ANNONS:
ANNONS:

”Jag har funderat på att gå till en psykolog flera gånger”

Stafettpinnen i Fredagsstafetten har denna vecka hamnat hos Jerker Johansson i Råda BK.
För Lokalfotboll.se berättar Jerker om sitt hetsiga humör på planen, rollen som targetplayer och känslan när man traskar av planen efter ett rött kort.


JERKER JOHANSSON,
36 år, fotbollsspelare i Råda, bor i villa på Majåker, sambo, två barn, jobbar som operatör på Semper i Götene, sport & familj är fritidsintressena, håller seriesegern i 4:an med Götene 1999 och det räddade kontraktet med samma klubb 1997 som bästa fotbollsminnena och Stefan Rodevåg (då Götene, nu Falkenberg) som bäste spelare han spelat tillsammans med.

Fem snabba: ( Jerkers svar i fet stil)
Mjölk eller Öl
Gult kort eller Rött kort
Gareth Bale eller Lionel Messi
Mål eller Assist
Konditions- eller Styrketräning

Om vi börjar med att ta en kort tillbakablick från din fotbollskarriär. Hur har den sett ut?
– Började i Sils IF som 4-åring och hann under åren där med 2-3 A-lagssäsonger. Som 17-åring blev det Götene, där jag första säsongen spenderade mycket tid på bänken. Stjärnor som Ulrik Klasson, Lars ”Linkan” Lindqvist och Magnus Böröy var för bra, men åren därefter tog jag en ordinarie plats i laget.
2001 gick jag till Heimeroch spelade två säsonger innan jag återvände till Götene 2003.

Flyttade till Lidköping ungefär vid samma tid och när Götene började en generationsväxling kändes det lagom att också börja spela fotboll i Lidköping. Det blev Råda mellan åren 2006-10. Därefter Corner 2011-12 och nu är jag alltså tillbaka i Råda.

Jerker Johansson och Andreas ”Jula” Danielsson på den tiden det begav sig…

Mest tid har alltså spenderats i Götene, men 2001 gjorde du en satsning i Heimer och division två. Är du besviken på att det bara blev två säsonger?
– Jag är inte nöjd. Jag lyckades aldrig i Heimer. Spelade väl hälften av matcherna från start under åren i klubben, men det gick inte min väg. Under de två åren slogs vi mest i botten av tvåan och när vi inte lyckades blev det mycket omkastningar i laget. Har funderat mycket på varför jag inte lyckades. Har inget bra svar på det, men det kan helt enkelt vara så att jag inte räckte till på den nivån
Var hur som helst en nyttig erfarenhet att helt plötsligt vara spelare 12-15 och inte ordinarie som tidigare. Tyvärr ledsnade jag lite på det och därför återvände jag till Götene redan 2003.

Du har representerat fem klubbar i karriären. Var finns ditt fotbollshjärta?
– Det finns i Götene. Något annat vore att ljuga. Skulle jag dock välja två klubbar är det Götene och Råda. Kom in i laget kanonbra under min första sejour i Råda och känslorna för klubben växte sig starka.

Du är en stor och stark targetplayer. Har du haft samma spelstil genom hela din karriär?
– Jag spelade tro det eller ej innermittfältare fram till 18-årsåldern. Sedan flyttades jag succesivt upp i anfallet när vi hade brist på anfallare i Götene.
Men spelstilen har väl varit den samma hela tiden där jag oftast ligger bakom den andra anfallaren. Något som passat mig när jag blev latare med åren.

Vilken typ av anfallskollega spelar du helst med på topp?
– Jag vill gärna ha en anfallare brevid mig som går i djupet och som är en bra avslutare. Jag tar gärna emot bollen och står för passningarna. Har haft turen att spela med många sådana i min karriär. Stefan Rodevåg, Jonas Lundquist, Anderas ”Lill-Plätta” Gustavsson och Anton Åkesson är alla sådana spelare.

Hur ska man göra för att ta bort en targetspelare som dig själv ur en match?
– Man ska i alla fall inte ligga för tätt på mig. Det är det bästa som finns och då är det bara att vända runt. Man ska väl helst ligga en halvmeter bakom mig så att jag inte har koll på var backen är. En som var expert på det var Magnus Eriksson i Heimer. Vilken lurig j-vel! I övrigt gäller det väl att ”droppa ner” med en mittfältare för att stänga ytan framför mig.

Du har alltid varit känd för ett hetsigt humör på planen. Har du alltid haft ett hett temprament?
– Ja, tyvärr. Jag har faktiskt funderat på att gå till en psykolog flera gånger, men det har aldrig blivit av. Humöret har förstört mycket för mig genom åren och jag har svårt att säga vad som händer i skallen när jag blir arg. Det bara brinner till.

Kan du bli lika arg vid sidan om planen?
– Nej, absolut inte. De som känner mig uppfattar mig nog som en jättelugn person. Skulle väl vara när Tottenham spelar i så fall…
Vet dock att folk som inte känner mig säkert tror att jag är en j-la idiot hela tiden, men jag kan säga att mitt ibland dåliga beteende stannar på fotbollsplanen.

Vad är det som då gör dig riktigt arg på fotbollsplanen. Är det domaren varje gång?
– Det mesta startar i att jag själv håller på att göra en dålig match. Då är jag helt klart mer ur balans. Det som gör mig mest upprörd är när domaren kommenterar att jag som är storväxt måste tåla mer än vad andra spelare gör. Det tillsammans med riktigt uppenbara grejer som domaren missar kan jag bli tokig på.

Stefan Rodevåg undrade förra veckan hur känslan är när domaren visar upp det röda kortet och man får lunka av planen. Nå, hur är det?
– Just när det händer är man mest förbannad. Har kanske dragit på mig cirka tio röda kort i karriären och sju av dem är väl sådana som orsakats av mitt dåliga uppförande. Då skäms man rejält när man kommer till omklädningsrummet och när övriga killar kommer in efter match får man be om ursäkt.
Är det dock ett i mitt tycke felaktigt rött kort har jag svårt att släppa det på flera dagar och då skäms man inte lika mycket utan då grubblar man mest på varför man fick kortet.

Fotnot: När Jerker gör ett snabbt överslag räknar han ut att han en skadefri säsong snittar sex gula kort och ett rött.

Tycker du att du får för många kort p.g.a. förutfattade meningar mot dig som person på planen?
– Har ju själv bidragit till ett rykte att jag är svårtyglad på planen och det får jag ta på mig. Är tyvärr svårt att få bort när man lugnat sig lite med åren. Tycker dock att en domare måste gå in i en match med så få förutfattade meningar som möjligt när matchen startar.
Det som gjort mig mest upprörd genom åren är de domarrapporter som skrivits efter ett par av mina röda kort där domaren helt ”hittat på” vad som har hänt. Nämnden har ju sedan gått på den linjen som domaren har skrivit och jag har åkt på en längre avstängning än vad som borde varit fallet.

Hur är en bra domare i dina ögon?
– En bra domare har glimten i ögat och kan medge att han gjort fel. Menar absolut inte att han ska springa och be om ursäkt hela tiden, men man ska kunna ha en bra dialog.
Han ska tåla en spontan kommentar och inte springa och vifta med korten och vara aggresiv tillbaka.
Peter Sundberg från Lidköping brukar jag hålla som en riktigt bra domare. Han har både spel- och spelarförståelse när han dömer.

Om vi lämnar domarsnacket och återgår till ditt bollsparkande. Varför blev det Råda efter två år i Corner?
– Vi hade en generationsväxling på gång även i Corner och en del äldre gubbar slutade. När sedan Johan Östlind blev assisterande i Råda påverkade det såklart också. I årets Råda spelar många av de killar jag lirade med när jag kom till Råda och de killarna trivs jag riktigt bra med. Dessutom hade jag hört gott om föreningens junisar som är på väg upp. Efter cirka en månads träning stämmer allt det jag hört. Både junisarna och det äldre gardet kör på riktigt bra och är härliga människor utanför planen.

Så här glad blev Jerker när hans kära Götene syntes på text-tv för första gången någonsin 2010.

Vad tror du om Rådas chanser i division fem i år?
– Jag har ingen koll på de övriga lagen i serien så det är svårt att säga. Kållandsö ska väl vara ett topplag i alla fall. För vår del ska vi tog hoppas på en plats på den övre halvan. Vet inte riktigt hur bred trupp vi har, men stommen är bra och vi har en målvakt som ger oss stabilitet. Det kan räcka långt.

Du är nu 36 år. Hur många år till spelar du fotboll på A-lagsnivå?
– Detta kan vara den sista, men lika väl kan jag ha fem år kvar. Se bara på Östlind som är fem år äldre än mig och fortfarande spelar. Det mesta handlar om jag får vara skadefri i år. Då blir det säkert en fortsättning.
Kör tillsammans med Martin Lagerlöf och Johan Östlind 10-15 min rehab på varje träning för att motverka skador och jag hoppas att jag kan vara friskare i år än tidigare.

Ytterligare en fråga som Stefan Rodevåg hade förra veckan var hur du tänkte om att bli fotbollstränare i framtiden. Finns det med i planerna?
– Jag har alltid sagt att jag skulle vilja bli tränare. Men med två barn och en sambo som också är aktiv hinns det inte med just nu. Ska jag vara tränare ska jag gå in 100 % för detta och vara först på varje träning – och sist hem.
Jag hoppas detta kan bli verklighet i framtiden för fotbollen lär jag inte kunna släppa. Sedan får vi se om det blir på seniornivå, eller om jag tränar sonen eller dotterns lag.

Till sist ska du få skicka iväg staffetpinnen vidare till någon annan lokal spelare, ledare, eldsjäl eller dylikt inom den lokala fotbollen. Vem har du valt och vad vill du fråga?
– Jag har valt Patrik ”Silar´n” Andersson som jag spelade tillsammans med på innermittfältet i Sil för många år sedan (mest varnade innermittfältet någonsin?). Jag tycker att han gjort ett riktigt bra jobb med Sil och jag undrar om han har tid och ambitionen att träna ett lag högre upp?
Dessutom minns jag honom som en kille somaldrig var i tid till någonting och undrar därför hur han aggerar när hans spelare i Sil kommer för sent till träning eller match?

5 tankar på “”Jag har funderat på att gå till en psykolog flera gånger”

Lämna en kommentar