Fabian Andersson är tillbaka med en ny text. I dag med att lyfta problematiken som gör att det inte går att träna fotboll året om i Alingsås.
Snart har jag gjort tre år inom Alingsåsfotbollen och det är därför dags att dela med mig av mina tankar kring det som fotbollsmässigt händer i staden, och hur planbristen vintertid håller tillbaka en stad med stor potential. Får väl även förtydliga att nu detta är helt mina egna tankar, och inte den föreningen jag idag är verksam i.
Som uppvuxen utanför Borås, så hade jag en ganska förutfattad mening kring fotbollen i och omkring Alingsås innan jag själv blev en del av den. Det man hört var att det var en stad där klubbarna har stolt historia, men att den historian inte alltid var herrfotbollen i staden till gagn. Jag hade följt debatten på sociala medier och i lokaltidningen, läst hur det pratats om sammanslagningar, helt nya klubbar och att något måste göras för att Alingsås ska lyckas som fotbollstad på herrsidan. För på damsidan finns det ju som alla vet en historia sedan tidigare, med först Holmalund och sen Alingsås IF. När jag sedan läst vad gästskribenterna på den här sidan genom åren skrivit och föreslagit för lösningar lyftes tankarna att glida in i debatten med ett utifrån perspektiv, så det kommer nu här.
Först och främst har jag blivit positivt överraskad kring fotbollen i Alingsås. Som jag nämnde på förhand hade jag en bild av en stor rivalitet där folk i de olika föreningarna knappt hejade på varandra. Så har det inte alls varit, utan det har verkligen känts som Alingsåsfotbollen har en enorm potential, lagtillhörigheter till trots. Och att föreningarna redan nu producerar talanger till elitklubbarnas akademier, och till Alingsås IF:s elitlag på damsidan, trots problematiken som jag kommer lyfta i den här texten. Hatten av alla eldsjälar, tränare och utbildare i klubbarna runt om i staden. Ni gör ett jävla jobb!
Jag har dock insett (och det gick ganska snabbt) att den allra största skillnaden mellan lokalfotbollen i Borås kontra Alingsås är förutsättningarna för alla klubbar att bedriva en bra utbildning för sina spelare från ung ålder – året om. När Brämhult i Borås förra året fick sin konstgräsplan innebar det att samtliga klubbar i och runt om Borås med stor ungdomsverksamhet har en konstgräsplan. I Borås Stad finns idag cirka 20 konstgräsplaner i fullstorlek plus ett antal i mindre storlekar. Det innebär att i Borås finns det en konstgräsplan per 5000 invånare ungefär. Detta gör att ungdomar redan från tidig ålder får chansen att spela fotboll året runt. Tiderna förändras, och det som tidigare var dubbelidrottande försvinner allt mer, och då gäller det för barn att kunna idrotta året runt ändå.
I Alingsås finns inte denna möjligheten på samma sätt. Tre fullstora konstgräsplaner, varav två är ”kopplade” till klubbar även om de går att boka för andra. Den tredje planen, Alströmervallen, finns tillgänglig men saknar faciliteter runt om. Att som arrangerande lag behöva hänvisa publik som behöver gå på toaletten till pizzerian på andra sidan gatan är inte något man är särskilt stolt över. Att föreningarna runt om i staden får byta om på sina egna anläggningar för att sen åka staden runt för att träna är inte hållbart i längden. Och då är det seniorlagen eller de äldsta ungdomslagen vi pratar om. De yngsta lagen får hålla igång inomhus under vinterhalvåret, och även en bra bit in på våren.
Detta gör att siffran i Alingsås istället blir en konstgräsplan per cirka 14 000 invånare. En ganska stor skillnad. Här anser jag, och jag vet att nästan hela fotbolls-Alingsås håller med mig, att behovet inte går att blunda för från kommunalt håll.
Om Alingsås kommun får ordning på det här problemet kommer fotbollen i staden se helt annorlunda ut i framtiden. Barn får chansen att idrotta oftare vilket absolut inte kan vara negativt, samtidigt som fotbollen i staden får chansen att ta nästa steg. Både när det gäller herrsidan, men även för damfotbollen att ge sig själva en ärlig chans att etablera sig på den absolut högsta elitnivån.
Träningsförutsättningar är a och o, och där ligger tyvärr Alingsås efter. Alingsås Citys Calle Skoglöf lyfte för ett tag sedan på X att kommunen gör reklam för att få fler att flytta till Alingsås med motiveringen ”vi har mycket plats”. Och precis som han skrev då vore det enligt mig mer förenligt med stadens visioner att satsa lite av den här ”platsen” på de som redan håller till i staden. Förslagsvis genom att erbjuda fler i kommunen en möjlighet att spela fotboll oftare.
Ett inlägg helt utan humor och sarkasm? Jag är i chock själv. Lovar att vara mig själv nästa text igen!
FABIAN ANDERSSON
Födelseår: 1994.
Familj: Mamma, pappa, syster.
Bor: Borås.
Klubbar i karriären: Fristad GoIF, Borgstena IF och Fritsla IF som spelare. IF Elfsborg, Brämhults IK och Alingsås IF som tränare.
Lokal favoritklubb: Alingsås IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: F19-tränare i Alingsås IF.
