Ida Lagesdotter Andersson skriver i dag om en seg sjukdomsperiod och funderar lite kring U-lagens vara eller icke vara i damserierna.
Jag har sedan i januari, när vi började våra gästinspel här på sidan, längtat efter den här texten. Nu har äntligen fotbollssäsongen dragit igång på riktigt med alla seriepremiärer. Jag har fantiserat om att skriva om spänningen i omklädningsrummet och känslan av att äntra planen med lite extra fjärilar i magen. Men.. Istället sitter jag här i fåtöljen med bihåleinflammation. Efter två vab-veckor och en sjukvecka har allt vad fotboll heter fått stå på paus.
Men saker sker även om man själv inte deltar (även om jag gärna hade velat pausa allt ihop tills jag är på banan igen). Vår seriepremiär gick av stapeln i lördags på Björkvallens slitna konstgräs. Efter att ha följt matchen på Min fotboll och att efter matchen läst Jimmys referat förstod jag att vi spelade en bra första halvlek där båda våra mål kom. Matchen slutade senare 2-2, vilket jag inte tror är något dåligt resultat med tanke på att det var de två nykomlingarna från divisionen över som stod för underhållningen.
Däremot kom det en tråkigare nyhet i förra veckan. Västergötlands fotbollsförbund kunde meddela att ytterligare ett lag (3 totalt) hade dragit sig ur vår serie. Nu är vi kvarvarande 7 lag i serien vilken betyder att serien kommer avgöras på endast 12 spelade matcher per lag. I snålaste laget kan jag tycka. Jag vet också att VFF har gjort det dom kan för att försöka reda ut situationen på bästa möjliga sätt men utfallet blir 2-rondig serie med möjlighet till fler extrainsatta matcher för de lag som önskar.
Jag kan inte låta bli att komma in på debatten om U-lag i representationsserier på damsidan. I vår serie är alla de lag som dragit sig ur serien, anmälda som U-lag och har alltså sitt respresentationslag i en annan serie. Utöver det har ytterligare två U-lag och ett A-lag dragit sig ur totalt från någon division 5-serierna som VFF anordnar. Är detta hållbart?
Jag förstår att situationen inte är lätt för de föreningar som behöver dra sig ur. Man har kanske en lite för stor träningsgrupp för att alla ska få spela tillräckligt många matcher, men när våren kommer så visar det sig att några tjejer slutar och då har man inte underlag för att ha två lag i seriespel längre. Såklart man behöver dra sig ur då och självklart är det U-laget man tar bort och behåller representationslaget.
Det som tyvärr blir tråkigt i sammanhanget är ju att det är vi, små landsbygdsföreningar som kämpar för att de yngre fotbollsälskande tjejerna i våra ungdomslag ska ha förebilder, som blir drabbade. Vi har inget annat lag att putta in våra spelare i när inte alla kan vara med och spela eller när matchuppehållen blir flera veckor långa.
Jag vet att detta också har varit en het potatis på många av VFFs representantskapsmöten. Ett av de tyngsta argumenten är att en ren u-lagsserie skulle ge långa resvägar, och absolut, det skulle drabba alla lag, även oss. Men underlag finns det. Av 39 lag anmälda till division 5 var 20 av dessa U-lag. Utöver det finns det 10 u-lag i högre serier än division 5.
Å andra sidan ska jag inte underskatta att nivån på serierna kanske ändå håller sig lite jämnare än vad det skulle bli om inte U-lagen var med. Utan U-lag i vår serie hade vi troligen flyttats upp till div. 4 där vi åkt på storstryk och hamnat sist i tabellen.
IDA LAGESDOTTER ANDERSSON
Födelseår: 1995.
Familj: Sambon Filip, sonen Folke och två bonusbarn, Tova och Viggo.
Bor: Hägrunga, Vårgårda.
Klubbar i karriären: Vårgårda IK och Östadkulle SK.
Lokal favoritklubb: Östadkulle SK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelar i Östadkulle/Södra Härene damlag och ordförande i Östadkulle SK.
