ANNONS:
ANNONS:

”Då får de se vad det innebär att kriga och visa hjärta”

Denna vecka möter Fredagsstafetten en riktig krigare.
LFK-försvaren Axel Bohrén är alla tränares drömspelare att ha i sitt lag.
– Vissa har uppgiften att göra mål. Min är att kriga och visa en positiv inställning berättar Axel.
130224_A_Bohren_1
AXEL BOHRÉN,
 fyller 22 år, försvarare i Lidköpings FK, lirar i svarta Nike, sambo, bor i lägenhet i centrala Lidköping, elektriker på Rackeby El, umgås med flickvännen och fiskar gärna på fritiden, håller seriesegern med LFK i fjol som bästa fotbollsminne och Jimmie Hemmenbach i Heimer som bästa spelare som han spelat tillsammans med.

Fem snabba: 
(Axels svar i fet stil)
Eolsborg eller Framnäs IP
Ytterback eller mittback
Göra mål eller göra en perfekt brytning
Idioten eller Kvadraten
Egna produkter eller utländska importer

Först får du berätta. Vem är Axel Bohrén egentligen?
-Axel Bohrén är en ödmjuk person som gärna värnar om alla. Han gillar att prata mycket, något som är ett måste i jobbet när man ska ta kunder. En kille som alltid ger 100 procent.

En del beskriver dig som rätt så blyg och tillbakadragen. Känns det konstigt att hamna i fokus som du gör nu?
– Blyg vet jag inte om jag är, men det är lite ovant. Är inte den som brukar få rubriker. Är vanligtvis de som gör mål. Vi som spelar i bak syns inte så mycket. Men jag tycker faktiskt att det ska bli lite roligt.

Vi är nu mitt inne i en försäsong. Om du skulle beskriva din fysiska status på en skala mellan 1 – 10 där 10 är redo för seriepremiär. Vilket betyg skulle du ge dig själv?
-Då ger jag mig en 7:a eller 8:a. Känner mig piggare i år än i fjol och efter att ha varit lite sjuk är jag nu igång på allvar. Jag orkar mer än på länge och nu när träningsmatcherna börjar komma igång börjar man komma in i lite matchtempo också. Eftersom vi bara har halvplan på träningarna behövdes det.

Det har varit mycket Källby i Fredagsstafetten på sistone och även du är en Källbykille. Lika självklart för dig att börja sparka boll på Eolsborg?
– Absolut. Morfar tog med mig till planen redan innan jag kunde gå. Han bar runt mig och så spelade vi. Sedan började jag i knattelagen och spelade i Källby fram tills jag blev 16 år.

Höll du på med några andra sporter annars som barn?
– Spelade handboll också i 5-6 år samtidigt som fotbollen i Källby. Var från handbollen som jag lärde mig att ”kriga” och byggde upp muskler kring knän och fotleder. Det har gjort att jag inte är så mycket skadad nu faktiskt. Att det sedan bara blev fotboll berodde mest på pappa. Han trodde att jag kunde bli bättre i fotboll än i handboll och jag lyssnade på honom.

Efter ungdomsåren i Källby valde du att flytta till Heimer som 16-åring. Varför?
– Har alltid älskat att träna och i Källby såg jag till att träna med tre olika lag på slutet så att jag skulle få träna minst sex gånger i veckan. Sen blev det ofta tre matcher också. Visste att de tränade mer i Heimer och när jag började gymnasiet lärde jag känna Adam Lugner i Heimer. Hans pappa tränade deras 16-åringar och de kom och tittade på mig och tyckte jag kunde gå över.

Nästan med en gång plockades du upp i seniortruppen och har nu gjort fyra säsonger där. Hur har du utvecklat ditt spel under dina fyra säsonger som seniorspelare på Framnäs?
– Massor måste jag säga. I början hade jag Rolf Johansson och då blev det mycket fokus på mitt tillslag. Vi byggde spelet på mycket långa bollar och då behövde jag förbättra tillslaget. När Gytis tog över blev det mer fokus på kortpassningar och då behövde jag förbättra det. Man har inte tid att tänka efter så mycket när man får bollen. Speciellt inte nu i division två.

130921_lagbild_1

Folk beskriver dig annars som en riktig slitvarg och en kille som verkligen är den som kämpar mest på varje träning. Känner du igen dig i den beskrivningen?
– Tycker faktiskt det stämmer. Älskar som sagt att träna och jag sliter gärna tills jag inte kan gå mer. Tycker det är viktigt att jobba stenhårt på varje träning och göra ett gott intryck som även höjer lagkompisarna. Har alltid haft det i mig och det har bara varit ”kriga” som gäller hela tiden för mig.
Vissa har uppgiften att göra mål. Min är att kriga och visa en positiv inställning.

Du sliter och kämpar och beskrivs lite som tränarens ”dröm”. Kan du bli arg någon gång?
– Ja, det kan jag bli även om det tar rätt så lång tid. På plan blir jag mest förbannad om det blir tjafs mellan spelare i det egna laget på grund av att man ”pushar” på fel sätt. Folk fungerar olika och man måste ge kritik därefter.

Du väljer förra året med LFK som ditt bästa fotbollsminne. Hur var förra säsongen om du får beskriva den?
– Har vunnit ett par serier i ungdomsåren, men fjolårets serieseger var bara så skön. Vi hade en härlig känsla i laget och en underbar gemenskap. Det var verkligen som Gytis sa att vi var som ”en andra familj”. Alla pushade varandra och allt var riktigt bra. Tråkigt att en del killar lämnat vilket inneburit att vi glidit isär lite. Men det har kommit in nya killar nu så förhoppningsvis hittar vi samla känsla i år igen.

LFK

För din egen del då? Är du nöjd med ditt eget spel?
– Ja, det är jag. Spelade 18 matcher från start som ytterback och kände att jag hade förtroende från ledarna. Vi var 22 bra spelare förra året så det gällde att visa att man skulle spela och jag gav allt.

Ny säsong väntar nu och så även en ny division. Vad ska vi förvänta oss av LFK i division två?
– Svårt att säga just nu. Det har varit lite svajigt och vi känns rätt så feldisponerade just nu med alldeles för många försvarsspelare i truppen. De flesta kan spela i bak, men alldeles för få i fram. Annars är det första målet att klara kontraktet, men jag tror att vi kan hamna i mitten om alla bitar faller på plats.
Tycker att vi är ungefär lika bra som förra året och stämningen i truppen är på topp

Ja, det är verkligen många försvarare som kommit in. Oroar det dig kring din egen speltid?
– Mig orar det det inte. Jag kommer som vanligt kriga för att ta en plats. Om det skulle innebära att jag sitter på bänken 20 raka matcher och sedan tar en plats så köper jag det och är nöjd. Är många bra försvarare och jag är övertygad om att tränarna väljer ut rätt backlinje beroende på motstånd.
Väljer de mig så kan jag i alla fall lova att de får se vad det innebär att kriga och visa hjärta.

Vilka blir annars nyckelspelarna i årets LFK?
– Oj, bra fråga. Tror det blir viktigt att få igång Kristoffer Bohrén på topp. Bakåt ser det bra ut, men vi måste få igång offensiven även nästa år. Sedan måste Axel (Lindahl) och Albrim (Demaliljaj) hålla sig friska för att kunna utmana på kanterna. Det kommer bli det viktigaste i år tror jag.

Du har varit med på resan från Heimer till Lidköpings FK. Tycker du att det varit för mycket tjafs kring föreningen, eller hur har du upplevt det som spelare?
– Det har varit lite småtjötigt, men som spelare har man mest märkt det hos ”Gamla Heimare” som är mest negativa. Handlar mycket om att namnet Heimer försvann och de har svårt att se helheten. Tycker sammanslagningen blivit ett lyft. Visst. I omklädningsrummet märks det inte så mycket, men organisationen har blivit bättre. Inte minst tack vare alla som har bra kontakter runt omkring vilket gjort att vi fått in många nya spelare.

Ifjol var det amerikaner, men innan det italienare och chilenare. Hur påverkar det laget när det kommer in andra nationaliteter i ett lag tycker du?
– Tycker det är helt OK att det kommer in nya spelare under säsong. Är kul att se hur andra nationaliteter står sig hos oss. Men jag tycker alltid att egna produkter ska gå först. Kan inte vara roligt för Akademikillarna att se när andra killar utifrån får chansen före dem. Tror dock tränarna hos oss och i Akademin har bra koll på det så att de tar rätt beslut vilka som ska in i truppen.

Vilket ansvar tycker du att man ska ha som befintlig spelare i ett lag för att en ny kille ska trivas i stan?
– Jag tycker vi andra spelare har ett jättestort ansvar när det kommer en ny kille. Framför allt från ett annat land. Jag försöker lägga ner så mycket kraft som möjligt på att snacka med dem och visa dem runt när jag kan. Allt för att de ska komma in i gruppen. Man har ju förstått att klubbar högre upp ofta skiter i nya spelare efter träningstid, men vi i LFK lägger ner mycket tid på nya killar. Mest blir det att de killarna hos oss som kanske inte har något jobb hänger med de nya, tar en fika eller bara går på stan.

Er tränare Gytis Gelgota är ett utmärkt exempel på en spelare som kom från ett annat land. Trivdes och blev kvar. Hur skulle du vilja beskriva Gytis som tränare?
– Gytis är väldigt krävande. Vet inte om det är för att han kommer från en annan kultur, men det är han i alla fall. Han är som han är och man får ta att han är väldigt öppen med att ge kritik. Det enda jag tycker är trist är när han hakar upp sig på att man slagit ett felpass eller något i den stilen. Då har han svårt att släppa det.
Gillar honom annars mycket. Han vill gärna vara en i gänget och vara delaktig i det vi gör. Det uppskattas av alla.

Tänkte att du så här på slutet skulle få hjälpa oss att lära känna spelarna i LFK lite bättre. Vem är?
Lagtes pajas – Albrim Demaliljaj. Pratar mycket och skojar med alla.
Mest underskattad – Erik Wengefeldt. Han är riktigt bra.
Lagets ”Bror duktig” – Det är nog tyvärr jag själv.
Sämsta förloraren – Antonio Yüksel. Det blir en hel del slängda vattenflaskor.
Sämsta vinnaren – Erik Ekblad. Älskar att retas när han vunnit.
Mest teknisk – Axel Lindahl och Albrim Demaliljaj.
Minst teknisk – Erik Ekblad. Han gör inte många på foten.
Lagets slarver – Erik Wengefeldt. Missar ofta tider och hör inte av sig vid förhinder.

Till sist ska du få skicka stafettpinnen vidare till någon annan lokal spelare, ledare, eldsjäl eller dylikt. Vem hr du valt och vad vill du fråga?
– Jag vill skicka pinnen vidare till ännu en Källbykille. Jag har valt Johan Apells storebror Kristoffer Apell som spelar på topp i Götene. Jag vill veta vad han tror om Götenes chanser att vinna division tre nu när man åkte ur förra året. Tar man sig tillbaka?

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterPrint this pageEmail this to someone

Lämna en kommentar