ANNONS:
ANNONS:

”Är stolt när jag tittar tillbaka på min fotbollskarriär”

Inte långt ifrån en allsvensk karriär.
Men Johan Persson har ändå haft många fina fotbollsår på planen.
Möt Skarakillen i en Fredagsstafett om kroniska sjukdomar, klädpåsättningar och sin framtida tränarkarriär.


Namnlöst 3.001

JOHAN PERSSON
, 31 år, Assisterande spelande-tränare i Skara FC, spelar i Adidasskor av olika modeller, bor i lägenhet i Skara, singel, Lärare på friskolan Metis i Skara, golf, spel och umgås med vänner är stora fritidsintressen utöver fotbollen, håller tiden i Elfsborg och futsaläventyret med Skövde AIK som roligaste fotbollsminnet och anser att Alexander Farnerud (under landslagsläger) är bästa spelare han spelat tillsammans med.

—————————————-

Fem snabba: 
(Johans svar i fet stil)
Spela fotboll eller träna fotboll
Ung & pigg eller gammal & rutinerad
Vrist i krysset eller bredsida i gaveln
Fredagsmatch 19:00 eller lördagsmatch 15:00
Manchester United eller Manchester City

—————————————-

Du har legat magsjuk i tre dagar. Hur är läget så här innan helgen?
– Det är rätt okej faktiskt. Har en kronisk magsjukdom (ulcerös kolit) som jag fick 2005. Har väl klarat mig rätt så bra sedan jag fick den, men det gör att jag återhämtar mig långsammare och tappar ork när jag väl blir sjuk. Om detta är ett utbrott av den eller om det är vanlig magsjuka vet jag inte. Men jag är på bättringsvägen i alla fall.

Det låter inget vidare. Hur påverkar det ditt liv och fotbollsspelande?
– Det var när jag spelade i Elfsborg som jag fick den. Brukade vara bland de bästa i föreningen på fystesterna, men helt plötsligt var jag bland de sämre. Då tränade jag ännu hårdare, men insåg att något var fel. Läkarna utredde var som var felet och nu gäller det daglig medicinering och även att jag har koll på kosten. Men jag har klarat mig bra. I värsta fall är det operation och stomipåse som gäller.
Är faktiskt en vanligare sjukdom än vad folk tror. Är många som lider av den, men det är lite tabu att prata om den. Det är lite synd tycker jag. Är inget att skämmas över.

Kanske långsökt, men apropå magont. Har denna säsong med Skara gett dig magont?
– Ha, ha. Nej, faktiskt inte. Låter väl konstigt när vi tar så få poäng och åker ut, men vi har spelat en positiv och bra fotboll efter våra förutsättningar. Vi visste att det skulle bli tufft när vi tappade så många spelare innan säsongen. Så vi har gjort det helt OK även om det aldrig kan vara godkänt att åka ur.

Ja, varför åker ni egentligen ur serien och kunde ni gjort någonting annorlunda så här i efterhand?
– Vi har inte haft den bredd som krävs. Vi har tappat spelare de tre senaste åren, men klarat oss kvar med nöd och näppe. Nu blev det för mycket. Vi har visserligen fyllt på med egna produkter, men alla är inte mogna för att gå rakt in i division tre och leverera varje match.

Självklart kunde vi gjort saker annorlunda och jag och Patrik (huvudtränare Andersson) rannsakar oss själva efter varje match. Kanske borde vi spelat lite andra spelsystem och mött motståndarna annorlunda. Men det är svårt och med ett ungt lag får man ibland räkna med fler individuella misstag. Sedan kan man inte gömma sig bakom sin ålder när man blir upp emot 20 år. Då måste man kunna börja leverera och fixa seniorspel.

Som vanligt har du huserat på innermittfältet. Hur har det fungerat för egen del tycker du?
– Hyfsat faktiskt. Har varit rätt så skadefri och bara missat ett par matcher i somras. Med tanke på att jag har ett krånglande diskbråck så har det gått bra. Är alltid ett kvitto att motståndarna får ändra sitt spelsystem för att ”de inte får tag på Skaras nummer 6”. Är lite ego kanske, men det känns kul att höra.

Din roll idag då som assisterande spelande tränare. Är det något som du trivs med?
– Ja, absolut. Man får lite av varje. Som tränare försöker jag överföra den kunskap jag har till de yngre spelarna och på planen bidra med lugn och trygghet. Styr gärna lite både på och utanför planen.
Enda kruxet är väl ibland på träningarna. Önskar att jag kunde leda fler träningar, men man kan ju bara vara en person och då blir det oftast Patrik som leder och jag som är spelare.

Hur många år har du då kvar som bara spelare tror du?
– Det vet man inte riktigt. Händer ju saker hela tiden i livet så vi får se. Men jag tror nog jag hänger med så länge jag känner att jag inte står i vägen för någon annan bara för att jag heter Johan Persson. Men det får kanske bli ett positionsbyte framöver. Gärna framåt i banan, men det mesta tyder nog på en försvarsroll.

Om vi går tillbaka lite och tittar på din karriär. Är Skara också din moderklubb?
– Japp. Fast jag började i IFK Skara. Sedan slogs vi ihop med Skara IF och blev SFC. Fotbollen var alltid det stora intresset, men jag har alltid hållit innebandyn varmt om hjärtat och spelade fram till årskurs nio.

Men där slutade innebandyn och du valde att åka till Borås för att gå fotbollsgymnasiet. Var det givet?
– Ja, det tycker jag. Hade spelat i västgötalaget under många år och hade både kompisar och tränare som jag kände. Därför kändes det tryggt att flytta till Borås och Elfsborg. Var en fantastiskt tid där och jag fick en utbildning av klubben som var jättebra.

En allsvensk match och en cupfinal på bänken. Hur nära var du att ta en fast plats i A-truppen?
– Det var nog inte långt ifrån. Tränade med A-truppen i nio månader. Hade behövt vara lite snabbare och kanske lite mindre ödmjuk. Var kanske lite för nöjd emellanåt. Kompisen Samuel Holmén var annorlunda och det gick lite annorlunda för honom…

Skara FC - Johan Persson

Utlånad och sedan överköpt till Skene i division 2. Var det en besvikelse?
– Nej, faktiskt inte. Man hade spelat under en sån press en längre tid och när det blev klart med Skene kändes det faktiskt som att en sten föll från mitt bröst. Då kunde man börja tänka på andra saker än bara fotbollen och det var skönt.

Efter många år i Borås blev det flytt hemåt till ”schlätta”. Längtade du hem?
– Ja, det gjorde jag nog. Kändes också som jag behövde ta tag i studierna igen så jag gick till Skövde AIK och började samtidigt att plugga. Blev två år i Skövde innan det blev ENV under fyra säsonger. Var lagom att ”trappa ner” och jag kände att det inte längre var värt att lägga ner så mycket tid på fotbollen för att vara på nivån strax under Allsvenskan.

Skara, Elfsborg, Skövde AIK, ENV och Skara igen. När har du varit som bäst på planen?
– Oj. Svår fråga. Men året när vi vann division två med Skövde AIK var jag faktiskt väldigt bra. Det måste jag säga. Det året tillsammans med det som 18-åring i Elfsborg. Då blev jag utsedd till ”Årets Junior” och då fungerade det mesta.

Om vi istället för att titta bakåt väljer att titta framåt. Tillhör Johan Persson Skara 2016?
– Om du hade frågat mig för ett par veckor sedan hade jag svarat Ja på den frågan. Trivs väldigt bra i klubben och vi har någonting bra på gång i framtiden. Men jag har fått ännu ett spännande förslag som jag måste ta ställning till. Vi får se och jag funderar på framtiden just nu.

Skara - Götene Johan Persson

Din fotbollsframtid i övrigt då? Hur ser exempelvis dina tränarambitioner ut?
– Visst tänker man som sagt på framtiden och de olika möjligheterna som finns. Hur som helst känns det självklart att jag inte vill släppa fotbollen. Den är så förbannat kul. Och det mest naturliga är väl att köra på som fotbollstränare. Sedan om jag kommer att jobba med ungdomar eller seniorer får framtiden utvisa. Men det är klart att jag har ambitioner och nivån får gärna vara så högt upp som möjligt.

Innan vi slutar måste jag förstås få fråga dig om lite smått och gott som jag hört om dig. Exempelvis är du ett stort Unitedfan. Hur kommer det sig?
– Var i London som ung. Fick en Unitedtröja med ”Hughes” på och sedan dess var jag fast. Intresset har blivit större med åren. Just nu är man väl lite besviken över United trillat in i samma hysteri kring ekonomi och spelarköp som City, PSG och andra. Visst har klubben köpt storspelare tidigare, men jag trodde ”vi” hade andra värden än de andra klubbarna.
Ser i alla fall bra ut just nu och det är på väg åt rätt håll.

Har också hört att du har en underlig vana efter du duschat. Strumporna åker alltid på först och sedan t-shirten. En lång stund senare kalsongerna. Handlar det om någon form av ritual?
– Ha, ha. Har det kommit ut? Är faktiskt en väldigt praktiskt lösning. Är ju oftast skitigt i ett omklädningsrum. Det gör att jag alltid ställer mig på bänken och tar på mig strumporna. Måste ju vara bäst att ta på strumporna först. Då slipper ju kallingar och byxor bli skitiga när man sätter på dem. Efter strumporna blir det t-shirten. Kallingarna åker på först som trea. Då hinner man lufttorka lite. Jag går inte runt i omklädningsrummet för att visa paketet även om killarna gärna retar mig för det. Men jag känner mig väldigt bekväm i omklädningsrummet. Det måste jag säga.

Till sist ska du få skicka stafettpinnen vidare till någon annan ledare, spelare, supporter eller lokal fotbollsprofil. Vem har du valt och vad vill du fråga?
– Jag skulle vilja skicka stafetten vidare till min kusin Anders Persson. Våra vägar på planen har många gånger varit nära att korsats, men det har aldrig blivit så. Jag vill veta om han tror att det någonsin kommer att ske, eller är han nöjd med tillvaron med Vinninga F12?

VAD TYCKTE DU OM DENNA VECKAS FREDAGSSTAFETT? KOMMENTERA GÄRNA!

Galejan

Lämna en kommentar