I dag är Samuel Thorell tillbaka som gästskribent. Den här gången minns han tillbaka på ett av ungdomens sommarlov när han hängde med stjärnorna på ÖIS-gården.
Sommarlov. Istället för att sitta hemma på semesterförmiddagarna brukade min käre far ta med mig och min lillasyster upp till ÖIS-gården för att kika på A-lagets träningar. Just den här förmiddagen var vi tidiga. Vi klev in på anläggningen genom de väldiga stålgrindarna samtidigt som rödblåtts back up vänsterback Roger Lindqvist. Min lillasyster sken genast upp då hon kände igen den ljushårige mannen pappa brukade gapa efter på Gamla Ullevi.
– Titta pappa där är han du tycker är så dålig!
Lindqvist tittade upp med frågande blick samtidigt som pappa sänkte huvudet och gjorde sitt bästa för att bli osynlig. Veckorna som följde stannade både pappa och lillasyrran hemma medan jag och kompisen Dennis tog bussen till ÖIS-gården.
Tidigare under sommarlovet hade jag kommit över legendaren Sören Börjessons telefonnummer (vill minnas att det var i samband med något extrapass med ungdomsspelare han var delaktig i). Sören var hur som helst assisterande under Erik Hamrén i A-laget. Jag och min kompis Dennis kläckte den briljanta idén att ringa Sören för att be om Marcus Allbäcks nummer. Efter att Dennis hade fått mig lova att inte säga något till sin äldre bror (blåvitt-familj) fattade vi mod till oss och ringde upp ”Mäster-Sören”. Efter att ha presenterat mig (typ – Öh..hej jag..öh heter Samuel och hejar på ÖIS.) frågade jag efter Allbäcks nummer, ”för vi behövde prata med honom”. Till vår stora förtjusning tvekade inte Sören en sekund utan rabblade upp stjärnstrikerns telefonnummer, tackade för att vi ringde och la på.
Så nu när jag och Dennis ändå skulle hänga själva en del på A-lagsträningarna passade vi på att slå en pling till ”Mackan”. Vi drog ihop någon historia om att vi skulle intervjua honom för ett skolarbete, och visst det ställde han gärna upp på. Efter djupgående frågor som ”Hur ska man göra för att smälla in bollarna mål?” var 5 minuters eufori över. När vi senare i veckan hade kikat på ännu en träning stod vi med autografblocken i högsta hugg. Då Allbäck klev fram för att skriva i våra block tog jag mod till mig.
– Det var vi som ringde om skolarbetet!
– Jaha, jaså…det var roligt att hjälpa till.
Det var roligt att hjälpa till…både jag och Dennis var fullständigt eniga om att det MÅSTE ju innebära att han mer eller mindre VILL att vi ringer fler gånger. Så, för att göra en lång story kort…
Vi ringde minst en gång i veckan, och stackars Allbäck var snäll nog att svara varenda gång (han hade fått veta att det var Sören som fixat fram numret till oss, så han vågade väl inte annat). Så småningom vågade vi småprata mer och mer med spelarna efter träningarna, där vi numera hängde mer eller mindre varje dag.
Om vi hade missat någon träning kunde idolerna fråga ”Vart var ni igår killar?”. Vi kände oss såklart hur häftiga som helst. Vi som var 10-11 år, kände oss som en del av laget. När lovet till sist närmade sig sitt slut kom den absoluta höjdpunkten på sommaren. Efter ett pass sa tidigare nämnda Roger Lindqvist (ni vet han som pappa inte var jätteförtjust i) att vi gärna fick gå upp i klubbstugan och äta med laget så snart de hade duschat och bytt om. Så där satt vi med våra idoler och åt, vilket kändes hur stort som helst. Efter maten fick vi signerade lagbilder. Dennis som drömde om att bli målvakt fick Dick Lasts handskar och Allbäck lovade att fixa sin matchtröja till mig efter säsongen (vilket han också gjorde). Så här runt 20 år senare blir jag fortfarande riktigt glad när jag tänker tillbaka på det sommarlovet. Ännu gladare blir jag när jag ser hur flera av våra seniorer i Gerdsken mer än gärna snackar med föreningens unga lirare. Visst, vi är inga heltidsproffs i Allsvenskan, men jag kan lova att killarna och tjejerna uppskattar det lika mycket för det!
För övrigt…
…glädjer det mig att Christoffer Krabbe spottar in mål (OCH levererar assist) för sitt Säven/Hol, tror inte det finns någon som älskar att göra mål mer än honom. Även om vi gick skilda vägar under Spark-tiden så har vi alltid kommit fantastiskt bra överens, klasskille.
…så undrar jag när en annan gammal sparkare, Meriton Bislimi ska börja spela igen? (PING – ÖSK, Mjörn, Hemsjö..etc…)
…imponerade Adam Kjellson under måndagens avslutstävling. ”Är det någon som har öppnat med att sätta alla?…Jaså inte…kolla här…” Pang, Pang, Pang, Pang….Fullpott.
Tack för denna gång!
FAKTA SAMUEL THORELL
Födelseår: 1987.
Familj: Fru Daniella, två döttrar och två söner.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Örgryte IS, Gais, Jitex, BK Spark, Gerdskens BK.
Lokal favoritklubb: Gerdskens BK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Assisterande tränare Gerdskens BK.
