ANNONS:
ANNONS:

”Har aldrig varit spelaren man bygger sitt spel kring”

Förra säsongen ville han bara skulle ta slut.
Men årets ser han fram emot otroligt mycket.
Möt Vinningas Rickard ”Rille” Johansson i en Fredagsstafett om gula kort, tunga höstar och nya tränare.
Rille Johansson
RICKARD JOHANSSON
, fyller 29 år, mittfältare i Vinninga AIF, lirar svarta Adidas, sambo Emelie, dottern Stella 14 månander, bor i lägenhet i centrala Lidköping, idrottslärare på Wennebergsskolan, umgås gärna med flickvän och vänner på fritiden, Håller Svenska Cupenmötet hemma mot IFK Göteborg 2006 som bästa fotbollsminne och Andreas ”Jula” Danielsson i Heimer som bästa spelare som han spelat tillsammans med.

Fem snabba: 
(Rickards svar i fet stil)
Heimer eller Vinninga
Lyckad glidtackling eller mål
Ytterback eller innermittfält
Träna 2 eller 5 gånger i veckan
Vårsäsong eller höstsäsong

Nu när det inte är så lång tid kvar till serien brukar jag fråga hur formen känns. Så på en skala mellan 1-10. Hur är egentligen försäsongsformen?
– En 6:a eller 7:a. Hoppas på lite finslipning de sista veckorna nu. Tycker personligen att det känns bra. Har hyfsat flås även om det känns som en helt ny sport nu när vi börjat på gräs. Har i alla fall fått vara skadefri och sjukdomsfri än så länge så det känns bra.

För ditt lag Vinningas del då. Vilket betyg får ni?
– En 5:a och då är jag snäll. Betyget grundar sig på att jag vet att vi kan så mycket bättre. Vi har bara vunnit två matcher och det har väl känts så där än så länge måste jag tyvärr säga. Vi har inte haft någon kontinuitet i laget. Senast var det sju man borta till exempel. Då förlorade vi med 5-1 mot Tråvad/Larv. Trots det så skapade vi i alla fall mer chanser än vad vi gjort i någon annan träningsmatch och det tar vi med oss.

Ni hade en ruskigt tung höst förra året. Är det den känslan som fortfarande inte släppt?
– Kan vara lite så. Vi har fortfarande inte hittat den där känslan vi hade förra våren i alla fall. Sen är det absolut inget man tänker på. Känns som vi startat om och fått en nystart detta året. Ingen idé att älta det som var i fjol. Det slutade ju dessutom bra.

Vi måste ändå stanna lite vid förra hösten då Kristoffer Bohrén just undrade vad som egentligen hände i Vinninga då? Ni rasade då totalt igenom efter en jättebra vårsäsong. (21 poäng då, 25 totalt)
– Det började mot United borta i vårens sista match. Vi hade pressen, men fick bara 2-2. Det var deppigt. Sedan tycker jag att den allra största grejen var att ”Aris” (Andreas Aronsson) lämnade för LFK. Han betyder mycket för vårt spel och sätter tempo och är kreativ. Lägg där till att vi fick ett gäng med spelare skadade och en del började plugga. Det gjorde att det blev färre spelare på träningarna och när vi sedan inte fick med oss resultaten i början av hösten rullade det på.
Att vi var så lite spelare gjorde också att vi fick dubblera och spela både i U- och A-lag.

Tycker ändå att vi lyckades knyta näven bra på slutet. Vi vann mot Råda borta och kryssade mot ENV. Poäng som gjorde att vi klarade oss. Men det är klart att det var en jobbig höst och man ville bara att säsongen skulle ta slut.

Vinninga - ENV 1-1 i höstas.
Vinninga – ENV 1-1 i höstas.

 

Men på våren gick ni som tåget och låg trea i tabellen. Hur var känslan då?
– Kanonbra. Vi började ju dock med en jättetorsk (1-5 hemma mot Främmestad). Sedan hade vi lite flyt mot Floby och vann borta. Då fick vi ett härligt ”go” i laget och lyckades vinna jämna matcher hela våren. Till och med Nisse Larsson lyckades ju göra en massa mål och det säger väl allt. Han gjorde fem stycken. Tyvärr slutade han att göra dem innan maj var slut och stannade där.
Nej, våren var riktigt kul och det vill man ju uppleva igen.

För egen del då. Är du nöjd med premiärsäsongen i Vinninga?
– Nöjd är jag väl inte. Kom från division tre och trodde väl att man kunde få ut mer i femman, men så lätt är det inte. Jag har visserligen aldrig dominerat på planen var jag än spelat, men man hade väl lite större förhoppningar på sig själv. Men som helhet var det OK även om man alltid vill ha mer.

I fjol var alltså första säsongen i Vinninga. Men om vi backar tillbaka bandet från början. Var är du uppvuxen och var började du att spela fotboll?
– Är uppvuxen i Norra Härene och började sparka boll på Bronäsvallen när fotbollsskolan började. I ungdomsåren var det dock en salig blandning och för det mesta hette vi Saleby/Järpås/Norra Härene/Trässberg. Hyfsat långt namn va!?
Fick första chansen i A-laget som 14-åring under hösten. Sen blev det en hel A-lagssäsong i Härene innan jag bytte till Heimer och spelade i deras P16 och juniorlag under Kjell Larsson och Lars Svensson.
Var en kul tid och efter två säsonger där flyttades jag upp i A-truppen.

Hur minns du din tid i Heimer?
– Var väldigt rolig även om jag aldrig var helt ordinarie någon säsong. Fick vara med och vinna division tre och det kändes kul fast jag faktiskt blev utlånad till Lif det året under hösten. Lärde mig väldigt mycket och jag tycker allt att jag bidrog bra när jag väl spelade.

Vad hade gjort dig till en helt ordinarie spelare i Heimer/LFK nu när du tänker tillbaka?
– Har aldrig varit spelaren man bygger spelet kring, även om jag ofta spelat centralt. Har tyvärr alltid varit för okreativ och kompenserat det med hårt jobb.
Så här i efterhand önskar jag att jag hade tagit för mig mer i spelet och vågat. Man var för rädd för att göra misstag och vågade inte riktigt tro på sig själv och blev för feg spelmässigt.

Du nämner Svenska Cupenmötet mot IFK Göteborg 2006 som bästa fotbollsminnet. Måste varit en fräck match att spela?
– Ja, det var det. Spelade från start och hade många namnkunniga spelare mot mig. Minns att vi gjorde en grymt bra match och de flesta spelade över sin förmåga. Vi gjorde 3-0 efter knappa sextio minuter, men efter det blev jag utbytt. Inte på grund av det, men då kom IFK tillbaka. Fick 3-3 och vann sedan i förlängningen. (Läs mer om den matchen här)

Vad hade du annars för drömmar med fotbollen när du var yngre?
– Har aldrig haft några fotbollsdrömmar utan bara kört på. Har varit att ta nästa steg som motiverat. I Härene var det jättestort att komma med i A-laget och sedan blev det Heimer o.s.v.
Insåg dock snabbt att man aldrig skulle nå toppen, men det känns helt OK ändå. Nu handlar det om att lira för att det är kul, men också för att det känns som en nödvändighet för att må bra. Så kul är fotbollen.

Inför förra året valde du för första gången att ta ett kliv ”tillbaka” i karriären. Varför det?
– Största anledningen var förstås Stella som föddes. Hade inte motivationen att jobba på dagarna och sedan träna 4-5 gånger i veckan och missa tid hemma. Dessutom fick jag inte spela så mycket under hösten när Gytis tog över efter Rolf och då kändes det lagom att lämna LFK.
Att det blev Vinninga berodde på att jag kände många killar sedan juniortiden i Heimer och visste att jag skulle få riktigt kul ute på Lindvallen.

Rickard och dottern Stella tar en fika.
Rickard och dottern Stella tar en fika.

Oavsett division så har du alltid spelat ett fysiskt spel. Antar att du är medveten om detta?
– Ha, ha. Jo, det är jag väl. Är ingen stor ”biff” men har alltid spelat med äldre och större spelare och då har jag behövt att våga smälla på i närkamperna. Sedan har det blivit lite av min spelstil.

DSC_0376

Hur många gula och röda kort snittar du på en säsong egentligen?
– De röda korten kan jag nog räkna på mina båda händer sett över hela min karriär. Sett hur många gula kort jag har fått så måste jag nog säga att jag fått väldigt lite röda.
I fjol var jag nog avstängd två gånger och det kan nog stämma att jag snittar sex, sju gula kort per säsong. Men nu ska vi ju spela i en riktig derbyserie så den siffran kan nog bli högre nu…

Du jobbar som idrottslärare till vardags när du inte är pappaledig som nu. Tar du med jobbet till omklädningsrummet och är lite av en ordningsman?
– Nej, där är jag mer ”laid back”. Skönt att få släppa jobbet när man kommer till fotbollen. Sen är det vissa killar som skulle behöva att man styr upp dem lite.

Om vi återgår till årets säsong. Vad har ni i Vinninga för några förhoppningar?
– Får vi ha en skadefri trupp så ska vi hamna på övre halvan utan tvekan. Det som blir viktigast blir att få igång målskyttet. Vi behöver någon som kliver fram och gör upp emot 15 mål. I fjol vann Nsse Larsson på fem mål och det håller förstås inte.

Ni har en ny tränare i Henrik Brodén. Om du jämför honom och förra årets tränare Claes German?
– German stod för en tränarstil som var som när han själv spelade. Intensiv och med fokus på inställning och att ta jobbet. Känns som Brodén är mer en taktiker som pratar mer speluppbyggnad och sådant. Hur som helst så känns han ambitiös och har bra träningar. Sedan tror jag faktiskt att han kommer att spela lite i år. Han har sett farligt sugen ut och i höst tror jag säkert att han gör någon match.

Du fyller 29 år snart och åren rullar på. Kan du se dig själv som tränare när du lagt skorna på hyllan?
– Fick faktiskt en del förfrågningar inför året från divison fem- och sexklubbar. På vilken grund vet jag inte, men det rörde sig både om roller som assisterande tränare och huvudtränare.
Kan nog tänka mig att träna ett lag i framtiden, men då ska jag ha spelat klart först. Spelarkarriären tar snabbt slut, men tränare kan man vara tills man ”trillar av”.

Innan vi avrundar så måste jag också ställa Kristoffer Bohréns andra fråga från förra veckan. Varför bjuder du honom aldrig på fika som du lovat?
– Har faktiskt bjudit honom en gång, men då skulle han visst jobba. Men vill han ha en tid och plats så ska ha få det. Nästa tisdag på Garströms klockan 10:30 gäller. Då är jag på plats. Detta är enda inbjudan han kommer att få så då gäller det att dyka upp om det ska bli kaffe och kaka.

Till sist så ka du få skicka stafettpinnen vidare till någon annan spelare, ledare, eldsjäl eller dylikt. Vem har du valt och vad vill du fråga?
– Jag har valt Fredrik ”Figge” Larsson ute i Kållandsö. Han har ju blivit tränare för första gången i karriären och jag vill veta om det blivit som han trodde? Vilka är de största utmaningarna egentligen? Sedan vill jag förstås höra lite om hans mål borta mot Gais och om han fortfarande gärna står för sångunderhållningen på lagfesterna?

 

 

1 tanke på “”Har aldrig varit spelaren man bygger sitt spel kring”

Lämna en kommentar