ANNONS:
ANNONS:

Damettan är igång på allvar

Första omgången av Damettan är spelad.
Men hur påverkades egentligen lagen av premiärresultatet?
Svaret får du förstås av lagens egna rapportörer direkt inifrån våra lokala klubbar.

DAMETTAN – OMGÅNG 1 av 22

2:a IK Gauthiod, 3 poäng
Skribent: Malin Ahlstedt

Med en viktig och härlig premiärseger i ryggsäcken laddar vi just nu upp inför årets första lokalderby i serien. Vi vet sedan tidigare om att Falköping är ett tufft gäng som är jobbiga att möta. Men vi har en positiv feeling i lägret och det är helt klart laget med bäst inställning som plockar hem 3 poäng ikväll. Allt kan hända i ett derby. 

Veckans träningar har sett slipade ut och det har bjudits på både sulfinter och tufft närkampsspel. I eftermiddag är det ett gäng bilar med grymt laddade tjejer i som rattar mot Falköping i jakten på nya poäng! Vi ger oss inte utan kamp, lets do this!

Gauthioddam

—————————————————
3:a Lidköpings FK, 3 poäng

Skribent: Amanada Reinhardt

Då var det dags för inlägg nummer två från det rödsvarta gänget, och jag går rakt på det primära från veckan som passerat, seriepremiären. Det var många saker som inte var som de skulle vara denna match enligt mig. 1. Den spelades på konstgräset och inte på Framnäs IP. 2. Undertecknad fick se matchen från sidan i stället för att spela pga problem med ett knä. 3. Kjell Larsson genomförde en hel match utan en enda tillsägelse från domaren.

Däremot så var det i alla fall en sak som var precis som det skulle, vi fick med oss samtliga tre poäng! Priset som tröttast efter matchen tror jag nog att jag får själv. Utan att ha spelat en enda minut. Det är helt klart mycket jobbigare att se en match från sidan än att spela själv. Detta priset tror jag dock att jag får dela med en kopiöst kämpande Caroline Berling, som jag bokstavligt talat tror befann sig på minst tre ställen samtidigt under denna match. Det syntes helt enkelt på tjejerna att det var så mycket mer än tre poäng som stod på spel. Det är otroligt viktigt att få en bra start på serien, och när det sen är derby så blir det än mer påtagligt hur viktiga de där poängen faktiskt är.

Det där med att njuta av en seger har vi aldrig riktigt fått känna på i LFK dam. Vanligtvis så brukar det vara så att man på den nästkommande träningen efter en förlustmatch kan få sota lite för detta, genom ett något hårdare träningspass. Så tänker inte våra tränare. Har vi förlorat får vi visserligen springa lite extra, men har vi vunnit så blir det nästan ännu mer. Vi ska komma ner på jorden igen heter det. Har vi vunnit lätt och gjort en riktigt bra match så blir det nästan som jävligast. Så jag låter det vara osagt hur träningarna i veckan sett ut.

I helgen så ska vi bege oss ner mot Göteborg för att ta oss an Torslanda IK. Ett lag som jag inte har speciellt bra koll på, men som jag vet är tippade att hamna relativt högt i serien. Det kommer bli en match där vi kommer behöva prestera riktigt bra för att lyckas få med oss tre poäng hem.
Jag vill avsluta med en bild direkt från bänken under matchen i lördags som visar prov på lite manlig kärlek.

Ha det gött och Forza LFK dam!  

LFK-dam
LFK-dam

——————————————————–
11:a Sils IF, 0 poäng
Skribent: Angelica Bäckström

Då var seriepremiären avklarad och det blev förlust med 0-1 men det är inget vi gräver ner oss för. Bara att sikta in oss på nästa match. Det är trots allt 21 omgångar kvar. Under veckans träningar har det synts att alla är revanschsugna och vi alla ser fram emot matchen på lördag då Vara kommer på besök.

Tycker dock att det är väldigt märkligt att man fortfarande har det svårt med vad lagen heter i vår serie. Det fick vi erfara i lördags då speakern tydligen fick för sig att det var LIF – Sils FF som spelade.

Var och kollade när vårt U-lag spelade genrep och premiär på naturgräs borta mot Rackeby i söndags det blev vinst med 9-0. Roligt att se att man hanterade underlaget bra och rullade boll och att man hade många olika variationer i anfallspelet.
Sil-U-dam

Hälsar Helena Pettersson välkommen till klubben och hoppas att hon kommer att trivas. Men det tvivlar jag inte på då hon redan har kommit in i laget på ett bra sätt. Helena gjorde även sin första match i den röd vita tröjan i söndags och det såg mycket bra ut.

Även kul att Emma Vidarsson har kommit hem och börjat träna. Hon har även lyckats leverera ett underbart citat: Jag är som ett rivjärn, jag glänser men kommer man för nära då blöder man. Ni som inte känner Emma så brukar hon alltid ha svar på tal eller som jag alltid säger: Dags att sätta in bomull i öronen för nu är Emma hemma igen.

Vi har även i år en böteslista som infördes förra veckan och där har jag lyckats samla in lika mycket på en vecka som jag lyckades på hela förra året utan att ens anstränga mig. Bra jobbat Bäckström!

Sen måste jag även säga grattis till våra kollegor i Grästorp som vann sin seriepremiär mot Eda. Har en hälsning att vi får skjuta våra planer lite på framtiden. Det är lite tajt i schemat nu.

/Ett RödVitt Hjärta.
————————————————–
12:a Vara SK, 0 poäng
Skribent: Lisa Bjelkholm

Jaha, då var seriepremiären avklarad och den var precis så rolig, fantastisk och underbar som jag hade föreställt mig. Perfekt väder, mycket publik, bra matcharrangemang och vi levererade sevärd fotboll. Den var allt jag hade önskat mig. I cirka 44,5 minuter. Tyvärr är en match lite längre än så. Man kan skylla på att vi efter deras ledningsmål hamnade i ett mentalt underläge, att våra skador gjorde sig påminda, att utvisningen tog våra sista krafter, men för att sammanfatta det hela så var Falköping helt enkelt storleken större än oss i andra halvlek. Bara att bita ihop och komma igen.

Mitt sätt att hantera en förlust är precis densamma nu som när jag var 10 år och alltid förlorade mot min syster i Monopol. Jag blir sur, vill helst inte prata med någon, stänger in mig i ett rum och låter det gå ut över min stackars omgivning. Vissa saker ändras tyvärr inte med åren. Fast jag får väl erkänna att det är lite tjusningen med idrott och ett tecken på att man verkligen känner för det man håller på med. Ilskan och besvikelsen blir oftast inte långvarig och på veckans träningar har mungiporna varit vända åt rätt håll igen. Träningar som har gått ut på att nöta avslut. I division 1 har man inte råd att missa så många fria lägen som vi gjorde senast.

I lördags fick vi vår första spelare utvisad sedan laget bildades hösten 2009. Närkampsspelet har väl aldrig varit vårt signum och jag tror att antalet kort som vi fick under lördagens match kan ha varit samma som summan av hela förra säsongen. Vår nya ”bad guy” blev helt oväntat Hedvig Adolfsson. Måste ha varit ganska höga odds på det innan matchstart! Vår målvakt Josefine tyckte inte riktigt att Hedvig hade den tuffa stilen och utseendet som krävdes för att få skylta med ett rött kort och därför gav hon henne i måndags en ”tattoo sleeve” som hon kan trä på armen för att bättra på sin nya image lite. Jag behöver jobba på min paparazziteknik eftersom jag inte har något bildbevis, men när hon bär den vill man inte möta henne i en mörk gränd vill jag lova!

Nu på lördag är det återigen dags för derby och denna gång står Sils IF för motståndet. De har radat upp väldigt bra resultat under försäsongen och jag tror inte jag är helt fel ute när jag säger att det är ett revanschlystet lag vi får möta efter deras premiärförlust mot LFK. Vi i Vara tar med oss vår första halvlek mot Falköping och hoppas bjuda upp till kamp. Väl mött!

Lämna en kommentar