ANNONS:
ANNONS:

”Tjejer är mer företagssamma och bryr sig om det som sker i laget och föreningen”

Fredagsstafetten denna vecka träffar Lars Svensson. Lars har tränat både Heimer, Götene och Vara, men gör nu sin första sejour i ett damlag då han assisterar Kjell Larsson i Lidköpings FK.
För Lokalfotboll.se berättar han om vad som överraskat honom som damtränare, hur han vill vara som ledare och varför han inte ställde upp på kort endast iförd slips.

LARS SVENSSON, 44 år, fotbollstränare i LFK-dam, fru och tre barn, bor på Majåker i Lidköping, jobbar som rektor på De la Gardiegymnasiet, håller hösten 2006 när Heimer gick från tabelljumbo och 5 poäng till obesegrade under hela hösten i division två som bästa fotbollsminne och Stefan Andersson (då Lindome, tidigare BK Häcken) som bäste spelare han spelat tillsammans med.

Fem snabba: (Lars svar i fet stil)
Tennis eller golf
Konstgräs eller naturgräs på Framnäs IP
Rektor eller fotbollstränare
Sil dam eller Gauthiod dam
Förlust med 0-1 eller 3-4

Som vanligt börjar vi med att kolla upp din bakgrund som spelare. Hur har den sett ut?
– Spelade väl fotboll när jag kunde börja gå då jag växte upp i en fotbollsfamilj. Spelade som knatte i IFK Skara innan jag gick över till Skara IF i tonåren. Debuterade som 16-åring i A-laget, men sedan flyttade familjen till Lidköping och då blev det Heimers 16-åringar och J-lag.
Tillhörde A-truppen mellan 19-21 år, men tog aldrig någon fast plats och när jag började plugga i Göteborg blev det istället spel i Lindome GIF. Där började också min tränarkarriär som 24-åring.

Tänkte just komma till det. Hur kom det sig egentligen att du började med tränarbanan?
– Var som sagt i Lindome. Insåg snabbt att jag aldrig skulle bli allsvensk lirare. Det gjorde väl klubben med och frågade om jag ville assistera i tränarstaben. Hade alltid varit en spelare som tänkt mycket på vad laget kunde göra bättre och sådana saker så det kändes som ett naturligt steg att ta.
Hann också med att vara spelande-tränare i IFK Mölndal innan jag flyttade hem och började träna 16-åringar och J-lag i Heimer.
2002 kom jag återigen in i ”seniorsvängen”. Först som assisterande åt brorsan Anders i Heimer. Sedan två år bakom Lars ”Z”  Zetterlund. 2005 blev jag huvudtränare i Götene innan jag återvände till Heimer som huvudansvarig 2006-07. Vara kom sedan att bli sista uppdraget som herrtränare under 2008-2009.

Angående tränarbiten. Du befinner dig just nu på Tränarsymposiet i Skövde. Är det en givande tillställning?
– Verkligen. Jag gillar omvärldsbevakning och tror aldrig att man är fullärd. Att vara här är inspirerande. Har just lyssnat på Pia Sundhage som pratat relation mellan ledare och spelare. Oerhört intressant!
Imorgon blir det Tom Prahl under temat ”En försvarsspelsresa”. Vilket fotbollsgodis!

Jag intervjuade som du vet din bror Anders för ett par veckor sedan. Vilka skillnader och likheter har ni ert ledarskap tycker du?
– Oj, det var inte lätt. Det kan nog du eller andra som haft oss båda som tränare avgöra. Tror dock att vi är ganska olika. (läs intervjun med Anders). Jag kan bara tala för mig och jag tror mycket på delat ledarskap där alla i staben är väldigt involverade och engagerade. Jag låter gärna andra ta mycket ansvar och har inget behov av att leda och göra allt själv. Tror verkligen på dialogen och att snacka mycket med spelarna så att de mår bra och trivs i gruppen.

Efter många år som herrtränare jobbar du nu i ledarstaben för LFK-dam. Vilken är din roll där för de som inte har koll?
– Jag är mentor åt Kjell (Larsson). Sedan har jag hand om minst en träning i veckan. Fokus är då på vår spelidé och vårt försvarsspel.

David Milos skickade stafettpinnen vidare till dig och frågade hur det kom sig att du nu engagerar dig i ett damlag efter alla år som herrtränare. Du som tydligen inte alls gillat damfotboll. Stämmer det som David påstod?
– Jag har inte sett mycket på damfotboll och det har väl funnits en anledning till det. Det måste jag säga och det har jag också berättat för tjejerna i laget. Att det blev LFK-dam beror förstås mycket på att jag och Kjell Larsson trivs väldigt bra ihop. Saknade fotbollen och var sugen på att dra igång med något. När jag sedan fick frågan från Kjell kändes det som en bra och spännande lösning.

Nu har du varit involverad i laget i drygt ett år. Dina lärdomar och erfarenheter från ett år inom damfotbollen?
– Visst är det fotbollsmässiga skillnader. Spelförståelse, hårhet i skott och passningar är inte lika bra som herrarnas, men jag har upplevt massor med saker som istället överraskat på mig positivt.
Framför allt inställningen till det vi håller på med. Tjejerna är lyhörda, intresserade och nyfikna på allt det vi säger och gör. Det gör det betydligt roligare än när man tränar killar som mer förväntar sig att alla ska fixa och trixa allt runt omkring. Tjejerna är mer företagssamma och tar tag i saker och bryr sig om laget och det som sker i föreningen. Det skapar en enorm energi och glädje för oss som är ledare.

Ni har haft en lugnare ”Silly Season” inför denna säsong, än inför fjolårets. Hur är känslan inför 2013?
– Jag kanske inte är helt rätt person att uttala mig om det, men jag har en bra känsla. Vi gjorde en stor resa under förra året. Vi ändrade fotbollsvardagen för tjejerna i laget och nu gäller det att fortsätta på det spåret och sätta en kultur för hur man tränar och spelar damfotboll i Lidköping.
Vi har ett bra spelarmaterial och jag tror på bra resultat 2013.

En spelare som lämnade klubben var anfallstalangen Emma Öberg. Ett tungt avbräck förstås. Gjorde Emma rätt som lämnade för Falköpings KIK tycker du?
– Nej, jag tycker inte det. Jag tycker att det hade varit bättre för Emma att lägga ner mer tid på träning och skola i Lidköping än att spendera tiden på bussen till Falköping.

Lottningen för seriespelet 2013 är klart. Ni möter Sil på Framnäs direkt i seriepremiären. Det måste vara inspirerande!
– Det är jättebra för intresset för både oss, Sil och hela serien tror jag. Kommer att bli många spännade matcher i serien, men det är klart att det är kittlande med Kjell Larsson i ena båset och Rolf Johansson i det andra på Framnäs i april.

Om vi ska prata om tid som ligger ännu längre fram. Var är LFK-dam om fem år tror du och finns det möjligheter till Damallsvenskan för ett lag från Lidköping?
– Tror att mycket är beroende av de ekonomiska bitarna för att kunna ta sig uppåt, men på damsidan behövs inte lika mycket pengar som på herrsidan. Jag är övertygad om att det finns möjligheter till Damallsvenskan, men mycket hänger på detta och att vi kan jobba vidare med att vara bra på att marknadsföra oss och sticka ut.
Om fem år tror jag annars att LFK-dam har tagit sig upp ytterligare en serie och är ett stabilt lag i den nya Damettan.

Du pratar om vikten av att våga sticka ut. Ett av de mer vågade inslagen var när tränarstaben poserade endast iklädda slips. Du fanns inte med på den bilden. Fegade du ur?
– Ha, ha. Jag vet inte om det var fegt eller klokt, men jag försökte allt undvika den bilden. Dock var den kanon tycker jag och ska det pratas damfotboll i stan gäller det som sagt att sticka ut och komma ”överst på dagordningen”. Calle Wellner hos oss är en mästare på den biten och han ska ha mycket ”cred” för att vi lyckats bra med det hittills.

Jag frågade var LFK-dam befann sig om fem år. Var befinner sig Lars Svensson inom fotbollen om fem år?
– Då har jag nog precis avslutat en sejour som huvudtränare i någon klubb och valt att jobba på något annat sätt inom fotbollen. Kanske som nu. Sen sitter jag nog i något styrelserum eller liknande och jobbar för fotbollen. Att jag gör något inom fotbollen känns självklart. Det här är mitt stora fritidsintresse och jag älskar sporten!

Till sist ska du få skicka stafettpinnen vidare till någon annan lokal spelare, ledare, eldsjäl eller dylikt. Vem har du valt och vad vill du fråga?
– Jag har valt Götenesonen Jesper Arvidsson som nu bytt från Åtvidaberg till Djurgården. Jag undrar hur det känns att komma till en klubb med mer krav på sig och hur man överlever som spelare i Allsvenskan? Både ekonomiskt och fotbollsmässigt.

 

 

Lämna en kommentar