ANNONS:
ANNONS:

”Vissa matcher kan sitta kvar i huvudet under flera dagar”

Vad får en ung kille att döma fotboll?
Möt Admir Hasanbegovic i en Fredagsstafett om rollen som lokal fotbollsdomare i ett hårt klimat. Dessutom. Får man tillräckligt med betalt och vilken klubb har bästa domarrummet?


Admir.001

ADMIR HASANBEGOVIC,
 23 år, fotbollsdomare, dömer i svarta Adidas Copa Mundial, bor i lägenhet i Lidköping, mamma, pappa, brorsan Semir (29 år), studerar till ämneslärare i Samhällskunskap och Geografi, umgås med famil och vänner samt träning är fritidsintressena, DM-segern med Heimer P16 mot Elfsborg på Borås Arena är bästa fotbollsminne och han håller Gabrijel Matanovic som bäste spelare han spelat med och Anna Leon (Heimer) som bästa spelare han tränat.

—————————————-

Fem snabba: 
(Admirs svar i fet stil)
Lämna fördel eller blåsa straff
Svart domartröja
eller färgglad domartröja
Assisterande domare eller huvuddomare
Headset
eller frisparksspray
Utekväll eller hemmakväll

—————————————-

11050104_10153510789621996_1773582147441996521_o
Admir. En ordningssam herre.

Om du ska beskriva dig själv med tre ord. Vilka ord väljer du då?
– Ambitiös tycker jag att jag är. Sedan är man väl snäll också. Hmm… Ett tredje vill du ha också. Jo, jag är självkritisk också. En pedant i allt jag gör.

Om vi börjar med ditt ursprung. Du har ett namn som inte direkt klingar ”Kållandsö”. Kan du berätta var du kommer ifrån och din uppväxt?
– Är född i Bosnien 1992 och bara en kort tid senare flydde familjen till Sverige på grund av kriget på Balkan. 1993 kom vi till Haparanda och efter en massa flyttar hamnade vi i Tidaholm 1995. Det är därifrån mina första barndomsminnen är. Man fick sina första kompisar och började lira lite boll. 1999 fick pappa jobb på Scan och mamma på Dafgårds så då valde vi att flytta till Lidköping.
Sedan dess har vi bott i stan och jag har haft en trygg och bra uppväxt här.

Hur mycket betyder ditt gamla hemland Bosnien för dig idag?
– Mycket. Även om jag inte kommer ihåg något från när familjen bodde där så har vi stor samhörighet till trakten och vi har faktiskt byggt ett hus i Sanski-Most som vi är i varje sommar. Själv är jag där ungefär fem veckor varje år och det har blivit att man har hittat en form av sin identitet där nere

Om jag förstår det rätt så hade du inget direkt superintresse för sport och fotboll som ung. Stämmer det?
– Ja, det stämmer väl. Brorsan (Semir ”Semlan” Hasanbegovic) var ju tokig i det där, men inte jag. Minns att jag ville börja spela lite pingis under något lov, men då sa pappa att det inte var något för mig. Jag skulle spela fotboll. Var inget jag gillade i början, men allt eftersom växte intresset. Inte minst när jag började att växa till mig under lågstadieåren. Då tänkte man att nu händer ju lite grejer och då blev fotbollen roligare.

Så du började lira mer organiserat i något lag?
– Stämmer. Började i Lidköpings IF fram till 12-årsåldern. Sedan bytte jag och kompisarna till Heimer där jag spelade fram till juniortiden. Då började jag att få ont i ryggen. Kände väl också att jag behövde snäppa upp träningen. För efter juniorlaget handlade det ju om att antingen gå vidare till A-laget eller byta klubb. Det var under den tiden som jag kom in på det där med dömningen.

Ja, berätta. Vad får egentligen en ung kille att frivilligt börja döma fotboll?
– Det började med att vår tränare (Jonas Lugner) tyckte jag skulle hålla igång lite under tiden jag hade ont i ryggen. Fick då döma lite matcher nere på Ågårdsvallen.
Trots att det var lite tufft i början kände jag efter ett tag att det verkligen klickade för mig. Jag kände att här har jag möjligheten att leda en match. Inte det att jag gillade makten, men jag har alltid varit ledartypen när jag spelat. Här fick jag möjlighet att sätta en positiv prägel på matchen och vara en matchledare.

Lite senare tipsade Lugner mig om en domarutbildning och jag hoppade på. Det var då jag på allvar började att satsa på dömningen och inte på att spela själv.

539179_448970828466918_831218494_n
Admir med brorsan ”Semlan”.

Din resa uppåt i seriesystemet har gått snabbt de senaste åren. Hur högt upp får du döma idag?
– Som huvuddomare får jag döma i division fyra herrar och som assisterande domare upp till division två herrar. Blir tyvärr inte så mycket dammatcher för mig då vi har få lag i trakten som spelar högt upp. Och till de matcherna kallar de in domare utifrån.

Vilken typ av match tycker du att det är roligast att döma?
– Toppstrider eller bottenstrider helt klart. När det gäller att vinna för båda lagen. Sedan vill jag gärna ha en blöt plan där det ges möjligheten att glidtackla. Tufft spel är kul, men det ska samtidigt finnas en respekt mellan spelarna somgör att man kan klappa om varandra efter situationerna.

Hur bra koll har du på lagen du ska döma?
– Man kollar förstås in tabellen så man vet  läget för lagen och kan snacka med tränarna innan match. Men det blir mest det ytliga kring lagen. Man vill inte skapa sig för många förutfattade meningar.

Ibland kan det bli hårda ord mot domare på planen. Hur känner man som domare när någon kallar dig ”idiot” eller ”domarjävel”?
– Det var värre förr. Då såg man det väldigt personligt och undrade vad man gett sig in på. Men det är annorlunda nu. Skäller någon nu inser man att det är på mig i rollen som domare. Inte som person. Tillåter alltid spontana reaktioner, men det finns en gräns och går någon över den får man ta det efter regelboken.

Har klimatet för domarna blivit tuffare tycker du?
– Av det man läst så bverkar det ju så, men personligen tycker jag inte det. Det handlar ju som domare att förebygga och leda matchen på ett bra sätt genom att kommunicera med spelare och att ha spelförståelse. Tycker jag blivit en bättre matchledare med åren och då händer också mindre grejer på planen.

Har du lätt för att släppa en match ur tankarna efter att du dömt?
– Det är helt beroende på vad som har hänt. Vissa matcher släpper jag direkt i bilen på väg hem, medan andra sitter kvar i huvudet i 4-5 dagar. Det handlar om att man kanske har gjort något matchavgörande misstag. Är väldigt självkritisk av mig så det blir ibland att man funderar mycket.

Givetvis måste man gilla fotboll för att hålla på att döma sporten. Men man får ju som domare också betalt. Tycker du att ni domare får tillräckligt betalt för vad ni sysslar med?
– Man kan absolut inte säga att vi tjänar dåligt. Vi har bra betalt för att hålla på med en hobby och ett intresse. Vill dock vara tydlig med att det knappast är pengarna jag dömer för och tänker på i bilen hem efter match. Då tänker jag istället på hur jag kan göra saker bättre i framtiden.

Du beskriver dig själv som ambitiös. Vilka ambitioner har du då som domare?
– Svårt, men ju högre upp desto bättre tänker jag. Det får ta sin tid, men nästa mål är förstås att bli Regionsdomare (div 3 herr).

Vad krävs då för att du ska fortsätta att avancera uppåt?
– Mycket handlar i mitt läge om det som vi som domare nästan är de enda som ser. Det handlar om matchledarskapet. Hur mitt kroppsspråk är och hur jag säljer in mina domslut till spelare och ledare. Vi har coacher inom förbundet som hjälper oss och rapporterar in vad de tycker om våra insatser. Kan man prestera bra när rätt personer är på plats och det finns plats i en division högre upp finns det läge att få chansen högre upp.

Har du någon idol inom ”dömeriet” på internationell eller lokal nivå?
– Idol vet jag inte, men i nuläget är det klart att man tittar på Jonas Eriksson. Han är grymt bra. På lokal nivå imponeras man av en domare som Kastriot Gerxhaliu. Han har avancerat ännu snabbare än mig och är en otroligt bra kille. Har dömt mycket med honom och lärt mig massor. Sedan har vi många äldre i vår domarklubb som nu slutat men som gjort det riktigt bra.

Domarklubb ja. Du sitter med som Ledamot i Skara-Lidköpings domarklubb. Hur viktigt är det med en domarklubb?
– Det är otroligt viktigt. Ett gemnsamt ställe där vi domare kan prata ut, tipsa varandra och se att allt är under kontroll för alla. Den gemenskapen är guld värd och ett måste för en domare.

En fråga Tommy ”Bruzze” Bruzelius hade till dig var hur du tänker kring domarbristen som råder och hur vi kan få fler domare? Dina tankar där?
– Vi kommer att behöva föreningarnas hjälp. Att de skickar en eller två killar eller tjejer på utbildning. Föreningarna måste också ta sitt ansvar i denna frågan och tillsammans med oss andra få fram att man även kan göra en karriär som domare. Utbildningen man får som domare idag är inte bara värdefull på planen utan även i det vanliga livet.

Många domare slutar tidigt. Hur hjölper man till med stöttningen för nyutbildade rättsskipare?
– Tror många slutar på grund av det hårda klimatet. Respekten från ledare, spelare och inte minst publik måste bli bättre. Man måste kunna ge nya domare chansen att visa att man fixar att leda en match och ha lite tålamod. Ömsesidig respekt är allt!

Något helt annat. Ryktas om att du är lite prylgalen när det gäller dömningen. Hur märker man av det på dig?
– Vi domare tar ju ofta upp orden ”stil & profil” och det gillar jag. Försöker att ha de senaste domartröjorna och när jag dessutom dömer på linjen i förbundsserierna måste jag ha de nyaste kläderna. Men sedan vill man förstås ha en riktigt bra pipa. Tror jag gav cirka 500 kronor för min. Men det är det värt. Är ju den man styr matchen med.

Som lagkapten har jag märkt att många domare nu för tiden kör lite ”fräckare” mynt än en klassisk enkrona. Gäller det dig också?
– HA, ha. Ja, det gör det. Fick min krona av en domarkollega från Göteborg, På ena sidan står det ”Ansvar – Stolthet – Glädje” och på andra sidan är det ett lejon. De flesta väljer ”stolthet” och är det rätt läge kan man tjöta och skratta lite om det innan vi kör igång.

Nästs sista frågan. Vilken förening har lokalfotbollens bästa domarrum?
– Oj. Svår fråga. Måste säga att domarrummen blivit bättre de senaste åren. Många är renoverade och det är mer plats nu. Men ska jag säga ett så säger jag Rådavallens. Bra utrymme och dessutom blir vi alltid väldigt bra bemötta som domare.

Till sist ska du få skicka stafettpinnen vidare till någon annan lokala spelare, ledare eller eldsjäl. Vem har du valt och vad vill du fråga?
– Jag har valt att skicka den vidare till den gamle tränaren Benny Edman. Hade honom själv som tränare i ungdomsåren. Han har ju dessutom tränat en massa lag i trakten, men nu gör han inte det längre. Varför slutade han egentligen och hur följer han fotbollen idag?

VAD TYCKTE DU OM DENNA VECKAS FREDAGSSTAFETT? KOMMENTERA GÄRNA!

Galejan

 

Lämna en kommentar