ANNONS:
ANNONS:

”Spelarna i stan föds inte som sämre fotbollsspelare än någon annanstans”

Lokalfotboll.se träffar denna vecka frispråkige Hans Komaiszko.
I Fredagsstafetten berättar ”Komicken” varför han slutade som tränare och vad han skulle vilja förändra på inom den lokala fotbollen. Dessutom delar han ut en och annan ”känga”.

HANS KOMAISZKO, åsiktsmaskin och tidigare fotbollstränare, 62 år, sambo, två barn, bor i hus i Råda, sjukpensionär, golf & trav är fritidsintressena, håller Brages avancemang till Allsvenskan 1979 som bästa fotbollsminne och Stefan Eriksson (då Skogslund) som bäste spelare som han tränat.

Fem snabba (Hans svar i fet stil)
Golf eller Fiske
Ta en konflikt eller hålla tyst
Spets eller andra par utvändigt
Stryktipset eller V75
LFK eller Lif

Av din dialekt att döma kommer du ursprungligen inte från ”schlätta”. Hur ser din bakgrund ut?
– Efternamnet skvallrar väl om att jag har annat ursprung. Pappa kommer från Polen.
Dialekten som du säger kommer från Dalarna. Är född och uppvuxen i Borlänge där jag också började att spela fotboll som knatte i Forsa BK. Sedan blev det juniorlagsspel i Brage innan jag återvände till Forsa.
Hade väl bra blick för spelet och en bra fot, men jag var för seg för att kunna bli något. På planen lirade jag väl egentligen på alla positioner utom som målvakt eller ytterback.

Men hur kom det sig då att du hamnade här nere i Lidköping?
– Började en utbildning till fritidspedagog 1978 i Lidköping. Efter den fick jag jobb i Skövde på ett behandlingshem och träffade dessutom min sambo.
Var absolut inte tänkt att jag skulle bli kvar. Jag skulle ju hem till ”Bolange” (franskt uttal) igen, men så blev det alltså inte. Men det var inget jag ångrar och jag trivs kanonbra här nere.

I den lokala fotbollen är du mest känd som fotbollstränare. Hur kom du egentligen in på den banan här i trakten?
– Började spela fotboll i Norra Härene när jag flyttade hit och fortsatte sedan i Mellby. Fick en förfrågan att sedan träna Mellby 1985 och vi lyckades vinna serien det året. Ett härligt minne då Mellby känns lite som familjens klubb.
Fick hur som helst förfrågan att ta över Skogslund året efter och även då vann vi serien och tog oss upp till trean. Var ett fantastiskt år, med ett underbart lag som visade prov på en fantastisk inställning. Det var en ynnest att få träna det laget!

Men trots två seriesegrar, två år på raken valde du att ta ett uppehåll från tränarsysslan. Varför gjorde du det?
– Hade varit kul att följa med Skogslund upp i trean, men vi fick barn i november 1986 och jag hann helt enkelt inte med att vara tränare.
I samma sväng fick jag dessutom ett erbjudande från Stömsgodset i Norge. Det var nära att det blev en Norgeflytt då, men jag valde att bli kvar i Lidköping och ta ett uppehåll från fotbollen.

1989 gjorde du dock comeback på bänken. Vad var det som gjorde att du tog upp tränarsysslan igen?
– Klart att det fanns ett stort sug för fotbollen fortfarande och jag fick mer tid. Hade hand om Rådas seniorer i tre år, innan det blev Lif. Under 90-talet hade jag Lif i tre omgångar innan jag ”kastade in handduken” 1999.
Kroppen fixade helt enkelt inte att vara fotbollstränare. Fick förslitningsskador i både axlar och rygg och det fungerade helt enkelt inte. Tungt, men vad skulle man göra? 

Om inte kroppen hade sagt ifrån. Hade du då fortsatt att vara fotbollsttränare?
– Ja, det tror jag. Hade säkert håll på än idag. Jag kan sakna att vara engagerad i en fotbollsförening på det sättet. Jag har ett brinnande intresse, men kroppen säger tyvärr ifrån.

Trots en dålig kropp är favoriten på fritiden golf (Hcp 11,3). Hur fungerar egentligen det?
– Älskar verkligen spelet och att gå på mjukt underlag passar min kropp perfekt. Sedan svingar jag bara med armarna så man är ju lite handikappad. Framför allt så är det den sociala biten jag gillar bäst. Att umgås, tävla lite och snacka skit. Jag skulle exempelvis aldrig kunna gå en runda själv, utan sällskap.


 

Hur bra koll har du annars på den lokala fotbollen idag?
– Har nog jättebra koll skulle jag säga. Ser mycket lokala matcher och hör hur snacket går. LFK, Råda, LFK Akademi och Corner blir det oftast. Är intresserad av vad som händer i föreningarna och hur spelare utvecklas från år till år

Förra veckan frågade Vinningas Claes German dig följande: ”Om du skulle få välja vilken position du ville. Existerande eller icke inom Lidköpingsfotbollen. Vilken skulle det vara och varför?”
– Målet skulle definitivt vara att utveckla unga spelare, så LFK Akademi skulle ligga närmast till hands. Jag skulle vilja jobba med spelare mellan 14-18 år. Så någon slgas ”överkucku” i LFK Akademi skulle nog vara positionen jag skulle välja.

Vad är det som är så viktigt just med detta som du ser det?
– Spelarna mellan 14-18 år och utbildningen av dessa anser jag vara det absolut viktigaste. LFK måste skaffa sina egna spelare som blir duktiga A-lagsspelare. Det finns idag inte ekonomin för något annat och man måste tänka långsiktigt.
Idag tänker man så j-la kortsiktigt och tar in spelare från amerika och andra ställen. Det är sånt j-la ”bjäff”. Man måste se minst fem år framåt och ha tålamod. Det finns det ingenting av idag som det känns.
Helst vill man vinna serien redan idag. Eller kanske säsongen före. Långsiktighet tack!

Du låter både upprörd och engagerad när du talar om detta?
– Ja, jag blir lätt det. Brukar säga att killarna i vår stad inte föds som sämre fotbollsspelare än någon annanstans. Dessutom brukar vi titt som tätt vinna DM i olika åldersklasser. Men sen då? Det händer ju f-n ingenting!
Någonting måste vi i Lidköping göra fel och de på andra ställen göra rätt.
Här måste man verkligen sätta sig ner och kolla vad man ska göra annorlunda.

Vad tror du annars att den lokala fotbollen befinner sig om 5-10 år?
– Jag hoppas att LFK har tagit sig ett steg upp. Att ha målsättningar som Superettan är bara löjligt. Ha realistiska målsättningar och var nöjd om man nått division två om fem år med många egenproducerade spelare från Lidköpingstrakten. Dessutom hoppas jag att Akademin och Råda också har tagit sig uppåt. Råda ska spela minst i fyran. Skulle detta ske tror jag också att andra klubbar skulle gå framåt och bredden skulle höjas.
Inte alls säker på att detta kommer att ske, men jag hoppas.

Du har många åsikter och är intresserad av den lokala fotbollen. Du är inte sugen på att ta en plats i någon styrelse eller annan sektion i någon förening?
– Har fått lite frågor, men jag måste känna att det är rätt för att ge mig in i något. Än så länge har jag inte gjorde detta riktigt. När jag väl gör det kommer jag att gå in 100% för detta.
Om det blir av får vi se, men jag stänger inga dörrar till någon förening. Känns det bara rätt hjälper jag gärna till.

Är det något annat du skulle vilja tycka till om när du nu får chansen?
– Först tycker jag att det är en skandal att det inte finns fler konstgräsplaner i Lidköping. Men jag tycker inte att fotbollen ska hålla på och gnälla på bandyn. De ska vara glada att vi har ett bra bandylag i stan.
Nej, fotbollen måste visa själva att man är att räkna med och ta ett eget ansvar.

Till sist ska du få skicka stafetten vidare till någon annan lokal spelare, ledare, eldsjäl eller dylikt. Vem har du valt och vad vill du fråga?
– För att fortsätta på föregående fråga så tycker jag att Lofa borde driva fotbollsfrågorna tuffare. Jag tycker ärligt talat att Lofa just nu är så  j-la kasst. Man har en sommarturnering, en vinterturnering och delar ut lite pengar. Man skulle kunna göra så j-la mycket mer. Idag gör man ju inte ett j-la skit!
Därför skulle jag vilja fråga någon ur Lofa hur man egentligen arbetar idag och vad Lofa skulle kunna göra annorlunda för att lyfta fotbollen i Lidköpings kommun?

Lämna en kommentar