ANNONS:
ANNONS:

”Tappade närkampsspelet helt och blev rädd”

Han gör i år sitt första år som tränare.
Möt Fredrik ”Figge” Larsson i en Fredagsstafett om Kållandsö, målskyttet och benbrottet som förändrade hela karriären.
Dessutom om framträdandet som Jessica Andersson i Fame.

10
FREDRIK ”FIGGE” LARSSON
, 30 år, spelande tränare i Kållandsö, lirar gula Puma, sambo Kristin, sönderna Elias 6 år och Theo 4 år, bor i radhus i Ulriksdal, brevbärare i Lidköping, umgås gärna med familj och vänner på fritiden, håller mötet med Gais 2002 och seriesegern med Heimer 2004 som bästa fotbollsminnen och Jimmie Hemmenbach i Heimer som bästa spelare som han spelat tillsammans med.

Fem snabba: 
(Fredriks svar i fet stil)
Spelare eller tränare
Degeberg eller Hagavallen
Ytterback eller yttermitt
Köra bil eller cykla ut med posten
Sjunga eller dansa

Det har nu gått ett par månader sedan du tog över tränaruppdraget i Kållandsö. Hur har det varit?
– Det har varit bra. I början var det lite folk på träning, men det visste jag om på förhand. Nu ser det bättre ut och jag tycker det är kul att få styra över en grupp även om jag delar ansvaret med Peter ”Colten” Andersson.
Överlag är det hur som helst inspirerande, men jag kommer på mig själv ibland att vara för mycket av en spelare och låta övningar bara rulla på, när jag istället borde gå in och bryta och förbättra.
Men jag lär mig hela tiden och det blir bättre.

Var tränarbanan något du tänkt på innan du blev tillfrågad?
– Ja, men inte så här tidigt kanske. Sa att jag kunde tänka mig att hjälpa till och assistera om det behövdes i år, men inte som huvudtränare. Men när man inte fick tag på någon tränare så fick man ställa upp.

Känner du dig som en nödlösning?
– Nej, det tycker jag inte. Jag frågade många spelare och kollade läget i gruppen innan jag tog beslutet att tacka Ja. De flesta var väldigt positiva så med det i ryggen kändes det bra.

Om du jämför årets Kållandsö med samma lag förra året. Hur låter det då?
– Lagen känns rätt så likvärdiga. Är alla bara tillgängliga så tycker jag att vi har en lika bra startelva som förra året. Det är väl bredden som är sämre och jag är osäker på vem som ska göra våra mål. Vi har delat upp det bra under träningsmatcherna men vi saknar en riktig måltjuv.

Ni var topptippade inför förra säsongen, men vad bör man förvänta sig av er detta år?
– Det är svårbedömt. Det har gått hyfsat i träningsmatcherna, även om vi åkte på en ”plump” senast mot Akademin (0-5). Tyckte ändå det var jämt i 60 minuter då.
Resultatmässigt tycker jag att vi hör hemma på den övre halvan. Men vi är inte lika ”hajpade” som förra året och får slå mer ur underläge denna säsongen. Finns andra lag som får bära favoritskapet.

Vad blir viktigast för er då för att nå målet med en plats på den övre halvan?
– Vi måste hitta ett bra försvarsspel och fortsätta utnyttja att vi är ett fysiskt starkt lag. Sen måste vi som sagt hitta en målskytt. Ska man plocka fram spelare så är Andreas Erkenborn viktig för oss på mitten och Staffan Falkenström på topp lär också behöva sticka ut.

En derbytät serie väntar. Dina tankar om den?
– En väldigt kul serie. Är ju derby i varje omgång känns det som. Tror det blir en väldigt öppen serie där inget lag varken sticker ut positivt eller negativt på förhand. Trollhättans FK har jag hört ska vara bra. Även Akademin och Corner ska väl finnas med i toppen kan jag tycka.

3

Om vi går till dig personligen. Hur är formen på dig veckan innan premiären?
– Blir bättre och bättre tycker jag. Har inte bestämt var jag ska spela än bara. Har spelat ytterback, yttermitt och innermitt i träningsmatcherna, men det blir nog som vanligt. Jag spelar där jag behövs bäst vilket beror helt på vilka andra spelare som kan spela.

De senaste åren har du huserat på högerkanten, men i din ungdom var du en fruktad anfallare. Berätta om det!
– Började spela i Rackeby och hade väl lätt för att göra mål. Har alltid varit snabb och löpte mycket i djupet. Gick sen vidare till Heimer som 15-åring för att ta nästa steg. Där fortsatte det att bli många mål och efter två år i P16 och J-lag flyttades jag upp i A-truppen.
Allt flöt på bra och drömmen då var förstås att spela så högt upp i seriesystemet som möjligt.fredrik larsson

Du nämner en match mot Gais som bästa fotbollsminne. Varför då?
– Var 2002 och sista vårmatchen i början av juli. Vi spelade på Gamla Ullevi och mattan var grym eftersom det var VM-uppehåll just då. Flera tusen på läktaren och ett Gais som hade ett väldigt namnkunnigt lag. De tog ledningen med 2-0, men sedan yrkades jag reducera till 1-2. Var underbart. Vi gjorde en kanonmatch, men förlorade med 3-2.

Bara en månad efter hände något som i dubbel bemärkelse blev en ”brytpunkt” i din karriär. Vad hände?
– Var i mitt livs form och i början av augusti skulle vi spela en internmatch. Skulle egentligen inte varit med, men jag var det i alla fall. Kom fri och nådde precis bollen före målvakten Rikard ”Wertan” Wertheimer i målet. Han träffade dock mitt ben och jag föll. Kändes väl inte så jättefarligt och jag cyklade hem efter matchen. Det blev värre och det visade sig att benet var brutet.

Hur påverkade den händelsen dig?
– Ganska mycket tror jag. Innan det var jag väldigt orädd och gick tufft in i alla dueller. Men efter händelsen tappade jag närkampsspelet helt och blev rädd. Känns ibland inte som jag kommit ifrån det än. Blev att man tänkte mycket mer efter smällen. Sen fick jag ytterligare en smäll på benet under våren året efter. Då var jag säker på att det var brutet, men det var det inte. Trots det var jag borta i ett par månader.

Hur kom det sig att du flyttades ner i banan när du hade varit en så framgångsrik anfallare?
– Vet faktiskt inte, men när jag kom tillbaka efter skadan fick jag spela på yttermittfältet och det gick bra. Sedan hade ”alla” en tendens att sluta som ytterback i Heimer och där hamnade även jag. Trots att jag inte kunde nicka gick det bra och mina två sista år i klubben så gjorde jag samtliga matcher från start på den positionen.

Trots en gjuten plats i startelvan valde du att lämna Heimer för Kållandsö och ta ett kliv ”tillbaka”. Varför då?
– Främst för att vi fick vårt andra barn den sommaren och jag kände att jag behövde lägga ner lite för mycket tid på fotbollen. Sedan så tjatade kompisarna i Kållandsö på mig och det lockade att få lira med dem. Kändes som ett roligare alternativ helt enkelt.

Om du tittar tillbaka på din fotbollskarriär så här långt. Är det något du skulle gjort annorlunda?
– Vet inte. Det jag kan tänka på är att jag blev utlånad till Lif 2003 efter mina skador. Då spelade jag anfallare och då gick det väldigt bra och jag gjorde mål igen. Gick tillbaka till Heimer sen, men kanske borde jag stannat i Lif några år och gjort mer mål och kommit tillbaka på riktigt. Det är väl det som finns i bakhuvudet.

Nu har du precis fyllt 30 år. Hur firade du det?
– Det blev ett släktkalas. Var rätt så lugnt, men vi får se om vi fixar till någonting mer i sommar.

Du var en relativt blyg person i ungdomen, men sakta men säkert har du tagit mer plats och idag hamnar du allt oftare i centrum. Trivs du med det?
– Har väl aldrig varit den som trivts i rampljuset. Men det har som du säger kommit mer och mer och jag tycker det är kul med lite uppmärksamhet ibland. Att man ibland får vara i centrum är inget jag är obekväm med i alla fall.

Rickard Johansson som var förra veckans ”Stafettdeltagare” undrar om du fortfarande showar på lagfesterna. Vad menar han med det egentligen?
– Började på ett träningsläger med Heimer i Malmö. Varje rum skulle göra ett uppträdande och jag bodde med Rickard och Gustav Nordmark. Melodifestivalen hade just avslutats och vi kom på att vi skulle köra Fame med ”Give me you love”. Efter det uppträdandet blev det ett stående inslag på varje lagfest.
Har inte kört något här ute på Hagavallen, men nu när detta kom upp kanske grabbarna börjar fråga…

Till sist ska du få skicka stafettpinnen vidare till någon annan lokala spelare, ledare eller eldsjäl. Vem har du valt och vad vill du fråga?
– Jag har valt en gammal lagkompis från Heimertiden som nu spelar i IFK Tidaholm. Den jag valt är målisen Robert Österberg. Jag vill veta varför han år efter år åker från Lidköping till Tidaholm. Är det för pengarna som alla säger?
Sen vill jag också veta om han kan tänka sig att bli tränare i framtiden?

Lämna en kommentar