André om omklädningsrummet

Idag tar jag snacket om något utav det heligaste vi som sysslar med lagidrott har, nämligen omklädningsrummet. Hur var det i ÖIS, hur ser det ut i Holmalund säsongen 2017 och vad jag uppskattar mest?

Här tror jag att alla håller med mig. Tiden innan och efter en träning är verkligen något som man  ska ta tillvara på. Det vet jag att många som lagt skorna på hyllan säger, vad det är som dom kommer sakna mest med fotbollen. ”Ja, men det måste ändå vara tjötet i omklädningsrummet”.

Anthon Gustavsson och Andreas Benjaminsson är två utmärkta exempel på just detta. Anthon pratar fortfarande om det, att han saknar snacket som man annars inte fick på någon annanstans. Visst att han kanske får lite av det i Stora Mellby, men visst är det väl ändå inte riktigt samma sak Anthon?

Benja är här en superstjärna. Han slutade ju (?) redan innan förra säsongen med oss. Hans ljumske ville aldrig riktigt samarbeta vilket ledde till att han knappt var med någonting alls. Däremot så kom han ner och duschade ibland efter träningen. Han var aldrig där och kollade, men duscha och snacka gjorde han mer än gärna efteråt. Och än idag skickar han in pengar till vår schampokassa. Ett föredöme helt enkelt.

I Holmalund så är vi alltid några som är nere väldigt tidigt innan träningarna. Vi är väl tre stycken som är nere tidigast nästan varje dag. Jag, Krantz och Stenseke. Det här leder till att det oftast är någon utav oss tre som får fixa kaffet. Och ja, jag vet vad ni tänker och kan svara på det direkt. Det stämmer, mitt blir helt klart godast.

En halvtimma innan träningen (då alla ska vara nere) dyker alltid Sebastian Bülow upp. Och som han gör det. Ingen missar det, det går det inte att göra. Varje dag är det han som hörs mest och lockar mest skratt. Vad han får all den energin ifrån vet jag faktiskt inte men att prata konstant 30 minuter innan, under nästan hela passet samt 30 minuter till efteråt är imponerande.  Hur det är när han är hemma vet jag faktiskt inte. Men om det ens är i närheten av samma tempo som i omklädningsrummet så tycker jag synd om hans sambo…

Vad har då jag för roll i omklädningsrummet? Ja, i Holmalund så är jag väl ändå en utav dom som snackar mest. Hetsa lite mot Stenseke och Axede, snacka lite trav med Mårtensson och varje träning påminna Gustav Öman om att han ska ta hand om materialet. Oj vad junisarna var bättre när jag var ung…

I ÖIS var jag dock den som fick mycket hets. Alltså oerhört mycket hets. Inte bra att vara kort och från Alingsås, det fick jag lära mig. Dock ska sägas att jag inte var sen på att ge tillbaka, så det var inga konstigheter alls.  Potatiskungen, Stubben, och Stubbsmurf var några utav många smeknamn man hade.
Stubben fick jag för att jag tydligen var lika bred som jag var lång…

Det kom William Atashkadeh på en gång när vi var på sommarläger och det släppte han aldrig.

Sebastian Ohlsson (nu Blåvitt) hade en annan favoritgrej. Han gick ofta runt på träningarna, lyfte på olika konor, kollade ner och ropade ”Andrééé, hallå, vart är du?”.

Jaja, visst att man kanske inte är Sveriges längsta men ändå.

En annan ganska rolig anekdot var när jag välte en pall med järnstänger på mitt förra jobb. En utav stängerna drog till mig över ansiktet och jag fick sy en hel del stygn. Det är därför jag har mitt fina ärr i ansiktet, om någon kanske har funderat över det. Ska dock sägas att jag är väldigt nöjd med det, passar min oerhört tuffa personlighet.

Aja, tillbaka till berättelsen. Det finns ett stort bord i mitten av ÖIS omklädningsrum. Där finns lådor med en del kläder i och det får även agera pingisbord. Det går ungefär till naveln på mig, så särskilt högt är det inte. Men två dagar efter jag hade skadat mig så satt den här på ena kanten…

…och sedan gick de skämten varma resten av min tid i Örgryte. ”André, akta bordskanten så att du inte får ett sår på andra sidan ansiktet också”. ”André, sluta nicka bordet”. ”André, glöm inte att ta på dig hjälmen nu när du ska gå in efter träningen”.

Såna här historier skulle jag kunna fylla på med hur länge som helst, men det hade ni säkerligen tyckt blir långtråkigt. Jag däremot har suttit med ett leende på läpparna när jag minns tillbaka på alla dessa minnen, det finns oerhört mycket roligt att tänka tillbaka på. Och jag är övertygad om att när ni nu läser det här så kommer det upp fina minnen från just ert omklädningsrum.

Så alla ni som sysslar med lagidrott, ta tillvara på tiden innan och efter träningen. När ni väl slutar är jag övertygad om att ni kommer att sakna det mest av allt.