ANNONS:
ANNONS:

”Försöker komma på en person som har det värre”

Fredrik Olsson är veckans gästskribent och han levererar en högst oväntad text med en högst oväntat huvudperson.

Det är måndag lunch. Jag sitter hemma i föräldrahemmet och beklagar mig över hur mycket det är i livet just nu. Driva företag. Små barn. Då kommer SMS:et. 

– Är texten på G? Räcker i kväll om det är stressigt. 🙂

Helvete. Jag bestämmer mig för att svara ärligt.

– Har noll ord. Får lösa ikväll.

Nu är det kväll. Nu skall jag tydligen lösa. Jag tänker på att Cathrin sagt till mig att jag alltid har så genomtänkta ämnen. Det hon inte visste när hon sa det var att jag hade exakt två genomtänkta ämnen. Nu har jag i bästa fall ett par embryon. Jag gör det enda rätta i situationen. Tycker synd om mig själv. Beklagar. Ömkar. Tänker på de sju texter jag har kvar att skriva mot deadline. 

Sedan gör jag den enda tankelek som mildrar i sådana här situationer. Försöker komma på en person som har det värre. Tänker på Erik Niva som skriver mot deadline mest hela tiden. Sedan kommer jag på att han får resa över hela världen i fotbollens tjänst. Plockar ner tankarna en nivå och kommer på att man inte behöver gå över bäcken för att hämta vatten. Det finns trots allt en person som gör det här ett par gånger varje vecka. 52 veckor om året i stort sett. Där det mest glamorösa är en efter-matchen-intervju med en irriterad Klingberg.

Det är alltså en otroligt skön känsla när jag inser att det är Jonas som har det värre. Det är ännu skönare känsla när jag inser att jag då också har mitt ämne. En person som jobbar heltid, har tre barn, spelar fotboll själv och tränar sina barns lag. Och har deadline för egna texter 2-3 gånger per vecka hela året. Mitt liv är ju rena barnleken i jämförelse och tunga stenar lättar från mina axlar. 

Jag har haft turen att ha vägar som korsat Jonas vägar vid åtskilliga tillfällen. Det blir lätt så för två pojkar med bollen i blodet som är från två byar som bara ligger en mil emellan. Jonas var året efter men alltid steget före. Det gällde såväl i fotbollen som pingisen. 

Jag har lyckats att få dela lag med Jonas tre gånger. Först så slog mitt Gräfsnäs IF ihop med hans Stora Mellby SK som tonåringar. Den perioden kulminerade när han assisterade mig till två mål borta mot Trollhättans FK där de sista var en karbonkopia på Dahlins andra mål mot Ryssland i VM -94.    

Den andra tiden ihop blev jag helt sonika petad av Jonas i Holmalund vid millennieskiftet. Det finns få fotbollsspelare som någonsin varit överens om en petning med sin tränare men den här gången var Nisse Tidan helt rätt på det. Jonas var som sagt steget före. Kanske inte löpmässigt men alltid i tanken. Sedan den tiden har jag alltid kallat honom för Alingsåsfotbollens Bergkamp. Han hittade hela tiden ytor och lagkamrater i fart och hade alltid en smart tanke med varje avslut. Tyvärr så slutade denna gemensamma sejour med ett allvarligt benbrott för Jonas. Det finns få fotbollsspelare som aldrig någonsin har yttrat de bevingade orden. “Om inte skadan hade skett så hade jag spelat i Allsvenskan”. Jag tror faktiskt att Jonas är för ödmjuk för att ha yttrat dem så jag gör det åt honom. Jonas hade en spets i sitt spelsinne som jag hade velat se hur långt det hade räckt. 

Den sista gemensamma sejouren var även den skadefylld för Jonas. Jag minns dock hur han kämpade sig tillbaka för att göra två mål i kvalet borta mot Velebit. Jag minns hur tävlingsdjävulen växte på Jonas och hur han hyssjade den aggressiva hemmapubliken efter ett av sina mål. Det är en glöd jag uppskattar och en högst trolig anledning till att Jonas fortfarande snörar på sig sina Copa och öser in mål trots sina 40 år fyllda. 

Jag är av den bestämda åsikten att Jonas är den enskilt viktigaste personen för lokalfotbollen i Alingsås. Det finns många andra som gör ett enastående jobb och som också skall hyllas men det går inte att underskatta hur viktigt det är med uppmärksamhet. Alla människor förtjänar att åtminstone några gånger i sitt liv få läsa sitt namn i en positiv text. Jonas ser till att våra lokala spelare vecka in och vecka ut kan läsa om sig själva och våra lag. 

För att kunna förklara och beskriva Jonas så skulle man behöva skriva en hel bok om Stora Mellby. Det är en by som helt klart är speciell och som formar speciella människor. Det är nämligen där den riktiga landsbygden börjar. Det är där västgötskan helt tar över från göteborgskan. Det är samhället som fortfarande fostrar män av den gamla skolan. Strävsamma, arbetsamma och ödmjuka. Jonas lyckas ju med det unika att kombinera dessa egenskaper med en extrovert sida där han både spelar revy och tar plats på fotbollsscenen.

Det roligaste med att följa Lokalfotboll blir när Jonas egen fotbollsframgång blir så stor att det enda rätta vore för skribenten Jonas att skriva om det. Men den ödmjuka Jonas gör istället allt för att förminska sin egen prestation. Jag gjorde det därför till en sport att försöka lyfta fram hans framfart på Twitter men även där försökte han spela ner allt. Så jag gör ett försök till här. Året som Jonas fyllde 40 gjorde han alltså över 30 mål på dryga 10 matcher från start.

Det är i egenskaperna ödmjuk, strävsam och arbetsam vi hittar anledningen till att Jonas har hållit igång fotbollsintresset i området i snart tio år med Lokalfotboll. Det finns många som försökt med lokala fotbollsbloggar men sällan någon som lyckats ha den uthålligheten. Jag tror att vi var många som stannade upp den dagen när Jonas gick ut och berättade om sin cancer. Jonas är för oss alla en evighet. En konstant som alltid finns där och lyser upp tillvaron. En som inte skall drabbas av något sådant. Jag är övertygad om att det var lika många som andades ut med det positiva besked som kom efter behandling och vi är lika många som håller tummarna framåt för Jonas. 

Jag vet att ni är många föreningshjältar som sliter där ute. Som kämpar för att få ihop tillvaron. Kom då ihåg att det enda som då hjälper är att tänka på någon som har det värre. Som efter genomfört träningspass måste hem och skriva en veckans Bredsida mot deadline. Tänk på Jonas. Och glöm inte att tacka honom nästa gång ni träffar på honom.   

FREDRIK OLSSON
Födelseår: 1981.
Familj: Sambo och två små pojkar.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Gräfsnäs  IF, Holmalunds IF, Stora Mellby SK, IK
Östria Lambohov, Reymersholms IK, Viking Södermalm.
Lokal favoritklubb: Gräfsnäs IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Leverantör av kläder,
utrustning, pokaler och annat smått och gott.

Lämna en kommentar