Andrés egna ord om nya knäskadan

”Yttre menisken trasig, det kommer att behövas operation”.

Det var så min läkare sa till mig idag, dagen efter min magnetröntgen.

Första gången jag kände att det var något konstigt med knät var träningen innan derbyt mot AIF.  Det var i slutet av maj. Jag tog några smärtstillande samt spelade med ett knäskydd den matchen, och då funkade det. Dagen efter var det oerhört stelt och då förstod jag att det var någonting som var fel.

Efter det så tränade jag inte den veckan, men spelade matchen som var den helgen. Återigen på smärtstillande för annars gick det inte. Ska sägas att det inte var någon från Holmalund som ”pushade” mig att göra det utan det var helt och hållet mitt eget val.

Pratade lite lätt med två fysioterapeuter efter den matchen. Dom trodde att det var en typ av överansträngning. Dom nämnde även att det kunde vara menisken men att det inte var så troligt eftersom att smärtan kom smygande från början.  Jag spelade en match till på våren, då kändes det inte bra alls. Men eftersom det bara var en match kvar så valde jag att köra.

Sen så tyckte jag själv att sommaruppehållet kom väldigt lägligt. För om det nu var en överansträngning så var det ju perfekt med en lite längre paus från fotbollen. Kändes hela tiden som att det blev bättre och bättre så när vi drog igång igen så tränade jag fotboll första passet. Allting kändes bra men återigen samma sak som innan, stelt och ont dagen efter.

Det var då vi bestämde att det var dags att kolla upp det ordentligt. Holmalund har bra kontakt med Johan Sandberg som jobbar på Ortho-Center (IFK Kliniken) så jag fick tid hos honom.  Då var jag själv inne på att det borde vara menisken och efter att ha känt lite på knät så höll han med mig. Då bestämdes det även att jag skulle göra en magnetröntgen, både för den här skadan samt för att se hur knät ser ut efter min operation som jag gjorde för några år sedan. Det här var för lite mindre än två veckor sedan så allting har skötts väldigt bra.

Några dagar efter det besöket så skulle vi möta Habo. Det var som innan, jag spelade på smärtstillande men det funkade helt okej. Dock så drog jag till det ordentligt innan paus, när jag skulle ta ett avslut. Försökte spelade vidare men det gick inte, knät liksom vek sig.

Det kändes hela den veckan, kunde inte gå alls dom första dagarna. Idag känns det dock helt okej igen, det blir bättre dag för dag.  Dock så hade vi ju derby i fredags, det ville man ju inte missa. Framförallt eftersom jag missade vårens derby mot Gerdsken då jag var avstängd. Kändes dock tidigt att det inte skulle gå, kunde knappt ta ett löpsteg.

Men ändå satt man med på bänken (återigen mitt val), ville ju ge det ett försök. Men efter att ha testat att värma upp fyra gånger, där det konstigt nog var samma resultat varje gång, så var det bara att inse att det inte gick.

Så ja, det är väl här vi är idag. Fick samtalet på väg från jobbet förut. Då hade Sandberg kollat på bilderna tillsammans med Leif Swärd och dom hade konstaterat att det var en meniskskada som kommer att behöva opereras för att bli bra. En nyhet som både var bra och dålig eftersom en meniskoperation inte är så stor samt att jag var rädd att det var något värre.

Så just nu sitter jag och funderar ordentligt. Sandberg frågade nämligen om jag ville göra operationen så snart som möjligt eller efter säsongen. För troligtvis så blir det inte en värre skada, det ska mycket till. Och det låter ju givetvis lockande, att kunna spela klart säsongen och hjälpa föreningen och lagkamraterna så mycket som möjligt.

Men å andra sidan, jag har tränat ett fotbollspass från 21:e juni och framåt samt att jag har ont varje match. Inget lätt beslut om jag säger så, även om jag vet vad det lutar åt…

Jag är så jävla trött på det här knät nu. Det har förstört förr och det gör det igen. Det här året har verkligen känts bra för mig personligen, första gången på många år som jag närmar mig den nivån jag vill och vet att jag kan hålla. Jag har gjort 11+7 på 13 matcher (plus 40 minuter mot Habo) och det har verkligen känts bra på ett sätt som det inte har gjort på länge.

Det är därför det här känns så overkligt surt.

Slutsummering är alltså att jag har ett knä som jag ogillar starkt samt att jag har ett svårt beslut som ska fattas. Jäklar vad det här är tråkigt.