ANNONS:
ANNONS:

”Vad är väl egentligen en seriepremiär i femman?”

Vad är väl en seriepremiär i division fem?
Säkert seg, dötrist, nervös och alldeles, alldeles… UNDERBAR!

En hörna på övertid

I morgon måndag är det äntligen dags för seriepremiär! Efter flera månader av försäsongsträning och mindre betydelsefulla träningsmatcher ska det bli allvar. Poäng ska delas ut och man ska antingen glädjas eller deppa efter drygt 90 minuters sparkande och springande.

Men vad är väl egentligen en seriepremiär kan man ju fråga sig?
Det är ju bara en av 22 matcher och det delas ut precis lika många poäng i omgång 9 som det gör i den första. Och varför detta oerhörda fokus på vilka elva spelare som startar matchen? Om ett par omgångar är ju flera spelare skadade och avstängda och då är det ju helt andra spelare som tar plats.

Och spelet ska vi inte tala om. På en lite tuvig plan är det 22 nervösa spelare som tar felbeslut och har svårt med både tempo och bolltoutch. Inte sällan är det en tursam situation som avgör en oftast målsnål tillställning där båda lagen mest är rädda för att förlora.

Allt ovan till trots. Vad är det egentligen som gör att killar och tjejer, män och kvinnor känner sig extra pirriga inför årets första seriematch? Och vad är det som gör att publiken är så otroligt förväntansfull inför dessa matcher?

Har gått och funderat på detta ett tag och kommit fram till att för egen del handlar det om pirr i magen på grund av alla förväntningar. Förväntningar som andra har på laget och som man har på sig själv. Hur står man sig egentligen mot andra lag när det väl gäller och hur har man toppat formen inför allvaret som stundar?
Med andra ord är det själva ovissheten som skapar den där speciella känslan.

Man vill helt enkelt reda ut de där frågetecknen man har och då vill man givetvis också vara en av de elva spelare som startar matchen. Kan fortfarande minnas år 2000 när jag som nyss fylld 17-åring togs åt sidan av tränare Sören Hammarén efter den sista träningen innan premiären. Han berättade då att jag skulle vara reserv på läktaren.
Vet att det då till och med kom en tår på kvällen och från läktaren på Hallevi IP fick jag med blandade känslor se målfarlige Peder Funk rulla in segermålet till 1-0. Skäms verkligen fortfarande att jag då hade svårt att riktigt glädjas över årets första trepoängare

Nu 14 år senare är det jag som bär kaptensbindeln i min älskade moderklubb. Känslorna finns fortfarande där och jag hoppas förstås att alla killar i laget (även de som inte tar plats för dagen) hjälper till att ro tre poäng i hamn.
För vår del i Råda handlar det om en premiär mot Ardala och om morgondagen är oviss, så kan man i alla fall titta tillbaka på de premiärer man själv varit delaktig i för att se hur det egentligen gått. Tog tillfället i akt att göra detta. För egen del var det jätteintressant, men för en utomstående kanske inte lika nostalgiskt.

Hur som helst. Här är resultatet i mina seriepremiärer sedan 1999. Inom parentes var vi till sist slutade i serien.

2013Råda – Kållandsö 2-3 (7:a i femman)
2012 – Herrljunga – Råda 2-1 (6:a i femman)
2011 – Lif – Råda 0-1 (7:a i fyran)
2010Råda – Gullspång 7-0 (1:a i femman)
2009Råtorp – Immetorp 3-0 (5:a i fyran)
2008Råtorp – Viking 3-0 (1:a i femman)
2007Råtorp – Norrstrand 1-1 (3:a i femman)
2006Råda – Inland 3-0 (2:a i fyran)
2005 – Trässberg – Råda 2-0  (1:a i femman)
2004Råda – Gauthiod 0-5 (11:a i fyran)
2003 – Hagapojkarna – Heimer 3-3 (3:a i trean)
2002Heimer – Skärhamn 1-4 (11:a i tvåan)
2001Heimer – Skene 0-1 (10:a i tvåan)
2000 – Wargön – Råda 0-1 (10:a i fyran)
1999 – Sil – Råda 3-0 (1:a i femman)

Matcher: 15, Vinster: 6, Oavgjorda: 2, Förluster: 7, Målskillnad: 26 – 24

Vad kan man då utläsa av seriepremiärens betydelse för hur resultatet ser ut efter 22 matcher?
Svaret är väl kort och gått att det absolut inte finns något som helst samband. Men det skiter jag i. För mig är morgondagen lika speciell som en födelsedag.
Och visst Ja! Imorgon är det visst min födelsedag. Vad jag önskar mig? Tre poäng mot Ardala förstås!

Lämna en kommentar