ANNONS:
ANNONS:

”Det har varit mer jobb än vi trodde i Elitettan”

Han är tränaren som ska hålla kvar LFK i Elitettan.
Möt Tomas ”Stisse” Nilsson i en Fredagsstafett om starten i klubben och att fokusera på prestationen istället för resultatet. Och vad man får man egentligen försaka när man viger sitt liv åt fotbollen?


Stisse.001
TOMAS ”STISSE” NILSSON,
 41 år, tränare Lidköpings FK dam, tränar i svarta Adidas Copa Mundial, bor i hus i Mariestad, frun Anna-Lena och barnen Max (12 år) och Maja (10 år), jobbar som assistent på Vadsbogymnasiet samt instruktör på fotbollsgymnasiet på samma skola, musik är det stora fritidsintresset, håller IFK Göteborgs Uefacupguld 1982 som bästa fotbollsminnet, Kristian Johansson (IFK Mariestad) är bästa fotbollsspelare han spelat med och Anton Wilstrup (då IFK Mariestad) är bästa spelare han tränat.

—————————————-

Fem snabba: 
(Tomas svar i fet stil)
Lockörn eller IP Framnäs
Vara spelare
eller vara fotbollstränare
”15-15” eller ”Kvadraten”
LFK:s förstaställ eller det rosa reservstället
Vinna med 1-0
eller vinna med 5-4

—————————————-

Hur mår fotbollstränaren Tomas Nilsson just nu?
– Drog precis i mig en hamburgertallrik så det är bara bra… (skratt). Nej, skämt åsido är det en fotbollstränare som har varit väldigt trött den senaste tiden. Vi har haft dåliga resultat som påverkat och då har man fått jobba hårdare med att hitta lösningar och nya ideér. Men så ska det vara när man är fotbollstränare tycker jag.  Nu tycker jag dock att man börjat att återhämtat sig och att det går åt rätt håll.

Hur tuff upplever du att den senaste tiden har varit?
– Vårt fokus ligger ju stenhårt på utvecklingen för laget och individen och på det planet har det gått framåt på ett oerhört bra sätt. Den biten har varit mycket tillfredsställande tycker jag. Sedan har det ju gått tungt resultatmässigt och det har förstås tärt mycket. Det måste jag erkänna. Är en engagerad tränare som vill att alla mår bra så man har fått jobba hårt den senaste tiden och det sliter.

DSC_0083 (2)

Så sent som i början av denna veckan gick klubbchefen Hans-Fredrik Johansson ut och berättade att de har 100-procent förtroende för er ledare. Hur skönt var det att höra och har du varit orolig för den biten?
– Sådant är jag inte orolig för alls faktiskt. Vi visste att det skulle vara en tuff utmaning att ta sig an LFK i Elitettan. Men det var delvis därför vi tog oss an detta uppdrag. Vi vill utvecklas som tränare och lära oss att stå emot stormen som kan komma. Att sedan Hans-Fredrik, folk från Svenska fotbollförbundet och ledare i min närvaro visar att de har fullt förtroende ger sedan förstås en oerhörd kick. Det visar att vi ligger rätt i vårt upplägg och det känns skönt!

På senaste mötet ni hade diskuterades det bland annat hur ni ska ta er an de tre kommande matcherna (alla på bortaplan) för att nå bästa möjliga resultat. Så hur ska ni göra?
– För mig handlar det inte om resultaten utan om prestationen. Att vi presterar som lag och gör det vi har tränat på under veckan. Kan vi göra det vi sagt att vi ska göra? Fixar vi de bitarna kommer också resultaten att komma. Det är jag övertygad om. Vi måste också se möjligheterna. Senast mot Östersund var vi ju bättre i 60 minuter och då gäller det att vi fortsätter att våga gå framåt. Det blir viktigt inför framtiden.

Har steget upp till Elitettan varit större än du trodde på förhand?
– Lite, lite större än vi trodde tycker jag. Intensiteten på matcherna är högre och motståndarna vet mer om oss eftersom de kan se oss på video innan så allt som allt måste jag säga att det är mer jobb än vi trodde för att hålla jämna steg med övriga lag.

Du fokuserar mycket på prestationen. Därför kanske denna fråga är irrelevant i sammanhanget. Hur många poäng krävs det för att fixa nytt kontrakt i Elitettan?
– Även om vi jobbar med fokus på prestationen så är det ju poäng som ska tas. De senaste åren har det krävts kring 20 poäng för nytt kontrakt och de är dessa vi ska se till att försöka klara av.

Individuell utveckling ligger i fokus i ert ledarskap. Vilken spelare har tagit det största individuella klivet sedan ni kom till klubben?
– Det är många som höjt sig rejält, men man måste ändå lyfta en spelare som Johanna Elvelind. Ibörjan tänkte hon mycket, låg lite snett i position och missade lite passningar. Nu är hon i mina ögon en gedigen Elitspelare som skulle kunna gå in i vilket annat lag i denna serie som helst. Hon är ingen spelare det skrivs så mycket om, men hon har gjort en fantasktisk resa. Mycket beroende på att hon är så nyfiken och självkritisk. Det hon gjort hittills är enormt bra gjort.

DSC_0169 (2)

Era svaga resultat gör förstås att det snackas om att förstärka truppen. Nu är det klart med en amerikanska och kanske ska det också slås en signal till ”Marre” Johansson. Vad säger du om snacket om att stärka truppen?
– Det är väl både och. Min dröm är förstås att klara kontraktet med spelarna vi har och att fylla på med spelare från Akademin. Det är ändå här vi har framtiden. Men det är klart att tappar vi spelare för till exempel studier eller jobb så måste vi förstås se oss om.

Om vi lämnar LFK för en stund och fokuserar på ”Stisse” istället. Var är du född och uppvuxen?
– I Mariestad. Var en kille som älskade fotboll från början. Pappa spelade fotboll och jag bodde mer eller mindre på Lekevi. Det var fotboll för hela slanten, men jag har faktiskt också spelat innebandy som ung. Blev faktiskt ett SM-silver med Strandgården, men jag la ner vid 18-årsåldern.

IFK Mariestad är alltså moderklubben. Men var du annars spelat under din aktiva karriär?
– Spelade i IFK tills jag var 15 år. Då slutade många i mitt lag och jag gick till Mariestads BK. Där gjorde jag också min A-lagsdebut. Efter ett gäng år i MBK blev det IFK Skövde i division tre och 1996 värvades jag till Västra Frölunda. De hade just åkt ur Allsvenskan och blivit av med gubbar som Teddy Lucic till IFK Göteborg. Fick spela en del i division ett och satt en del på bänken.

Efter året i Frölunda vände jag hemåt till Mariestad för spel med IFK igen. Hann också med ett par säsonger i Skövde AIK innan jag slutade karriären i Mariestad. Knät höll inte längre. Hade hoppats kunna spela tills jag var 36-37 år, men tyvärr inte. Tycker fortfarande jag håller för spel, men så gick jag ut och sprang igår. Då kände jag att det nog var över… (skratt)

Du hade ändå en fin karriär som spelare. Vilka var dina styrkor?
– Måste säga att jag var otroligt snabb. Sedan var jag lättränad och hade bra spelförståelse. Var mest yttermittfältare under mina ”glansdagar” men som alla flyttade jag bakåt senare i karriären och spelade ytterback och mittback.

Ditt smaknamn ”Stisse”. Kom det till under din aktiva fotbollskarriär?
– Ja, det gjorde det. Var under 90-talet när jag spelade i IFK Mariestad med bröderna Olsson från Hova. Sprang som sagt mycket och slog väl ett och annat felpass. De tyckte jag var ”stissig” på planen och gav mig smeknamnet ”Stisse”. Nu använder alla det smeknamnet och i fotbollssammanhang presenterar jag mig nästan jämt med bara ”Stisse”.

Du fick ge upp spelarkarriären relativt tidigt. Var det då självklart att du skulle bli tränare?
– Inte helt klart. Var under mina sista två år som spelare som jag fick frågan att jobba med specielidrott i skolan. Var ju perfekt att få vara tränare på arbetstid och det passade mig jättebra. Sedan började banan i Mariestads BK där jag var i fyra år. Efter det fick jag frågan om att träna Mariestads BoIS. Hade många av tjejerna i skolan och visste hur ambitiösa de var och tackade Ja. Sedan fortsatte jag i klubben tills LFK ringde i höstas…

Bor och jobbar i Mariestad och tränar fotboll i Lidköping. Beskriv en vanlig dag i ”Stisses” liv?
– Skjutsar barnen till skolan 07:20. Sedan åker jag till Lekevi där jag förbereder träning för skolans elever. 7:30 till 9:00 kör vi träning. Oftast med något förberett tema. Efter passet åker vi till skolan och äter frukost.
Då startar mitt andra jobb som assistent och fram till cirka 16:30 jobbar jag med det. Efter jobbet samåker jag med Erik (Lundstedt) till Lidköping. Vid 17-tiden är vi framme och då förbereder vi träningen på planen. 18:30 – 20:00 är det träning och efter passet åker vi mot Mariestad igen. Jag är väl hemma innanför dörren vid 21-tiden.
Då kan det bli ett och annat spelarsamtal i telefon eller mer prat med Erik.

"Stisse" med parhästen Erik.
”Stisse” med parhästen Erik.

Den naturliga följdfrågan blir naturlig. Hur hinner du med allt?
– Det är klart att man blir sliten. Man planerar noga, men visst tar det tid att hålla på som jag gör. Men det är självförvållat och ett val jag gjort att leva mitt liv så här. Handlar också mycket om att ha en förstående fru och familj och inte minst en bra chef på sitt vanliga jobb. Har tur med dessa bitar!

Vad försakar man när man lever sitt liv på det sätt du gör?
– Kompisar framför allt. De tappar man pga att man väljer fotbollen först. Sedan missar man mycket familjetid. Hade gärna sett mina barn mer när de tränar och spelar egna matcher. Försöker att vara så närvarande jag kan, men det är ibland svårt.

Har du någon gång varit nära att gå in i den berömda ”väggen”?
– Ja, det har jag varit några gånger. Men det är inte nära nu. Sedan är jag den förste att erkänna att det inte är en bra livssituation man befinner sig i nu med allt ”flängande”.

Vad är det då som ger dig energin att orka köra på som du gör?
– Jag känner en stor glädje i LFK. Att träna laget gör mig glad och när jag ser spelare utvecklas och laget förstår syftet med träningarna ger det mig energi. Sedan är det förstås tid med min egen familj också som ger mig energi. Vi brukar alltid åka iväg utomlands efter fotbollssäongen för att komma bort och bara vara för oss själva. Men det måste vara utomlands. För i Sverige kan jag bara inte koppla bort fotbollen och ta det lugnt.

LFKd3

Efter en spelar och tränarkarriär i främst Mariestad kom du i höstas till Lidköping. Hur upplever du fotbollen i stan?
– Som jag ser det är fotbollen i stan och i LFK i början av en fas. För LFK:s del har det gått snabbt framåt och det är kul. Nu är nästa steg att jobba mer med bredden och utveckla individen mer.

Du jobbar på ett gymnasie som har fotboll på programmet. Det finns just nu inte på De la Gardiegymnasiet i Lidköping. Hur viktigt är det att detta finns för talangutvecklingen i trakten?
– Det är otroligt viktigt. Vore jättebra om spelarna kunde träna ett pass under förmiddagarna så att man kunde lägga fokus på andra saker på kvällsträningarna ute i klubbarna. Det är viktigt för alla klubbar i Lidköping och i kommunerna runt omkring. Det skulle öka samhöret mellan spelarna och klubbarna och på sikt vara otroligt bra.

Vi har faktiskt börjat en diskussion och suttit ner på ett första möte med inblandade parter. Mer än så vill jag inte kommentera i frågan, men jag ser positivt på framtiden för detta.

VMan-P2359000

Med det sagt. Finns det någon framtid för ”fotbollsstaden” Lidköping med omnejd?
– Absolut. Det är ju därför vi valt att verka här. Känns verkligen som att alla i trakten brinner för fotbollen. Det är inte bara bandy, utan fotbollen är jättestor. Bland annat har ni som journalister skapat ett fantastiskt klimat här för spelare och ledare att verka i. Det inspirerar till att göra bra ifrån sig hela tiden.

Till sist ska du få skicka stafettpinnen vidare till någon annan lokala spelare, ledare eller eldsjäl. Vem har du valt och vad vill du fråga?
– Jag har valt att skicka den vidare till Tommy Bruzelius i Gauthiod. En trotjänare och eldsjäl. Jag skulle vilja vetahur han ser på det ideella arbetet i föreningar nu och förr och hur får han sin inspiration till att arbeta i en förening?

VAD TYCKTE DU OM DENNA VECKAS FREDAGSSTAFETT? KOMMENTERA GÄRNA!

Galejan

 

Lämna en kommentar