ANNONS:
ANNONS:

”Jag var riktigt rädd för Rolf Johansson”

Fredagsstafetten rullar vidare med nya personligheter.
Denna gång med Sils nyförvärv Caroline Söder som berättar om sin målmedvetenhet, vad som skiljer LFK och Sil och varför hon har varit så rädd för tränaren Rolf Johansson?

 

Caroline Söder
CAROLINE SÖDER, 18 år, mittfältare i Sils IF, lirar i rosa Nike, mamma, pappa, bror Mattias (21 år), bor i radhus i Källby, pluggar sista året på BF på De la Gardiegymnasiet, hänger med kompisar på fritiden håller SM-bronset i Futsal med Lifs F96:or 2011 som bästa fotbollsminne och Caroline Berling i LFK som bästa spelare som hon spelat tillsammans med.

Fem snabba: 
(Carolines svar i fet stil)
Eolsborg eller Silbohov
Kjell Larsson eller Rolf Johansson
Spela fram eller göra mål
Styrketräning eller konditionsträning
Högerfot eller vänsterfot

Alla kanske inte vet vem Caroline Söder som spelar i Sil är. Beskriv dig själv?
– Herregud va svårt. Är väl en glad och trevlig tjej. Är väldigt målinriktad och vet vad jag vill. Sen är jag rätt envis också och på planen kan jag bli riktigt arg.

Vi är nu mitt inne i försäsongen. Är det tunga ben eller hur känns formen?
– Just nu är det inte så tunga ben. Vi hade en ”vilovecka” under sportlovet så kroppen känns rätt så lätt. Det lär bli tyngre framöver om jag förstår det rätt.

Precis som för förra veckans stafettdeltagare Johan Apell så började din karriär i Källby och på Eolsborg. Var det lika självklart för dig att det skulle bli fotboll?
– Ja, det tror jag. Både pappa och brorsan har spelat och som liten var jag med dem. Intresset fanns från början och sedan var vi ett stort 95-gäng som spelade tillsammans tills vi var 12 år. Som liten höll jag på med ridning också, men snart var det bara fotbollen som gällde.Skärmavbild 2014-02-21 kl. 08.03.42

Som 14-åring valde du att lämna Källby och började istället att lira i Lidköpings IF. Hur kom det sig?
– Hade många kompisar i LIF och jag kände att jag behövde utvecklas mer. Vill inte säga att jag tyckte våra tränare i Källby var dåliga, men jag ville ha det mer seriöst och få upp motivationen.

Så hur minns du din tid i LIF?
– Det var väldigt roligt. Jag njöt av varje träning. Först var vi ett lag bestående av tjejer mellan 94-96 och det var ett härligt gäng. Sedan blev det A-laget och det var minst lika roligt. Vi vann ju till exempel division tre.

Sedan blev LIF istället Lidköpings FK inför säsongen 2012. Tyckte att det var positivt?
– Jag var inte besviken att det blev en ny klubb, men jag är besviken på att man inte satsade på de som var med och vann division tre. Istället blev det bara fokus på en massa nyförvärv som skulle in i laget.

grästorp-lif 019

Du tog inte riktigt en plats i LFK. Borde du fått fler chanser tycker du?
– Både Ja och Nej. Inte det att jag var värd en plats från start, men fler chanser i truppen tycker jag att jag borde fått. Fick chansen en gång, men då kunde jag inte spela den helgen och då kändes det som att ”kan du inte då så kanske du inte är så intresserad ändå”
Assisterande tränaren Caroline Berling sa att chansen skulle komma, men under 2012 kom den aldrig. Körde på under försäsongen fjol också, men det kändes aldrig som belöningen för allt slit skulle komma och då valde jag att gå tillbaka till Källby / Kinne Vedum i mars 2013.

Om man pratar med folk i din närhet så beskriver de dig som en träningsnarkoman. Ligger det någon sanning i det tycker du?
– Ja, tyvärr gör det väl så. Försöker att träna varje dag och även ha koll på vad jag äter. När jag inte tränar fotboll så blir det löpning eller gymmet. Men jag älskar att göra det och träning och sport är en viktig del av mitt liv. Är verkligen sporttokig och är jag träningsfri en kväll blir det ofta att jag kollar på sport. Färjestad i hockeyn och Manchester United i fotbollen är favoritlagen.

Du beskriver dig själv som en väldigt målmedveten tjej. Vad ska du bli när du blir stor då?
– Jag pluggar ju sista året på Barn & Fritid och efter studenten blir det jobb om jag får ett. Annars vill jag gärna resa och göra volontärarbete. Men pappa tycker jag ska jobba ett tag och det gör jag gärna så att jag kan spela klart säsongen med Sil. I framtiden är annars tanken att jag ska plugga vidare och drömmen är att jobba som polis. Det har det alltid varit.

Sil Ja. Efter ett år i Källby / Kinne Vedum (5 mål) valde du att gå vidare till Sil och division ett. Var det ett självklart val?
– Trivdes jättebra i Källby, men kände att det inte riktigt passade min ambitionsnivå. Ett år räckte för jag gillar mer fokus på träningarna. När Sil hörde av sig och visade intresse kändes det jätteroligt.

Rykten säger dock att du tvekade att välja Sil för att du var rädd för tränaren Rolf Johansson. Stämmer det?
– Jajamen, det stämmer. Mindes honom från tiden i Heimer och då stod han och gapade väldigt mycket. Det gjorde mig riktigt rädd och osäker. Men pappa Pelle tyckte jag skulle prova ändå och jag har verkligen ändrat uppfattning om Rolf. Han är hur bra som helst. Ödmjuk och lugn. Det är bara vid sidan han låter högt, men han vill bara väl.

Två av lokalfotbollens mest engagerade och högljudda tränare vid sidan av planen är just Rolf Johansson, men även din gamle tränare Kjell Larsson. Om du skulle jämföra dessa. Hur låter det då?
– Båda är som bekant väldigt engagerade och hörs mycket. De ger också mycket energi till spelarna. Det som jag tycker Rolf gör bättre är att han ser alla spelare och ger feedback direkt till alla oavsett hur etablerad man är. Kände inte att jag fick samma feedback under tiden i LFK.

Johan Apell undrade förra veckan vad du känner att du kan bidra med till årets Sil? Så vad svarar du på en sådan fråga?
– Just nu har jag faktiskt ingen aning. Är inte inne i samma tempo och passningskvalitet som de etablerade spelarna än. Men mitt mål är att verkligen vara med i matchen om senast ett halvår och då hoppas jag att kunna bidra med det som jag är bra på. Är väl främst min styrka och mitt närkampsspel på det centrala mittfältet som är mina styrkor. Men jag måste upp i tempo först innan jag kan kampas om en plats i startelvan.

 

Hur tycker du annars att läget i laget ser ut så här en bit in på försäsongen?
– Just nu ser det rätt bra ut. Visst har ett par duktiga spelare lämnat, men vi har fått in ett par spelare som gör comeback och det har stärkt truppen. Vi är mellan 15 – 22 spelare på träningarna och jag tror att det här kan bli bra i slutändan.

Ifjol hamnade Sil på en fin 3:e-plats i division ett. Vad kan vi förvänta oss av er denna säsong?
– Ingen aning. Vi ska ha ett snack om målsättning nästa vecka, men jag tycker att vi ska kunna vara bland de fem bästa i serien.

Vilka blir nyckelspelarna i årets Sil tror du?
– Oj. Svårt att säga, men får Lotta Larsson vara hel så blir hon absolut en viktig spelare uppe på topp. Sen tror jag Josefine Bridholm på mitten blir viktig. Hon pratar bra och styr och ställer på mittfältet.

Din nya klubb Sil och din gamla LFK är på planen stora konkurrenter. Vilka är de största skillnaderna mellan klubbarna tycker du?
– De är väl ganska lika kan jag tycka, men LFK är mer ”kom och kolla på oss hur bra vi är”. Sil är mer tillbakadragna och mer i bakgrunden.

Om du avslutningsvis ska få sia lite om årets säsong i division ett. Vem/var…

Vinner skytteligan i Sil? – Lisa Johansson (15 mål)
Drar på sig flest varningar i Sil? – Ida Johansson
Blir årets överraskning i Sil? – Elsa Welander från Skara har sett vass ut
Vinner serien? – Falköpings KIK
Slutar LFK? – 2:a eller 3:a
Slutar Gauthiod? – 6:a
Slutar Vara? – 6:a
Slutar Sil? – 3:a  eller 4:a

Till sist ska du få skicka stafettpinnen vidare till någon annan lokal spelare, ledare eller annan personlighet inom den lokala fotbollen. Vem har du valt och vad vill du fråga denna person?
– Jag har valt Axel Bohrén som är försvarare i LFK. Känner honom sedan tidigare och jag vill gärna veta vad han tror om lagets chanser som nykomling i division två. Hur kommer de klara sig egentligen?

VAD TYCKTE DU OM VECKANS FREDAGSSTAFETT? KOMMENTERA GÄRNA!

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterPrint this pageEmail this to someone

Lämna en kommentar