ANNONS:
ANNONS:

”Är faktiskt lite orolig inför säsongen som kommer”

Han började som mittback och spelade i sexan fram till 19 år.
Om bara ett par veckor är han den som ska frälsa LFK i tvåan med sitt målskytte.
Möt anfallaren Kristoffer Bohrén i en uttömmande Fredagsstafett om uteblivna kontrakt, favoritlägen och målsättningar med året.DSC_1328
KRISTOFFER BOHRÉN
, fyller 24 år, anfallare i Lidköpings FK, lirar svarta Adidas, sambo, bor i lägenhet i centrala Lidköping, snickare på Holmbergs bygg, umgås gärna med flickvän och vänner på fritiden, håller en 7-6-match i Örslösa som 16-åring där han gjorde fem mål som bästa fotbollsminne och brorsan Erik Bohrén i Örslösa som bästa spelare som han spelat tillsammans med.

Fem snabba: 
(Kristoffers svar i fet stil)
4-4-2 eller 4-5-1
Målskytt och förlust eller mållös och oavgjort
Örslösa eller LFK
Framnäs IP eller Bävervallen
Träna två eller fem gånger i veckan

Bara veckor återstår till seriepremiär. Hur är formen på en skala mellan 1-10?
– Tycker det är en 6:a både när det kommer till mig och laget. Har inte kommit igång med målskyttet och det har låst sig för både mig och laget hittills.

Hur tycker du annars laget har sett ut så här långt på försäsongen?
– Som sagt så tycker jag att det har låst sig för oss. Vi har verkligen underpresterat mot vad vi kan göra. Vi har inte självförtroendet när vi kliver ut på lite större ytor och då har det inte sett bra ut. Ifjol såg det bra ut på försäsongen och då spelade vi också bra när serien började. Därför är jag faktiskt orolig nu när vi ska spela i en högre division.

Ni har råkat ut för många skador på viktiga spelare. Hur har det påverkat?
– Det har säkert påverkat. Det är många som har tvingats spela på många olika positioner och vi har inte kunnat spela med samma lag två matcher i rad. Framför allt har vi tappat lite snabbhet på kanterna då Axel Lindahl och Albrim Demaliljaj varit skadade. De är viktiga för vårt spel och även för mig. Jag behöver deras instick.

Inte många veckor kvar tills dess att ni gör debut i division två. Vad tror du blir annorlunda med spel i tvåan?
– Tekniskt sett tror jag inte att det är så stor skillnad så rent fotbollsmässigt så tror jag att vi står oss bra. Det jag tror blir den största skillnaden är att vi måste jobba hårdare hela tiden. Titta bara på Gauthiod. De krigar hela matcherna och det ger resultat. Vi måste också ta jobbet hela matcherna. I division tre hade vi råd att gå ner oss vissa stunder i matcherna utan att det straffade oss.

Det höll på att bli spel i divisioner ännu högre upp än tvåan då du provspelade med både Degerfors och Oddevold. Hur nära ett kontrakt var du?
– Ja, jag vet faktiskt inte hur nära det var. Degerfors var riktigt ärliga mot mig med en gång. De hade fyra kontrakterade anfallare inför denna säsongen och de ville ha upp mig för provspel så att de kunde få bättre koll på mig denna säsongen. När det kommer till Oddevold så var det nog aldrig riktigt nära.

Är du besviken att det inte blev något?
– Ja, det skulle jag allt säga att jag är. Inte för att jag behöver spela med LFK nu, utan för att jag inte tog eller fick chansen nu när den dök upp. Den kanske aldrig kommer igen och drömmen är ju att spela så högt upp i divisionerna som möjligt.

Det ryktades om Mjällby för ett antal år sedan. Hur mycket sanning låg det i detta?
– Det var Victor Rojas som hade den kontakten. Fick berättat för mig att Mjällby skulle ta ut en 11:a av lovande killar runt om i landet som skulle möta deras U21-lag i en testmatch. Där skulle jag vara aktuell, men det rann ut i sanden sedan. Blev lite uppförstorat och att en övergång till Mjällby var nära stämde inte alls.

Om vi vrider tillbaka klockan ett bra tag. Var det självklart att du skulle börja spela fotboll?
– Har alltid tyckt att fotboll är jätteroligt och det kändes självklart att börja spela fotboll. Spelade i två lag under ungdomstiden. Dels i mitt eget lag, men också i brorsans lag som var ett år äldre. Det laget var riktigt bra, medan vår åldersgrupp var lite sämre ute i Örslösa. Några andra sporter har jag inte direkt hållit på med. Blev dock lite pingis ute i Örslösa, men inget mer.

Du spelade i division sex och Örslösa ända fram tills dess att du var 19 år. Varför blev det en flytt då?
– Kände väl att jag var den kille i laget som var mest seriös i mitt fotbollsspel. Ville vinna mest av alla och hade väl tänkt att kolla runt lite bland lagen om det var någon som var intresserad. Då ringde Jan-Olof ”Kongo” Svensson från Lif och då var inte valet svårt. Tycker det gått rätt så bra sen.

Du nämner brorsan Erik som den bäste du spelat tillsammans med och även han var lovande som ung. Vad hände med honom och vad gör han nu?
– Han var minst lika bra som mig under ungdomsåren, men hamnade lite i skymundan för att det var jag som gjorde målen. Jag fick uppmärksamheten, men det var han som spelade fram till nästan alla mål. Han skadade sig hur som helst lite oturligt i samma veva som jag gick till Lif och sedan har han haft jättestora problem med både skador och sjukdomar. Har till och med varit på IFK-kliniken för att få hjälp, men inget har fungerat. Han la ner fotbollen för ett tag sedan. Riktigt tråkigt.

Vad är det som gör dig till en så bra målskytt tror du?
– Jag står ofta på rätt plats och sätter bollarna. Blir att jag springer mig till lägena och är först på bollen när det kommer instick och inlägg. Är inte den som dribblar bort fem gubbar, utan är beroende av bra kantspelare som kan servera bollarna in i mitten.

Du har öst in mål i så väl divison sex som division fyra och tre. Om du skulle beskriva hur man nätar i dessa divisioner.
Division 6 med Örslösa: Började faktiskt som mittback i seniorlaget, men ”Rolle” Karlsson flyttade upp mig i anfallet. Där rullade det på. De flesta målen var en långboll över backlinjen där jag sprang ifrån försvaret och kom fri. Sista året i Örslösa blev det 29 mål.

Division 4: Tycker inte det var så stor skillnad jämfört med sexan, men spelarna var jämnare. Hade bättre medspelare i Lif, men det gick fortfarande att löpa i djupet och göra enkla mål. 22 mål blev det som bäst under en säsong i fyran.

Division 3: I trean blev det lite svårare. Försvararna var mer uppmärksamma på de längre bollarna och målen kom mest efter inspel från kanterna. Ifjol blev det 15 år i trean med LFK.

En jublande Bohrén efter mål mot Skara förra året.
En jublande Bohrén efter mål mot Skara förra året.

Minns du ditt snyggaste mål du någonsin gjort?
– Oj, svår fråga. Tror dock att det var en Lofa-match utomhus mot Råda när jag spelade i Lif. Drog till från 35 meter och bollen satt i bortre krysset. Vi vann med 3-2.

Om du skulle beskriva ditt absoluta favoritläge på fotbollsplanen. Vilket är det?
– Vår högeryttern får bollen och tar sig inåt i planen. Sätter ett instick på mig och jag kan avsluta på ett tillslag med högern eller runda målvakten och lägga in bollen. Det är drömläget!

Vissa man pratar med beskriver dig som lite av en ”bohem”. Stämmer det?
– Oj. Det vet i f-n. Känner inte igen mig i att jag skulle vara en tänkare eller grubblade i alla fall. Är mest en kille som försöker ha glimten i ögat och skämta med de flesta. En glad skit helt enkelt. På planen är det dock lite värre. Där är jag en ruskigt dålig förlorare.

Vilka förväntningar ska vi kunna ha på dig och LFK denna säsong?
– För lagets del handlar det först och främst att vi inte ska behöva spela med kniven mot strupen för att hålla oss kvar i tvåan. Vi har inte pratat om någon direkt målsättning, men det borde vara att fixa kontraktet. Spelmässigt hoppas jag att vi kan fortsätta att spela vårt spel som vi spelade i höstas. Då lirade vi riktigt bra och kul fotboll.

För egen del så hoppas jag förstås på att fortsätta att göra många mål. Jag och Gytis (tränare Gytis Gelgota) brukar prata om att jag borde klara av att snitta ett mål per match. Det skulle i år innebära 26 mål. Mycket att leva upp till, men det är klart att man ska ha höga mål.

Ett mål per match tycker "Totte" och Gytis att målskytten bör klara av.
Ett mål per match tycker ”Totte” och Gytis att målskytten bör klara av.

Niklas Johansson frågade förra veckan om du kunde tänka dig att avsluta karriären i Örslösa/Söne. Är det någon som du vill göra?
-Absolut. Det är något jag redan tänkt på. Någon gång ska jag spela i Örslösa/Söne, men jag vet inte när. Hoppas kunna spela fotboll länge för det är det som jag älskar. Håller bara kroppen så hoppas och tror jag på många år till.

Till sist ska du få skicka stafettpinnen vidare till någon annan lokal spelare, ledare, eldsjäl eller dylikt. Vem har du valt och vad vill du fråga?
– Jag har valt en gammal lagkamrat som nu spelar i Vinninga. Jag skickar pinnen vidare till Rikard ”Rille” Johansson och vill fråga hur det egentligen blev som det blev förra hösten när Vinninga rasade igenom tabellen och gick från att vara ett topplag till ett bottenlag i serien. Dessutom vill jag veta varför han inte bjudit mig på fika någon dag som han har lovat så länge. Jag vill ha en tid och plats.

VAD TYCKTE DU OM DAGENS FREDAGSSTAFETT MED KRISTOFFER BOHRÉN? KOMMENTERA GÄRNA!

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterPrint this pageEmail this to someone

Lämna en kommentar