ANNONS:
ANNONS:

”Måste nudda ribban varje gång vi gör mål”

Hur mycket känslor rördes upp när han bytte Örslösa för ärkerivalen Söne?
Och hur stora förväntningar kan vi ha på nybildade ÖSIK denna säsong?
Svaren får vi från målvakten Niklas Johansson i dagens Fredagsstafett på Lokalfotboll.se

4155255

NIKLAS JOHANSSON
, 24 år, målvakt i Örslösa Söne IK, lirar svarta Adidas Copa Mundial och står i Umbrohandskar, sambo, bor i lägenhet i centrala Lidköping, snickare på Stenmarks bygg, fotboll är det enda fritidsintresset, håller juniorlagstiden i Örslösa som bästa fotbollsminne och Kristoffer Bohrén i LFK (då Örslösa) som bästa spelare som han spelat tillsammans med.

Fem snabba: 
(Niklas svar i fet stil)
Örslösa eller Söne
Utspark eller utkast
Tigervallen eller Söne Ma
Slänga sig till höger eller till vänster
Straffräddning eller rädda ett friläge

Om du börjar med att beskriva dig själv med tre ord. Vilka skulle det vara?
– Herregud va svårt. Ja du. Öppen, glad och social. Det låter väl bra, eller vad tycker du?

Det låter fint. Du är uppvuxen i metropolen Norra Kedum. Var det självklart att det skulle bli fotboll och spel i Örslösa?
– Det var det ju. Fotboll var det enda som fanns att göra i Örslösa och jag började i fotbollsskolan. Tyckte det var hur kul som helst med en gång och sedan har det rullat på. Alltid tyckt att det varit det roligaste som finns och jag har nog aldrigt haft någon ”dipp” i intresset.

Du har stått i målet ända sedan starten. Varför blev du målvakt och har du inte varit sugen på att spela ute?
– Började som målvakt redan som 8-åring och sedan blev jag kvar mellan stolparna. Har alltid tyckt det är roligare att rädda bollen än att göra mål. Gjorde väl ett par inhopp som utespelare när jag var 16 år, men jag gör mig nog bäst som målvakt och håller mig gärna där.

Vilka är dina bästa egenskaper som målvakt tycker du?
– Alltid svårt att svara på själv, men ska du ha ett svar så. Frilägen och en mot en-spelet är väl styrkorna. Är en målvakt som lever på mina reflexer och jobbar gärna från linjen.
Luftspelet är väl det som är min svaghet. Där kan jag bli mycket bättre.

Niklas i Lofa.
Niklas i Lofa.

Just det där med att utvecklas som målvakt. Hur svårt är det när du som nu inte har en målvaktstränare att tillgå?
– Vet inte. Har nog bara haft en målvaktstränare genom karriären. Det var Tomas Nilsson när jag var yngre. Tycker det fungerar fint ändå. Är gärna med på utespelarnas övningar och tror att det hjälpt mig att utveckla spelet med fötterna.
Annars försöker man ju köra mycket själv och när jag får egen tid på träningarna blir det mycket inlägg och positionsspel. Försöker komma ihåg de övningarna jag fick av Tomas.
Men det är klart att det vore lyxigt att ha en tränare som bara fokuserar på målvakterna, men som sagt tycker jag det fungerar bra ändå.

Många snackar om att målvakter är lite konstiga och har konstiga grejer för sig. Gör du något udda på eller utanför planen?
– Ja, de säger ju det, men jag har funderat på det och tycker väl att jag är rätt så normal. Måste bara nudda ribban varje gång vi gör mål framåt. Annars fungerar det ju inte…(skratt)

Christoffer Apell undrade sist varför du valde att gå över till ärkerivalen Söne inför förra säsongen. Så varför gjorde du den ”förbjudna övergången?”
– Det var väl ingen självklarhet, men det blev som det blev. Några började gå över och i Örslösa var det lite osäkert med ny tränare. Man sa att man ville hitta en ny röst utifrån, men sen kom Ken Rönnqvist in som varit i klubben i många år. Inget ont om Ken som är jätteduktig, men det talade emot vad jag hoppats på och när många av kompisarna fanns i Söne kändes det som det roligaste att gå dit.
Visst är man uppvuxen med att det antingen är Söne eller Örslösa, men jag har aldrig känt något hat mot Söne. Många kompisar från pojklagstiden spelade ju som sagt redan där.

Dessutom kändes det kul att Söne hade en liten satsning på gång och hade värvat Mattias Synnergren som målvakt. Hade inte haft konkurrens i målet på tio år och kände att nu jular är det dags att få lite fight med en annan målvakt. Sen blev tyvärr Mattias skadad tidigt, så förra året var bara jag tillgänglig.

Du valde alltså konkurrens. Något som målvakter generellt verkar vilja undvika. Varför tror du att målvakter verkar mindre angelägna att konkurrera om en plats än utespelare?
– Vet inte, men det är klart att en målvakt bara har en position att konkurrera om. Utespelare kan ju ”skola om sig” till en annan position och ser kanske fler möjligheter. Som målvakt känner man ganska snabbt om man är bättre eller sämre än den/de andra målvakterna och vill man spela A-lagsfotboll som alla verkar vilja idag så flyttar man hellre på sig. Väldigt få lag idag som har två jämna målvakter i sin trupp.
Det är säkert en av orsakerna till att det är svårt för många av de lokala lagen att få två målvakter på träning.

Tillbaka till fjolåret och din övergång till Söne. Hur var känslan sedan när Örslösa inte fick lag och valde att spela i B-reserv istället?
– Klart att det var tråkigt och det var så klart många som inte gillade att jag gick över till Söne. Ingen har väl sagt det rakt ut, men jag vet att det är många som snackat skit bakom ryggen på mig. Det tog hårt på många i Örslösa att jag och många andra lämnade.

Om du vetat om att det skulle bli en sammanslagning inför denna säsongen. Hade du gått över till Söne då?
– Tveksamt faktiskt. Hade det bestämts innan hade jag nog stannat för att inte röra upp känslorna så mycket som det nu blev.

Men nu blev det alltså spel i Söne. Hur skulle du beskriva fjolåret?
– Riktigt roligt. Försäsongen var den bästa jag upplevt. Alla körde på oavsett hur tuffa pass det var. Alla drog åt samma håll hela säsongen och vi hade grymt bra sammanhållning i laget.

Söne

Resultatmässigt då? Var fjolåret en besvikelse?
– Ja, det är klart att det var. I sexan spelar man ju bara om seriesegern och det är klart att vi ville komma etta i serien. Men vi var tyvärr inte lika jämna som Tråvad/Larv och Trässberg. Det tog kanske lite längre tid än vi trott att spela ihop laget, men i våra bästa stunder tycker jag faktiskt att vi var seriens bästa lag. Men jämnheten hos Tråvad/Larv avgjorde.

Nu blev det som sagt en sammanslagning och nu är ni Örslösa Söne IK. Din känsla inför det?
– Bara positivt. Man har pratat om det sedan jag var liten och nu äntligen hände det. Det var på tiden.Har varit en klick i varje förening som stått emot, men de fick vika sig nu. Det var ingen tvekan att jag skulle rösta Ja när vi skulle besluta om en sammanslagning.

Såg här om dagen att era nya dräkter var klara. Vinrött blir färgen. Vad tycker du om det?
– Är många spelare som är lite tveksamma till vinrött. Vi hade nog hellre sett mer svarta dräker. Men ungdomssidan är redan vinröda och då får vi andra rätta in oss i ledet.

Några skillnader så här långt in på försäsongen jämfört med tidigare nu när ni heter Örslösa Söne?
– För vår del som spelare är väl den stora skillnaden att vi är så mycket fler spelare på träning. Från att vara kanske 11-12 stycken är vi nu upp mot 25 killar varje träning. Det är kul!

Har själv sett er på träning på Framnäs konstgräs och ni spelar mycket på träningarna. Först kort uppvärmning och sedan 11 mot 11. Vissa får t.o.m. vara avbytare. Din syn på det?
– Vi har lagt upp det så att vi kör spel varannan vecka på konstgräset. Vi har ju bara en tid i veckan på konstgräs och då passar vi på att spela. Det tycker alla är roligast och när vi är så många spelare fungerar det bra. Då får man ta att man blir bänkad en liten sväng. Nej, det är som sagt bara roligt och det är nog inte många lag runt omkring som skulle klara av att lira 11 mot 11 på träning.

Fler spelare och samma stomme som fjol. Ska vi ha höga förväntningar på ÖSIK i år?
– Ja, det tycker jag. Vi behöver sätta lite press på oss själva. Vi har som sagt kvar stommen från fjol och har kompletterat med många unga bra killar från Örslösa. Visst, satsningen med ÖSIK är ett framtidsprojekt, men det är klart att vi vill vinna serien. I alla fall jag vill göra det!

Lidköpingssexan lär bli en tuff serie. Vilka blir era tuffaste motståndare i år?
– Är många nya lag som inte brukar spela i Lidköpingssexan, men vad jag hört ska Varnhem vara starka. Sedan är väl Trässberg som vanligt med i toppen. Även Källby kan nog bli farliga.

Nu är Örslösa och Söne gått samman finns det ju inget ”superderby” för er. Vilka blir era störa antagonister nu?
– Mellby eller Rackeby, men får jag välja en blir det Rackeby. Alltid tyckt de är lite gnälliga och spelar lite småfult. Har alltid hatat att möta dem för de spelar tufft och lite småfult.

Örslösa först. Sedan Söne och nu Örslösa Söne. Blir du klubben trogen hela karriären?
– Ja, som det känns nu i alla fall. Men det är klart att skulle man få en förfrågan högre uppifrån så skulle det vara roligt att testa på. Men då får det vara division fyra eller uppåt. Division fem eller sex byter jag aldrig ut mot det jag har nu.

Är det något annat du så här på slutet vill ta upp nu när du har chansen?
– Är väl att alla som tidigare hatat antingen Örslösa eller Söne nu lägger ner och istället sluter upp bakom den nya föreningen. Det är dags att sluta hata och titta framåt och stötta något nytt.

Till sist sak du få skicka stafettpinnen vidare till någon annan spelare, ledare, eldsjäl eller dylikt inom den lokala fotbollen. Vem har du valt och vad vill du fråga?
– Jag har valt en barndomsvän som jag spelat tillsammans med i många år. Jag vill fråga Kristoffer Bohrén i LFK hur han tror att han kommer att klara sig i division två och om han är besviken att han inte fick ett kontrakt med någon klubb högre upp i seriesystemet?
Dessutom vill jag veta om han kan tänka sig att komma tillbaka till Örslösa Söne någon gång?

1 tanke på “”Måste nudda ribban varje gång vi gör mål”

Lämna en kommentar