ANNONS:
ANNONS:

”Vi i Götene är alltid kassa när det inte gäller någonting”

Fredagsstafetten jobbar vidare ”ända in i kaklet” innan det är dags att stämpla ut för veckan. Denna gång träffar vi Götenes Andreas ”Ankan” Johansson som berättar om varför han var en ”Late bloomer”? Hur det kommer sig att Götene är ett så sammansvetsat gäng och varför laget alltid gör så usla vårsäsonger?


ANDREAS ”ANKAN” JOHANSSON
: 28 år, mittback i Götene IF, bor i lägenhet i Lidköping, sambo med Johanna Elvelind i LFK, jobbar som målare, kolla på fotboll, tekniska prylar och öldrickning med kompisarna är fritidsintressena, seriesegern med Götene IF i division tre 2009 är bästa fotbollsminnet och Jesper Arvidsson (då Götene, nu Djurgården) är bästa spelare han spelat tillsammans med.

Fem snabba: (Andreas svar i fet stil)
Mittback eller innermittfältare
Konstgräs eller naturgräs
Vårsäsong eller höstsäsong
Slå en tunnel eller göra en perfekt glidtackling
LFK-dam eller Sil-dam

Först det som alla undrar. Hur fick du smeknamnet ”Ankan” ?
– Var 8-9 år när vi spelade fotboll på en plan i området. Jag stod i mål och gjorde en räddning. Någon ropade att det var en riktig ”Ank-räddning” och på den vägen är det. Smeknamnet har följt med mig överallt sedan dess.

Berätta lite kort om din fotbollskarriär. Hur har den sett ut?
– Började som 5-åring i Götene och spelade i klubben fram tills året när jag fyllde 16 år. Då blev det spel i Heimers J-lag i två år. Gjorde sedan en säsong i A-laget 2003, innan jag återvände till Götene 2004. Där blev jag kvar…

Du var inte den som var den allra största talangen i tonåren, utan ditt genombrott kom först vid 20-årsåldern. Hur kom det sig att du blev en ”Late bloomer” och hur orkade du hänga i?
– Spelade anfallare som yngre, men ju äldre jag blev desto tuffare blev konkurrensen och jag flyttades runt mellan olika positioner. I Heimers J-lag blev jag mittback och kände att jag hittade rätt. Sedan fick jag som sagt chansen i Heimers A-trupp som 19-åring, men jag fick inte någon direkt speltid. Konkurrensen i försvaret var stentuff (Anders Persson, Markus Svensson, Michael Christensson) men jag fick inte ens hoppa in vid skador då tränare ”Zäta” (Lars Zetterlund) gärna satte in sig själv istället.
Kände ändå att jag var bra tränad och det blev att jag lämnade för Götene och där fick jag förtroendet av Rolf Johansson att spela mittback. Då lossnade det rejält och jag tycker kanske att säsongen som 20-åring i Götene är den bästa jag gjort.

Nu lider du av rejäla ljumskproblem och sedan drygt ett år tillbaka har det blivit lite med speltid. Hur mår du?
– Problemen började för nästan ett och ett halvt år sedan och jag har sedan dess haft svårt att ta ut steget och skjuta. Har dock spelat lite när vi haft kris i laget, men det är trist när man inte känner att man kan bidra tillräckligt.
Nu har jag i alla fall varit på IFK-kliniken och det verkar som jag ska ta bort brosk som sittter i ljumsken. Väntar nu på tid för operation i Mölndal och med lite tur sker det i vår så att jag kan spela höstsäsongen.

Höstsäsongen Ja! Det är väl då hela Götene börjar att spela fotboll? Eller hur är det egentligen med det där att ni alltid gör en usel vårsäsong innan ni spelare kanonbra fotboll på hösten?
– Vi brukar alltid säga att vi är kassa när det inte gäller något. På våren har vi problem med att se allvaret. Då tar vi inte jobbet och eftersom vårt spel bygger på att alla sliter och springer blir resultatet därefter. På hösten så inser vi att vi måste börja ta poäng och då händer det grejer. Sedan underskattar väl lagen oss också efter vår dåliga insats under vårmatchen.

Ni verkar vara ett tight och sammansvetsat gäng i Götene. Är det hemligheten bakom att ni är ett lag för division två?
– Mycket ligger i det. Vi har en j-la gemenskap och umgås mycket på fritiden också. Då vi känner varandra väl kan vi också ställa krav på varandra på planen. Man kan skälla på någon under match, men allt är glömt när vi kliver av. Vi vet var vi har varandra och det syns. I alla fall på match. Under träningar kan det bli lite väl flamsigt ibland.

Hur då? Berätta!
– Eftersom vi har en viss jargong så blir det mycket skratt och lite dålig fokus ibland på träning. Det samma gäller innan match. Vi är inga killar som ”vill gå in i oss själva” och sitta tysta i omklädningsrummet före matchen. Vi skrattar gärna lite och är allmänt uppspelta. Vet att Sören Hammarén hade lite svårt med det när han först kom till Götene. Han ville köra den andra stilen, men när han väl förstod att det var vårt sätt att ladda upp köpte han det och det fungerade skitbra. För när domaren blåser igång matchen är det inget annat än fokus som gäller.

Ni räddade kontraktet via kvalspel ifjol. Vad kan vi förvänta oss av Götene i år?
– Tycker det ser bra ut. G:son (Fredrik Gustavsson) är väl tveksam och detsamma gäller Josef Rydberg och Johan Apell. Annars har vi fått behålla alla och Jacob Söderberg kommer att bli nyttig för oss. Sen tror jag några av de yngre killarna som Johan Höjer och Albin Wemmert tar ett steg till i år. Eftersom det bara är ett lag som åker ut i år känns det lugnt att undivka nedflyttning. En sjätteplats skulle vi nog säkert vara nöjda med så här på förhand.

Gauthiod och ni spelar återigen i samma serie. Upplever ni i Götene det som ett derby när ni möts?
– Absolut. De år vi spelat i samma serie har det alltid varit de matcherna där vi laddat som mest. De är som oss ett storväxt lag som gillar att smälla på. Det innebär roliga och fartfyllda matcher som är speciella att spela. Gauthiod ska vi ha bakom oss i år!

Jesper Arvidsson hånade din och ett par av dina lagkamraters ”Zlatan-frisyrer” när han intervjuades förra veckan. Han undrade när det var dags att klippa håret? Din kommentar på det?
– Jesper måste tänka på att vi är ifrån en liten håla. Här hänger vi inte med i modet som de gör i Stockholm. Vänta ett par år så kanske trenden med kortare hår har kommit till Götene. Då kanske vi tar och klipper av håret.

Om du till sist ska hjälpa oss med att lära känna killarna i Götene lite. Vem i laget är egentligen…
Lagets viktigaste spelare: Patric Norismaa. En kapten som aldrig gör dåliga matcher och när han är bra är han riktigt j-la bra!
Mest underskattade spelare: Oscar Johansson. Han har en bredare repertoar än att bara komma in det sista och göra mål från boxen.
Lagets clown: Oscar Johansson. Han skojar alltid och säger vad han tycker.
Sämsta förlorare: Patric Noorisma & Patrik Torsmyhr. ”Norre” hatar att förlora på träning och Torsmyhr blir riktigt gubbgrinig vid förlust.
Mest fåfäng: Fredrik Gustavsson. ”G:son” ser alltid ut som han ska på krogen och har en stående tid hos frisören. Oerhört fåfäng!

Till sist ska du få skicka stafetten vidare till någon annan lokal spelare, ledare, eldsjäl eller dylikt. Vem har du valt och vad vill du fråga?
– Jag har valt Stefan Rodevåg i Falkenberg. Jag hann bara med en försäsong i Götenes A-lag med Stefan, men jag vill veta hur hans kontraktssituation ser ut och om han skulle kunna tänka sig att avsluta sin karriär i Götene?

 

 

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterPrint this pageEmail this to someone

2 tankar på “”Vi i Götene är alltid kassa när det inte gäller någonting”

  1. Du säger att ni ska vara nöjda med en sjätteplats i år men ändå ska ni ha Gauthiod bakom er, det betyder ju alltså att ni måste komma först.. Lycka till…

Lämna en kommentar