på träningen just nu och har bra koll även på de som inte är nere och kör. Truppen är bra, men visst hade det varit roligt att få träna på en helplan ibland också.

Träningsmatcher ja. Hur viktig är en träningsmatch anser du?
– Jag ser träningsmatchen som veckans viktigaste träning. Det är där vi kan implementera vad vi tränat på resten av veckan och få möjlighet att känna på motståndare på stor plan. Man får dessutom möjlighet att testa personer på olika positioner och andra idéer man som tränare har.
Rent resultatmässigt är det mindre viktigt, men en vinst ger ändå en skönare känsla. Har dock varit med om att man vunnit alla träningsmatcher, för att sedan förlora fem raka seriematcher.
Tycker egentligen att man hittar mer att analysera i en förlust än i en vinst. Vinner man blir det lätt att man bara går vidare utan att tänka till.

Vilka Vinningaspelare kommer vi då få läsa mycket om under året och vilka spelare överraskar oss?
– Spelare som Christoffer Smedman, Jakob ”Lillebror” Johansson, Andreas ”Aris” Aronsson, Johan Gustavsson och Rikard Johansson är några av de spelare som det kommer att skrivas om. De kommer att vara tongivande.
Sedan tror jag att en kille som Mikael Olsson (nyförvärv från Örslösa) kan överraska.

Är det något annat du skulle vilja tillägga om dig själv, Vinninga eller lokalfotbollen nu när du får chansen?
– Tycker att Vinninga förtjänar en större publik ute på Lindvallen i år än tidigare. Det kommer att bjudas på fartfylld och rolig fotboll i år. Sedan vill jag också slå ett slag för vår stab som jobbar runt laget i år. Tomas Larm som mv-tränare. Anders Handfast och Roni Sandgren som assisterande och Christian Johansson och Anders Rafstedt som lagledare. Det är ett bra team man har att jobba med. Underbara gubbar!

Till sist ska du få skicka stafetten vidare till någon annan lokal spelare, ledare, eldsjäl eller dylikt. Vem har du valt och vad vill du fråga?
– Jag har valt Hans Komaiszko. Han var en av de som inspirerade mig att bli tränare under tiden han tränade Lif. Han har tränat många lag i trakten och är en åsiktsmaskin. Jag skulle vilja veta följande: Om du skulle få välja valfri position inom Lidköpingsfotbollen. Vilken skulle du välja och varför?

Lämna en kommentar